Jag hakar på de som inte riktigt har kläm på detta med humankapital, då jag inte heller förstår det helt. Jag fattar att det handlar en del om ens kunskap och “skyddsnät” i form av familj, vänner etc som kan stötta en om man tex har ont om pengar under en period eller behöver en bostad, eller att man kanske har lättare att få ett nytt jobb om man har utbildning och hög social kompetens.
Men vad menas rent konkret med humankapital? Någon som har exempel, tex från sitt eget liv/humankapital?
Det är en del frågor som jag inte hänger med på gällande humankapital:
1.Hur kan man ställa upp det rent visuellt, vad innebär humankapital?
2.Om jag har räknat ut mitt humankapital, vad gör jag då? Ser om jag ska spara mer eller mindre? Eller ta högre eller lägre risk?
För övrigt ett väldigt intressant avsnitt och många intressanta tankar/synpunkter i tråden. Hoppas på fler svar/tankar för att nysta lite mer i detta med humankapital och vad det kan innebära för en själv.
Nuvarande lön efter skatt multiplicerat med antal år kvar i arbetslivet. Det är summan av vad du kommer tjäna och således värdet på arbetet du kan utföra.
Sedan kan saker som vänner / familj / kontakter hjälpa dig hitta bättre jobb med högre lön och således ökar ditt humankapital. Därav kan de faktorerna påverka indirekt men inte direkt.
OK, så det är mer en (teoretisk) fingervisning av vad jag kommer att tjäna fram till dess att jag går i pension? Men hur kan man få in humankapitalet i ens vardagliga ekonomi, hur kan det synas? Eller är tanken bara att man kan räkna ut det just för att kunna få ett konkret värde på ett mjukt värde?
Jag tänker att det är lättare att se/förstå ett värde av mer hårda värden, så som att man får lön varje månad, man har värde i bostad, bil, konst, prylar etc som har ett visst värde och som man tex skulle kunna sälja och få pengar för. Detta känner jag att man kan se över sin ekonomi med och göra en budget med vad man har att röra sig med, om man vill/behöver sälja något och om/vad man kan köpa.
Eller är humankapitalet enbart ett sätt att se på de emotionella värdena av tex saker man upplever etc som kan göra ens liv rikare?
Tanken som jag förstår det är så att man kan balansera sina tillgångar under livet, så att man inte tar fel risk eller översparar/undersparar.
Exempel:
Du är 30 år, du har 100 000 kr på banken och du har ett humankapital på 25 000 000 kr => ingen fara på taket, du har massor av humankapital att konvertera till finansiellt kapital, kanske t.o.m. läge att fundera på att investera med belåning.
Du är 40 år, har 5 000 000 kr på banken och ett humankapital på 15 000 000 kr => kanske läge att ta det lite lugnt med sparandet, du kommer att ha mycket mer pengar än du behöver senare i livet.
Du är 55 år, har 200 000 kr på banken och ett humankapital på 3 000 000 kr => du har spenderat alldeles för mycket pengar alldeles för tidigt i livet, dags att dra upp månadssparandet och risken annars kommer du ha för lite pengar senare i livet.
När man jämför humankapital med finansiellt kapital så får man dock räkna med även allmän pension, tjänstepension, bostaden etc, annars blir det missvisande.
Helt rätt @savecake - jag ser det väl som ett sätt att också kunna slappna av och tänka “det kommer bli helt okej i alla fall”. Min tro är nämligen att många av oss i forumet översparar i förhållande till ett system som är ett ganska okej även för den “vanlige svensken”.
Det andra perspektivet är att man kan kanske unna sig att ta högre risk än man tror, särskilt i turbulenta tider som nu. T.ex. konstaterade jag vid ett tillfälle att om jag “klarar” mig fram till 65 års ålder med ett tjänstepensionssparande om 5 000 SEK och 6 % årlig avkastning så kommer jag ha det gott ställt som pensionär - dvs. att allt mitt privata sparande är egentligen bara bonusen på toppen.
OK, så det är lite som ens potentiella sparmöjligheter och en fingervisning i hur mycket man bör spara för att komma upp till en viss nivå? Så om man är 30 år, som i ditt exempel, så har man så pass lång tid att betala av ett ev lån som man har investerat, för att man anses kunna betala tillbaka det lånet (allt är väl enligt vad banker förutsätter enligt deras kalkyler och dylikt? Typ ens kreditvärdighet?).
Jag tror, om jag har förstått det rätt, att detta är ytterligare ett steg för mig att komma fram till en rimlig sparkvot, dvs att hitta den rätta balansen för mig. Jag känner för närvarande en viss oro att jag inte ska kunna spara tillräckligt (som metaforen med att samla nötter även fast förrådet är överfullt ), eller att jag spar/investerar på “fel” sätt. Jag är 33 år idag, så jag har kommit ca halvvägs i yrkeslivet, men det hade varit tråkigt att upptäcka att man hade tänkt “fel” när man börjar närma sig pension - antingen åt det ena eller det andra hållet/sättet.
Haha! Javisst, jag gick ut till 100% och sen ökade! Nja det blev en felskrivning, jag tänkte nog att 33 var hälften av 66 och att jag då hade halva yrkeslivet kvar vilket såklart blir fel.
Ja precis, jag har ju ett tag kvar tills jag är halvvägs genom yrkeslivet, och även då har gott om tid att justera min strategi om jag skulle märka att den inte är helt optimal enligt vad jag är ute efter. Det är ju inte så att jag kommer lägga ner mitt ekonomiska intresse nu när jag nyligen har fått det (det är väl en av de sakerna som inte går att “un-learn”?)
Är det någon som hunnit ta fram en modell för att räkna ut vilka personförsäkringar och mer specifikt vilka belopp man ska teckna för? För att så att säga “skydda sitt humankapital”. - dela gärna isåfall (så slipper jag göra det själv )
Man ska öka sitt humankapital genom att utbilda och förkovra sig med målet att öka sin lön och eventuellt öka sitt sparande.
Men detta står lite i kontrast till Robert T. Kiyosaki som menar att den som arbetar för lön och sparar är den stora förloraren. Vinnaren är den som investerar.
Att öka sitt humankapital genom att bli en bättre investerare är lättare att uppnå för fler än allt högre formell utbildning och yrkeskarriär. Denna ingången känns lite kyligare i dessa diskussionerna. Varför?
Jag har svårt för denna sidan av Kiyosaki. De allra flesta kommer att gynnas mest av att utbilda sig och arbeta hårt och smart för att öka sin lön. Sen behöver man inte lönearbeta för evigt, men för att skapa värde så måste man kunna någonting, så man kan lika gärna “learn while you earn”.
Jag tror du vet svaret, många här inklusive Jan litar på forskningen, forskningen säger att det är inte kunskap som saknas för att få en bättre riskjusterad avkastning än marknaden som helhet. Även de som seriöst kikar på aktiv förvaltning är rätt överens om att det alpha som går att generera handlar om max ett par procentenheter. Mitt liv kommer inte att förändras speciellt mycket om jag får 9% avkastning per år istället för 8% avkastning.
Däremot så kommer det att förändras enormt om jag kan tjäna 100 000 kr/mån istället för 50 000 kr/mån och investerar mellanskillnaden.
Jag upplever att man inte alls behöver lägga det bra/dåligt rastret på det. Bra / dåligt blir något bara i jämförelse med något annat. Tvärtom säger han ju att ett jobb kan vara det bästa du kan göra så länge du lär dig något på det.
Dessutom visar han ju senare att det inte heller handlar om mängden pengar utan om principerna.
Här får vi bara vara överens om att vi inte är överens. Här är bara den senaste rapporten med andelen professionella aktiva förvaltare som inte slår sin index. Men om det bara ökade sitt humankapital genom att bli lite bättre förvaltare så skulle de överprestera?
Mycket klokt skrivet! Väldigt få inser det här och lägger väldigt mycket tid på den där extra procent-enheten.
Jag har som sagt bara sett några youtube-klipp men där verkar Kiyosaki ganska kategorisk. Kanske annat om man läser boken, vilket jag inte är så sugen på.
Nä, vi tänker olika och jag vill inte heller dra i det ämnet mer. Men det är väl inte en orimlig tanke att den som blir en bättre förvaltare också kommer att prestera bättre. Motsatsen vore ju lite knepig.
Jag skulle väldigt gärna vilja höra din åsikt om Michael Mauboussins bok “The success equation”. Den handlar om exakt det här ämnet. Att i och med att förvaltarna blir bättre och bättre, så får de mindre och mindre betalt för att de blir bättre, och slumpen kommer att spela en större roll. Ens resultat beror nämligen inte på den diskreta färdigheten utan på deltat mellan den bästa och sämsta förvaltaren.
Dvs. när alla blir bättre så blir deltat mindre och slumpen spelar mer roll => det är inte värt att investera i att öka sin färdighet för att delta i spelet eftersom jag genom en indexfond kan välja att bli den mittersta spelaren i deltat. Om inte indexfonder hade funnits utan jag hade behövt tävla med skill, då hade jag helt och hållet varit samstämmig med dig.
Jag har inte läst boken men precis som att inte alla kan öka sitt humankapital genom förkovring eller annat, kan inte heller alla bli bättre förvaltare. Där faller argumentationen.
Den som inte förkovrar sig genom formell utbildning har kanske en möjlighet att bli en bättre placerare istället. Och tvärtom. Men den som blir en bättre placerare kommer ju att prestera bättre. Det är ju själva definitionen av att vara en bättre placerare.
Det ser ut som @janbolmeson tror på forskningen och själva utfallet. Men du @nhb tror bara på det du tror på stark magkänslan och utmärkt självförtoende
Det blir lite samma slutsats som om man aldrig köper Triss lott kommer man aldrig bli Triss lott vinnare
För mig står valet mellan kartan och verkligheten. Jag tror på verkligheten så som den har visat sig för mig. Varför skulle jag tro på något annat än det som har lett mig rätt under ganska lång tid? Jag sysslar inte med något självskadebeteende.
Jag har varken magkänsla eller självförtroende utan försöker bara ta mig fram den enklaste och bästa vägen. Gör inte du?
), eller att jag spar/investerar på “fel” sätt. Jag är 33 år idag, så jag har kommit ca halvvägs i yrkeslivet, men det hade varit tråkigt att upptäcka att man hade tänkt “fel” när man börjar närma sig pension - antingen åt det ena eller det andra hållet/sättet.
Nja det blev en felskrivning, jag tänkte nog att 33 var hälften av 66 och att jag då hade halva yrkeslivet kvar vilket såklart blir fel.
)
.
