Nu ska jag vara helt ärlig och säga att jag ännu inte sett hela avsnittet, men utifrån kommentarerna i forumet så känns det inte jätteprio. Tycker alltid det är lite jobbigt att se något som ligger en nära om hjärtat och när jag inte har kontroll över klippningen.

Som vanligt är det ni läsare, speciellt i forumet, äras för kommentarerna. Många av svaren kommer ju från er. Däremot kan jag lova att det kommer en lite längre intervju med Monica, en av forumdeltagarna som precis nått sitt mål om FI. Också det i forumet. Var annars? 🙂

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om Spirecta för om några veckor då allt är helt färdigt. Nu släppte dock Tink sin nyhet om nedläggning idag och då får man anpassa sig till verkligheten. Därav kommer här möjligheten för dig att primärt sätta upp dig på listan att få en inbjudan så fort vi går ur betan och börjar smyglansera verktyget.

• UPPDATERING: Spirecta finns nu live och du hittar mer info här →

Bakgrunden till Spirecta är att jag länge har saknat ett verktyg som hjälper mig att ha koll på min ekonomi på det sättet som jag skulle önska. Det många appar gör är att man måste lägga in saker manuellt eller så kategoriserar de på ett sätt jag inte vill. Dessutom har väldigt få koll på det som egentligen är viktigt, tillgångar och skulder. Trots att jag är nörd så kan jag inte säga att jag har full koll. Jag vet vad jag har på mina LYSA-depåer, men jag kan inte svara på enkla frågor såsom:

• Givet alla dina investeringar och din totala ekonomi, hur är fördelningen mellan aktier, räntor och likvider?
• Hur har din förmögenhet förändrats över tid?
• Hur har din sparkvot, ekonomiska frihet, ekonomiska trygghet och soliditet förändrats över tid?
• Hur mycket har du lagt på utgifter av typen X de senaste 12 månaderna?

Därför började jag för mer än ett år sedan på fritiden utveckla ett verktyg Spirecta som skulle hjälpa till med just dessa frågorna. Nu är jag nästan färdig och har det ute hos mer än 100 användare för testning. Hemsidan håller också på att bli färdig och inte minst communityn och forumet är under uppbyggnad.

Spirecta kräver lite arbete men kommer ge belöning

Jag vill vara supertydlig med att Spirecta inte är en direkt ersättare till Tink. Tink var ju nästan automatisk på många sätt vilket har sina för och nackdelar. Spirecta är halv-automatisk. Du har kontroll på allt, men det kräver också att du gör en del jobb. Det är lite som med träning och hälsa eller sparande för den delen. Det finns inga quick-fix. Det krävs lite jobb för att få de resultaten som man önskar.

Samtidigt – lägger man in arbetet så får man även belöningen. I det här fallet hoppas jag att belöningen för dig kommer vara:

• Mycket bättre koll på din löpande ekonomi
• Mycket bättre koll på helheten och framförallt dina investeringar
• Lugn och trygghet i att du har koll och en överblick
• Mer pengar i form av att du kommer kunna fatta bättre beslut
• Bättre risk i din totala ekonomi och dina investeringar
• Bättre balans mellan olika tillgångstyper och investeringar
• Lättare att nå dina mål i livet som förutsätter pengar

Jag själv har redan fått ut väldigt mycket insikter kring min egen ekonomi tack vare verktyget. Flera användare vittnar också om att de har både sparat och tjänat pengar tack vare det.

Nedan följer lite skärmklipp från Spirecta

För att du ska få lite känsla för verktyget så följer nedan några skärmklipp. Verktyget körs i webbläsaren och ej i telefonen då det kräver lite jobb.

Om du vill se lite videoklipp och liknande. Tjuvkika gärna på Kom-igång-guiden i Spirecta-forumet.

Jag respekterar din data och därför är Spirecta inte gratis

Jag vet inte om du har sett dokumentären ”The Social Dilemma” som går på Netflix just nu. Om du inte har sett den, gör det. Den handlar om hur vi och vår data samlas in, bearbetas, säljs, delas och distribueras, av bolag som Facebook, Google, Amazon. Jag tycker det är riktigt dåligt. Därför har jag själv inte privata konton i sociala medier trots att jag och Caroline bloggar.

Det handlar lite om den klassiska principen: ”Om det är gratis, då är du inte kunden, du är produkten.”. När jag byggde Spirecta bestämde jag mig väldigt tidigt för att du ska vara kunden. Inte produkten. Därför är verktyget inte gratis. Det kostar 150 kr per månad eller 1 500 kr per år (=125 kr/mån). Men då kan du också vara säker på att jag aldrig kommer att dela, sälja eller använda din data på något sätt. Du har full koll på din data, du kan exportera den, radera den eller göra precis vad du vill med den.

Däremot har jag full förståelse för att det gör det till en showstopper för några. Det är okej. Spirecta är inte till för alla. Det är till för dig som är vill ha koll på din ekonomi, vill ha ett rikare liv, vill ha mer trygghet, frihet och möjlighet och framförallt, är villig att göra jobbet som krävs för att få det. Däremot erbjuder jag hela 30 dagars öppet köp för att du ska ha tid att testa verktyget i lugn och ro.

Priset kan komma att ändras inför fullständig lansering.

Lansering i början av november

Min plan var att börja lansera Spirecta i början av november. Men då det dök upp med Tink idag så kommer informationen redan nu. Min farhåga från att släppa det redan idag är att jag vet inte 1) om jag klarar av en stor anstormning användare och 2) att allt inte är tipp-topp. Därför skulle jag rekommendera att om du inte är i akut behov av något nytt och kan tänka dig vänta 2-4 veckor, gör en intresseanmälan för mer info:

• Gör en intresseanmälan för att få mer information →

Om du är okej med att saker inte kanske riktigt fungerar riktigt än, att det kan ta lite tid att få hjälp och support (=supportorganisationen är undertecknad i egen hög person), då kan du faktiskt pröva redan nu.

• Skapa ett konto i Spirecta →

Om du har några frågor eller funderingar, kommentera gärna!

Tack på förhand,
En supernervös bloggare som inte vill släppa ut sin baby i världen

Externa länkar

• Spirectas hemsida →
• Spirecta forumet →
• Tinks pressmeddelande om att de lägger ner →

Jag älskar konceptet ekonomisk frihet och FIRE. På sätt och vis är det målet som jag har jobbat mot i många och till stora delar även nått. Jag blir däremot fascinerad över att det finns en del saker i FIRE-rörelsen där jag tycker att man inte har tänkt hela tanken slut.

En sådan sak är att t.ex. att hela målet är sluta jobba. Jag tänker att om målet är att sluta jobba; tänk om man då är på fel jobb? Är det inte lättare att byta jobb? Utmaningen med en drivkraft som är att man ska sluta, förminska eller ta bort är att ju mer det som driver tenderar minska, desto mindre blir drivkraften.

För att ta ett exempel i ett annat område. För mig handlar det ofta om vikt. Från tid till annan hamnar jag i en situation där jag tycker: ”Nu får det vara nog, nu väger jag för mycket!”. Det ger en energi att påbörja en förändring, jag tränar mer, äter mindre och gör bra saker. Sedan plötsligt kommer en dag när jag inte längre känner mig fet och då slutar jag göra de sakerna. Drivkraften försvinner. Sedan börjar hela karusellen om.

Jag känner många människor som är ekonomiskt fria. Jag vet människor som har en månadsbudget på 200 000 kr i månaden och kan ha den resten av livet och ha pengar över. Ingen av dem har slutat jobba. Tvärtom jobbar de mer än de flesta andra jag känner. Skillnaden är dock att de jobbar för att de vill.

Det här och mycket annat pratar jag och Katarina om under 1.5 timmar i hennes podd. Hoppas att du kommer tycka att det är spännande. 👍

Lyssna på avsbutt ”#57 ”Jobbet, ekonomin och livet” i podden ”Bortom ekorrhjulet” i din poddspelare. Eller lyssna nedan.

Kommentera gärna om du lyssnade på avsnittet och vad du tog med dig. :)

Jag hade egentligen inte tänkt gå ut med det här riktigt än, men med tanke på antalet mejl från er läsare, frågor på bloggen om SmartBudget och frågor om appar eller verktyg, så var det på sin plats att läcka lite. Du kan läsa mer nedan och på hemsidan:

• Spirecta: hemsidan →

Om du är riktigt intresserad så kan du även besöka Spirecta-forumet där jag hänger en hel del och skriver både artiklar om hur man kan förbättra sin ekonomi i allmänhet, men artiklar om Spirecta-verktyget i synnerhet. Det ger även en bra förståelse för hur verktyget fungerar:

• Spirecta: kom-igång-guide →
• Spirecta: forumet →

Bakgrunden till Spirecta är att jag själv har varit frustrerad en längre tid över framförallt följande saker:

Det är svårt att få en enkel överblick över hela sin ekonomi

Tink, SmartBudget och andra appar i all ära, men om man har en lite mer komplex ekonomi med sparande, investeringar, ISK på Avanza, Nordnet och LYSA så är det svårt att ha koll. Dessutom täcker sällan dessa appar alla typer av kreditkort, betalkort, konton, sparkonto etc. Jag vill ha allt på ETT ställe och få en ordentlig överblick. Lite mer nördigt sagt så fokuserar nästan alla verktyg på resultatet snarare än balansen som jag egentligen tycker är viktigast.

Det är svårt att få en total överblick över ens hela investeringar

Jag kan berätta exakt vilken fördelning på aktier/räntor jag har på respektive konto på Avanza, Nordnet och LYSA. Men be mig att svara på frågan: ”Om man hade slagit ihop alla dessa konton, vilken är din fördelning mellan bankkonto, aktier och räntor?” Så blir det väldigt svårt utan att sitta med Excel och lägga några timmars jobb. Återigen – det borde vara enkelt att får en överblick på. Samma resonemang gäller fyra-hinkar-principen, det är klurigt att hålla koll på den löpande, se vad som är i de olika hinkarna både separat och sammanfattat. Hos många appar som Smartbudget, Tink m.fl. så går det inte alls.

Det är orättvist att vissa finansiella simuleringstjänster bara finns för rika människor

Jag har jobbat med finansiella rådgivare direkt och indirekt både i Sverige och utomlands och vissa gör riktigt, riktigt bra saker. En av de saker som jag har tyckt varit fantastisk är att kunna göra en finansiell 100-årsplan. Det vill säga att man resonerar utifrån ”Jag är 39 år i dag, jag kommer att leva tills jag är 100 år och då kommer jag sannolikt ha följande inkomster, utgifter. Givet förutsättningarna idag så kommer det gå bra eller så behöver du vidta följande åtgärder”. Något som är minst lika relevant för oss vanliga dödliga.

Kommer pengarna räcka när jag går i pension?

Relaterat till ovanstående punkt så har jag i många år tänkt på den ovanstående frågan. Kommer jag kunna gå i pension? Efter att ha tänkt länge och pratat med klokare människor än mig, insåg jag att det faktiskt bara är ett komplicerat matte-problem. Det är svårt, men det går att lösa. I Spirecta har jag ett första utkast på Pensions-simulator som räknar på just den här frågan. Att den sedan dessutom visade sig fungera minst lika bra för FIRE (Financially Independent Retire Early) var en bonus. ?

FIRE, Sparkvot, Ekonomisk frihet, ekonomisk trygghet, skuldkvot och andra nyckeltal

Jag vet att alla inte är lika nördiga som jag, men jag tycker att det är jättekul att se och följa nyckeltal. Många i samhället är ju intresserade av hälsa eftersom vikt är enkelt att mäta. Tänk om det var lika enkelt att mäta sin ekonomi och nyckeltal som sparkvot, ekonomisk frihet, ekonomisk trygghet, skuldkvot och annat. I Spirecta kommer det att gå. ? 

Jämföra sig med andra

Slutligen, jag vet att det här kanske återigen är jag som är lite nördig, men jag tycker att det är kul med jämförelse. OK att jag har en sparkvot på t.ex. 15 %, men hur är det i relation till andra? Hur mycket lägger jag på el i förhållande till min situation jämför med andra? På det sättet får man ju också en hint om vilka områden man är duktig i och vilka det finns potential för utrymme. 

Ja, ovan är en frustration som till slut ledde till att jag tog saken i egna händer. Jag är ju programmerare i grunden, tycker det är väldigt kul att programmera och det här har varit min hobby de senaste månaderna. Lite till Carolines förtret eftersom hon tycker att jag borde sova på nätterna istället för att programmera. Senast fick jag höra det för 3 timmar sedan (klockan är 01:37 i skrivande stund). ?

Lite smygbilder från Spirecta

Utvecklingen är långt gången och jag räknar med lansering inom veckor snarare än månader. Det som sker just nu är att det är mycket fokus på fixa önskemål från beta-testarna, särskilt de som gillat Smartbudget. Feedback från en beta-testare, senast i eftermiddags, var:

Jag fattar att DU vet hur man mäter och räknar på ekonomisk frihet, men det vet inte jag som är en vanlig person. Jag vill bara ha koll, göra rätt, slippa oroa mig och gärna veta att jag kommer att nå mina ekonomiska mål.

Därav just nu mycket fokus på det pedagogiska så att man inte behöver vara närmst sörjande och nörd för att använda verktyget. Men trots att jag är mitt i utvecklingen, går det faktiskt att visa upp ett par bilder från verktyget redan nu. Ett bra exempel är t.ex. pensionssimulatorn nedan som ska förenklas lite till innan release.

Det är lite nervöst att visa upp dessa bilderna publikt. För nu är det ju att erkänna att det finns på riktigt och inte längre är bara min baby. 😊

Ja, tack än en gång och så ses vi på söndag som vanligt. Då kommer det avsnitt med temat – ”Vad säger forskningen om att försöka tajma marknaden?”.

Hälsningar,
Jan

Det här är andra året där vi varje söndag, året runt, har släppt en ny artikel och ett nytt avsnitt. Det skulle inte varit möjligt utan att alla uppmuntrande kommentarer, mejl och glada tillrop från dig och andra läsare. Ni hjälper oss att hålla oss på tårna genom feedback, kommer med förslag på artiklar, gäster och avsnitt. Ett fantastiskt stort tack för det. RikaTillsammans är till en stor del också er skapelse. Vi är tacksamma för att ha fått förtroendet att bidra till dig och andra med våra tips, tankar och resonemang. Tack än en gång. ?

Så här i samband med årsskiftet händer det många spännande saker. Det är ett tillfälle att följa upp hur ens sparande och ekonomi har gått under året, det är ett tillfälle att ombalansera och inte minst att planera för det kommande året. I år har vi dessutom förmånen att påbörja ett nytt decennium. Jag vet inte hur det är för dig, men på många sätt var det svårt att för 10 år sedan gissa hur livet skulle se ut idag. På samma sätt är det ypperligt tillfälle att fundera på vad man vill ha för ett tema på nästa decennium. Ett ämne som vi kommer att ta upp i ett avsnitt i början av februari.

Planen för de kommande avsnitten är:

• 5 januari – Bästa fonderna 2020
• 12 januari – Så gick portföljerna 2019
• 19 januari – Ombalansering för 2020

Men sedan är det som Mike Tyson sa: ”Alla har en plan tills de får en smäll på näsan”. ?? Om du går i väntans tider redan nu så är mitt tips att se över din ekonomi utifrån fyra-hinkar-principen. Jag kan också redan nu avslöja att det inte kommer vara några drastiska förändringar i vare sig ombalansering eller bland bästa fonderna. På sin höjd är det någon enstaka fond som byts till en högst marginell fond. Grundrekommendationen är fortfarande att ha sitt sparande hos en fondrobot som t.ex. Lysa (annonslänk). Läs gärna diskussionen från mellandagarna kring ”Lysa, Avanza Global eller en egen portfölj”. Den största förändringen blir att vi kommer försöka göra en helt hållbar portfölj.

Om det ändå kliar i fingrarna så rekommenderar jag att:

• Kom igång med ditt sparande
• Se över räntorna på dina bolån (med tillhörande bonusavsnitt)
• Tips för att sänka elkostnader och välja bättre elbolag
• Se över dina bank- och kreditkort
• Överväg ett byte till AP7 SÅFA i ditt PPM-sparande
• Strukturera din ekonomi enligt fyra-hinkar-principen

Där har du de absolut lägsta frukterna att plocka som skapar mest resultat med minst tidsinsats. Så tack än en gång för det gångna året och så ses vi på söndag som vanligt.

Gott Nytt År till dig och de dina!
Jan och Caroline

2019 års mest lästa och viktigaste artiklar

Nedan följer några av våra favoritavsnitt under året. Komplettera gärna listan i kommentarerna.

Inre framgångsfaktorerna – del 1 till 3. 

Carolines favoritavsnitt för året var serien om de inre framgångsfaktorer. Hennes motivering är att det handlar om att skapa sig mentala fördelar som man alltid kommer att ha glädje av. Man kan förlora pengar, men insikter som man har fått och som gör att man växer som människa kan ingen ta ifrån en. Det är växt och rikedom som ger fördelar av en helt annan kaliber. 

Här kan du läsa om de inre framgångsfaktorerna: del 1, del 2 och del 3.

Intervju med professor Paolo Sodini 

Mitt favoritavsnitt under året var samtalet och intervjun med professor Paolo Sodini från Handelshögskolan i Stockholm. Trots att jag har rört mig i det här området i många år så gav han mig en av de största finansiella insikterna på länge. Det var insikten om att jag är en ”vandrande räntefond”, det vill säga att man måste ta hänsyn till sitt humankapital när man investerar sitt finansiella kapital. Dessutom hjälpte han mig urskilja uppgiften vi alla har som är att under vår karriär växla vårt humankapital till ett finansiell kapital. Att han dessutom på 12 minuter sammanfattade 10 års artiklar på bloggen och forskningen för hur man bör investera var en enorm bonus. 

Här kan du läsa och se intervjun med professor Paolo Sodini. 

Vad är bäst? Amortera, spara, investera eller till och med låna?

En annan höjdpunkt under året var resonemanget kring att amortera vs investera. Många av oss är uppväxta med ”sanningen” att ”alla lån är dåliga”, ”den som är satt i skuld är icke-fri” och så vidare. Det kanske är känslomässigt korrekt, men när vi tittade på det matematiskt så är sanningen inte så enkel som man lätt kan tro. 

Läs hela avsnittet om att amortera vs investera.

Om inte pengar gör dig lycklig, då spenderar du dem nog fel

Det avsnitt som nog har påverkat min och Carolines vardag mest är avsnittet om studierna kring pengar och lycka. Insikten var att lägga mängder av pengar på en intensiv skidresa i Italien med två små barn kanske inte är det som kommer ge oss mest lycka för pengarna. Forskarna sa att det var smartare att göra många små upplevelser istället, så vi valde att sprida ut summan över många veckor istället. Det har gett många mer upplevelser och goda minnen. 

Läs avsnittet om lycka och pengar.

FIRE – Financial Independence Retire Early

Under året har vi varit i många intressanta diskussioner kring ekonomisk frihet. Jag delar många av rörelsens tankar och mål, dock med skillnaden att jag inte tror på att man ska extremspara för att leva sedan. Jag tror på medveten konsumtion och att faktiskt hellre tjäna mer pengar än att spara mer. Man kan bara spara 100 % av sin lön, men man kan öka sin inkomst hur mycket som helst. 

Några av de bästa avsnitten på det här ämnet var diskussionen med Charlie Söderberg, repliken från FIRE-entuasiasten Jimmy som vi sedan bjöd in till ett eget avsnitt ”Från arbetslös till ekonomiskt fri om två år” som blev uppskattat och följdes upp med en gästkrönika. 

Fördjupning i betydelsen av Morningstars stjärnbetyg

Den största WTF-upplevelsen baserat på studier och forskning kom i vår artikel ”Misstaget med att välja fond baserat på Morningstar-stjärnor”. Innan hade jag aldrig tänkt tanken på att nästan 50 procent av alla fonder försvinner över tid, att det nästan är bättre att välja en portfölj med lägre antal stjärnor än flera och så vidare. 

Samtal om bostadsmarknaden

Två väldigt uppskattade avsnitt var även med Pontus Kopparberg som arbetat inom mäklarbranschen i hela sitt liv. Han delade med sig av sina bästa tips, tankar och resonemang. 

Läs intervjun med Pontus: del 1 och del 2.

Samtal om den inre trädgården och intervju med vår parterapeut

De sista två avsnitten som jag också kommer att minnas från 2019 var avsnittet om ”mitt första besök den inre trädgården”. Det är nog det mest personliga avsnittet som jag har gjort. Det handlade om tomheten som ibland kommer med att nå mål som man har strävat efter, att pengar inte är lösningen på något problem och att jag är precis som mina föräldrar. Det andra avsnittet som var väldigt personligt var när vi intervjuade vår parterapeut Tommy Waad.

Jag inser att jag får sätta stopp här, annars blir det inte en lista med höjdpunkter utan en förteckning över alla avsnitt som vi gjorde under året. Kanske jag i smyg kommer tillbaka till sidan och uppdaterar den med en sista favorit. ?

Vilket är ditt favoritavsnitt?

Vi är jättenyfikna på att höra vilket ditt favoritavsnitt har varit, så dela gärna med dig i kommentarerna nedan. Det går även bra att dela med sig av önskningar för nästkommande år. ?

Tack än en gång och ett riktigt Gott Nytt År!
Jan och Caroline

Efter min medverkan på RikaTillsammans-podden har jag fått enbart positiva reaktioner. Både från bekanta och från folk på YouTube och Facebook. Men en vän efterfrågade vad jag gjorde mer specifikt för att spendera en så liten del av min inkomst. Och ända sedan dess har jag velat skriva det här inlägget och gå igenom min process och mina utgifter. Jag har sedan intervjun jobbat heltid och inte haft så mycket tid över till att skriva. Men jag har tagit fyra veckor semester i september som jag delvis använt till att skriva det här inlägget. Så nedan ska jag gå igenom hur jag (inte) spenderar mina pengar, och en del användbara principer som jag följer.

Så 2018 uppsteg mina utgifter till 150.000. Och det är i min mening ingen extremt låg nivå på något sätt. Jag har haft lägre utgifter förut, när jag även hade betydligt lägre inkomst. Men man ska ha i åtanke att nästan hälften av denna summa är mitt boende (amortering inte medräknat), vilket är en källa till inkomst. Så jag hade kunnat minska min boendekostnad, men då hade även min inkomst minskat. Enligt samma princip hade jag kunnat bo billigare i en annan del av Sverige än Stockholm, men då hade jag inte haft en lika hög lön.

Mina genomsnittliga utgifter för 2018 var 12.500 kronor per månad., min inkomst var i snitt drygt 40.000. Alltså kunde jag spara 69% av min inkomst, ungefär 28.000 varje månad. Varav ungefär 22.000 investerats i aktier, fonder och lån, och som nu genererar mer inkomst. Så mycket inkomst att jag trots att jag jobbat mindre i år än förra, ändå inte tjänat mindre. Jag har också under 2019 lyckats sänka mina utgifter några hundralappar. Nu sparar jag alltså 70% av min inkomst, men då räknar jag visserligen amorteringen på bolånet som ett sparande. Och jag vill dela med mig av hur jag gör för att fler ska kunna applicera några av dessa strategier i sina liv och få mer frihet.

Min konsumtion jämfört med genomsnittssvensken

Enligt statistik spenderar genomsnittssvensken 900 kronor i månaden på kläder. Det är för 2019 än så länge 7.200 kronor mer än vad jag har spenderat. Svensken lägger 850 på bilreparationer, vilket är 850 mer än mig. Och streamar musik och TV för 120 per månad, min kostnad för detta är 0. Allt jag behöver i denna väg finns ju gratis på nätet. Mitt bredband kostar 199 per månad (89 mindre än snittet), men vi är ju fyra som delar på det, så kostnaden för mig – 49,75.

Svensken dricker också alkohol för lite drygt 300 i månaden, för mig räcker den summan i regel för hela året. Svensken lägger inte så mycket mindre på alkoholfria drycker, och här kan man spara mycket pengar eftersom den enda dryck man måste dricka är vatten. För mat är kostnaden drygt 1.600, inte så mycket mer än mig. Men då tillkommer ytterligare drygt 1.000 för restaurangbesök, medan min kostnad på det området är runt 200.

Semestrar gör vi för 11.000 per år i snitt, själv har jag den senaste tiden semestrat i princip gratis. Svensken lägger 150 kronor i månaden på böcker och tidningar – istället för att få dem gratis på biblioteket. 350 kronor för möbler, som såklart också går att få tag på gratis, eller åtminstone begagnat. Behöver jag ens nämna snus och cigaretter? Jag kommer göra det bara för att det är så chockerande mycket – över 2000 kronor i månaden! Uppenbarligen helt onödiga utgifter. Och tydligen lägger vi mer pengar på godis än på frukt. Själv äter jag mer frukt än gemene man, men betalar mindre.

Jag har inte gått igenom alla kategorier, men det tror jag inte heller är nödvändigt. Och mitt syfte med detta stycke är inte att döma folk för hur de spenderar sina pengar (okej kanske lite). Alla har rätt att konsumera hur de vill. Det jag vill belysa är att det blir mycket pengar när man adderar ihop allt, och man kan köpa sig betydligt mer tid för de pengarna än vad man kan tro.

Det duger

Det här är kanske den viktigaste principen jag lever efter. Att saker jag äger duger. Jag köper inte nytt förrän det jag har inte längre fungerar. Den ”nyaste” bil jag ägde var fjorton år gammal när jag köpte den, och mina fem bilar har i snitt kostat 9.000 i inköp. Men samtliga tog mig från A till B. Visst hade de alla skavanker. Min andra bil hade till exempel bara en fungerande högtalare. Likaså den tredje.

Jag har bytt startmotor två gånger, vindrutetorkarmotor en gång, och batteri oräkneliga gånger. Jag har behövt använda najtråd för att knyta upp mitt avgasrör så det inte skulle släpa i gatan. Min tredje bil hade inte servostyrning. Och min första bil kunde mot slutet inte låsas upp utifrån, så antingen fick man lämna den olåst, eller låsa upp inifrån via bakluckan, som under min tid som ägare aldrig gått att låsa. Den bilen hade gått 43.000 mil när jag sålde den.

Jag har kläder med stora hål i som jag fortfarande använder hemma. Den tröja jag hade under intervjun är nog minst femton år gammal. Jeansen är nyare, men inköpta på ICA för 200 kronor. Jag bestämde mig förra året att jag hädanefter i första hand skulle köpa mina kläder på second hand, men än så länge har jag inte gjort det, för jag har inte köpt några kläder alls. Jag köper nytt när det jag har går sönder. Min gymväska (som jag haft sedan 2004) har flera hål, men inget har trillat ut ännu.

Dragkedjan på min ryggsäck går snart inte att stänga längre, men den funkar säkert i några veckor till. Min fåtölj har hängt med i tio år, och den köpte jag på Myrorna. En av plattorna på min injektionshäll har slutat fungera, men jag kommer inte köpa en ny förrän bara två fungerar. Min soffa kunde jag hämta gratis via https://www.bortskankes.se/. Det är mest katten som använder den, och en katt kan ju vara dyr med mat och försäkring och allt. Men han tillhör en av mina inneboende, så man kan säga att jag har en katt helt gratis!

När jag bodde på folkhögskola hade jag ett rum på nio kvadrat. Jag har hyrt ett rum på sju, och delat ett på sexton med en arbetskamrat. Nu har jag tolv. Det räcker för mig. Jag delade hus med åtta i Skurup, jag delade lägenhet med fyra i Stockholm, jag delade kollektiv med tre i Malmö. Nu har jag tre inneboende. Jag har allt jag behöver. Kanske kommer mina behov ändras någon gång i framtiden, och då finns det ekonomiskt utrymme för det.

Ju längre jag lever under mina tillgångar, desto större utrymme har jag att utöka mina utgifter. Men samtidigt minskas suget efter ett dyrare liv, för jag lär mig att ett gott liv inte är speciellt nära korrelerat med kostnad. Jag gillar begreppet hedonisk anpassning. Vilket något förenklat betyder att man anpassar sig efter sin situation. Jag är lyckligare nu än när jag var arbetslös, för då hade jag massor av begränsningar. Men jag är bara marginellt lyckligare nu än vad jag var som student, trots väldigt stora skillnader i tillgångar. Och jag var inte lyckligare innan min studietid då jag spenderade mycket mer av min inkomst på konsumtion. Jag vet att det är upplevelser, och inte prylar, som ger mig lycka. Och att jobba mot mina stora mål i livet, inte att jobba åt någon annan. Så det är enkelt för mig att spara så stora summor pengar, för att konsumera dem hade inte gjort mig gladare.

Konsten att säga nej

Nancy Reagan sa i sin kampanj mot droger – ”just say no”. Nu, tre decennier senare, vet vi att den kampanjen inte fungerade. Trots det tycker jag ändå hon hade en poäng. Men man kanske inte måste säga nej varje gång. En ännu effektivare metod än att säga nej är att undvika att ens få frågan. Det här stycket handlar inte om droger (vilka du såklart bör undvika, de är jättedyra!), utan om konsumtion överlag. Och en av anledningarna att jag kan hålla min konsumtion så låg är att jag kan säga nej, och att jag undviker många situationer där det förväntas att jag ska spendera pengar.

Att jag inte har haft någon TV sedan 2007 är ett bra exempel. Inte bara har jag då sluppit betala TV-licensen under många år, jag har sluppit att se en hel del reklam. Och reklamens syfte är ju att få oss att köpa saker som vi inte visste att vi behövde. Med andra ord – sådant vi inte behöver. Det är mycket lättare att undvika ”keeping up with the Joneses”-fällan om man inte vet vad familjen Jones håller på med. Istället för TV tittar jag mycket på YouTube, och där kan man skippa reklamen. Ibland tittar jag också på SVT Play, som är reklamfritt.

Största källan till extra utgifter är nog ändå ens bekanta och vänner. Umgås du med människor som associerar nöjen med att spendera mycket pengar, ja då kommer du också spendera mycket pengar. Jag undviker inte alla människor som spenderar pengar, men jag följer inte ofta med på aktiviteter som jag tycker kostar för mycket. Det har hänt att jag ätit hemma innan jag gått på restaurang, och således bara behövt beställa något litet. Och när jag varit med på cykelutflykter och vi stannat på ett café, då har jag ätit medhavd mat.

Jag är lyckligt lottad som tycker kaffe är äckligt. Samma med te, öl, champagne, vin och sprit. Så då blir det lätt att undvika dem. Jag har fått höra att man kan ”vänja sig”, och ”lära sig” att tycka om dessa drycker. Men vad är poängen med det? Nej tack, säger jag. Det finns många som påstår sig inte bli människa förrän de druckit sitt kaffe. Det är så skönt att slippa sitta i den båten.

Däremot älskar jag glass. Ben & Jerrys är den bästa enligt många. Själv har jag aldrig ätit den, och kommer nog inte göra det heller. För tänk om den är mycket godare än den jag brukar äta? Jag håller mig till min billiga glass som är helt tillräckligt god. När jag var student och arbetslös åt jag mycket müsli – den billigaste sorten. Den var inte lika god som några av de andra, men efter ett tag vande jag mig och glömde hur mycket godare de dyrare var.

Jag hoppar aldrig på några trender. Så fort det kommer något nytt är det många som vill vara först med att äga det nya och coola. Inte jag. Istället väntar jag tills andra har provat, och om det verkar vara något värt att skaffa, då skaffar jag begagnat. Är det någon som kommer ihåg Minidisc? Jag slapp slösa pengar på den floppen. Och jag gjorde fortfarande blandband några år efter brännbara CD-skivor blivit tillgängliga. Och jag brände fortfarande CD-skivor långt efter att de flesta gått över till digitalt.

Nyckel till att lyckas med att spara pengar är planering. Jag är verkligen inte spontan, och min grundinställning inför nya erbjudanden och upplevelser är att alltid tacka nej. Och nej blir alltid mitt svar när jag blir uppringd av en telefonförsäljare. Jag tror inte de tycker om mig speciellt mycket.

Jag svarar ändå ofta ja, men i så fall har jag redan övervägt saken i förväg. När jag fick erbjudande om att börja ett jobb 50 mil hemifrån med 3 dagars varsel tvekade jag inte, för jag var redan inställd på att ta ett jobb om det dök upp. Och när jag fick frågan om att bli intervjuad av Jan och Caroline kunde jag också direkt svara ja, för jag vill göra allt jag kan för att hjälpa andra att också nå ekonomisk frihet. Trots att jag inte alls är speciellt bekväm med att sitta framför en kamera.

Fasta och rörliga utgifter

Det finns två typer av utgifter – de fasta och de rörliga. Fasta utgifter är sådant som kommer varje månad så som hyra, avbetalningar, försäkringar och prenumerationer. Rörliga utgifter är allt som vi spenderar pengar på utöver detta, så som mat, kläder och nöjen. Jag har ingen begränsning på hur mycket jag tillåter mig spendera i rörliga utgifter. Är jag sugen på att gå på bio så gör jag det. Och då blir det ofta lite godis till det. Detta har jag gjort tre gånger i år redan.

Det var inte heller planerat att köpa biljett till Rammstein nästa sommar, men nu blev det så, och jag ser fram emot det eftersom jag lyssnat på dem sedan jag var sexton. Besöket till Sweden Rock i somras var också ganska impulsivt, och inget jag planerat långt i förväg eller hade budgeterat. Jag håller medvetet nere rörliga utgifter, men missunnar mig inte något jag är sugen på bara för att spara lite extra. Däremot överväger jag varje köp, och frågar mig själv om det skulle ge mig mer lycka att spendera pengar på detta, eller om det är bättre att spara för att ha mer fritid i framtiden.

För gemene man är det generellt sett mer effektivt att lägga fokus på att få ner sina fasta utgifter. Man kommer inte undan att betala för sitt boende, så det är värt att lägga ner energi på att skaffa ett boende som är billigt. Och jag har kommit fram till att det för mig är bostadsrätt som blir billigast. Jag betalar 3.200 i avgift till min förening varje månad, och det är ganska svårslaget för 78 kvadrat i Stockholm. Visserligen betalade jag bara 2.500 när jag bodde i kollektiv på Möllan i Malmö, och innan dess bara 1.100 för mitt lilla rum på Skurups Folkhögskola. Men då genererade inte boendet någon inkomst. Och skulle jag hyra i Stockholm, ja då blir det svårt att komma undan med något i närheten av vad jag betalar nu. Jag cyklar hellre femtio minuter in till stan än att betala för ett dyrt boende där.

En fast kostnad jag inte heller kommer undan är mitt medlemskap i facket. Däremot finns det ju en rad försäkringar man kan ha, som man egentligen inte behöver. Och här finns det mycket pengar att spara. Jag har kommit fram till att de allra flesta försäkringar är ganska dyra med tanke på vilken liten risk det finns att man kommer behöva dem. Hemförsäkring har jag förstås, men tandförsäkringen som jag hade ett tag sa jag upp. Den täckte bara en liten del av kostnaden om jag skulle behöva rejäl tandvård, och jag är väldigt noga med att ta hand om mina tänder och fick beröm av tandläkaren på mitt senaste besök. Så överväg risken att råka ut för varje sak du är försäkrad för. Ofta betalar du för något som du aldrig kommer att behöva.

Många är medlemmar på ett gym utan att utnyttja det. Då är det bättre att inte vara medlem. Själv tränar jag fyra till fem gånger i veckan, så jag får valuta för mina pengar. Eller snarare min förre arbetsgivares pengar, eftersom årskortet är betalt med friskvårdsbidraget. Inte heller har jag en långtidsbiljett för kollektivtrafiken i Stockholm. Jag betalar enskilt för varje resa eftersom detta blir billigare. Jag cyklar så pass mycket att det vore dyrare att köpa långtidsbiljett. Många tänker inte på detta och köper månadskort för att det är smidigt.

Jag betalar endast 95 kronor i månaden för telefoni (jämfört med 439 för genomsnittssvensken), för jag har ingen smartphone. Jag klarar mig bra med min knapptelefon som jag köpte för 400 kronor för fyra år sedan. Jag inser att de flesta är ovilliga att nedgradera på det här området, men det är bara ett exempel. Skulle jag skaffa smartphone någon gång så skulle det bli en begagnad. Det finns flera återförsäljare som man kan kolla upp på nätet. Och det finns ju numera även gratisabonnemang – https://www.wifog.com/.

Boende

Jag har nämnt detta tidigare, men det är ständigt aktuellt, inte minst med tanke på den nyligen publicerade intervjun med Fredrik Gertten. Boendet är ju för de flesta den största utgiften (22,6% av vår inkomst enligt SCB), så det är värt att ta upp igen. Det var även den största utgiften för mig en gång i tiden, och jag tror jag betalade ungefär en tredjedel av min inkomst för min första lägenhet. Till dags datum är det fortfarande det dyraste boende jag haft i rena pengar (4.800 per månad), men inte som del av min inkomst. När jag var arbetslös i början av 2012 så var min boendekostnad högre än min inkomst. Och då hade jag fortfarande bil – den ofta näst största utgiften för folk.

Vad jag har lyckats göra är att omvandla boendekostnaden till en inkomst. Priset för det är att jag måste dela boende med andra, men det gör ju de flesta ändå. Att bo ihop med andra innebär massor av kompromisser, och man måste stå ut med deras konstiga vanor (och jag skulle kunna skriva ett helt stycke bara om det). Men det positiva överväger det negativa markant, och det minskar mitt beroende av att jobba. Fler borde verkligen göra samma sak, inte bara av ekonomiska skäl. Vi har bostadsbrist i det här landet, samtidigt som vi har flest ensamhushåll i världen. Och ensamhet kan vara en lika stor hälsorisk som rökning (källa: här och här).

Så vad blir det, tre flugor i samma smäll?

De allra flesta betalar stora summor pengar för ytor som de sällan använder. Gästrum och vardagsrum till exempel. Hur ofta används de egentligen? Är det värt att ha ett tomt gästrum som används kanske tio gånger på ett år när man har besök, istället för att hyra ut det för 40.000 kronor per år? (40.000 på ett år är 3.333 per månad, och motsvarar schablonavdraget, vilket innebär att upp till denna nivå är det skattefritt att hyra ut). Det är pengar som med råge skulle kunna bekosta en hotellvistelse under de där tillfällena. Själv har jag såklart inget gästrum, och när jag får besök kan jag erbjuda en uppblåsbar säng, luftmadrass, soffa eller en trädgård där man kan slå upp ett tält, som en före detta inneboende gjorde när han hälsade på nyligen. Vardagsrum har jag såklart inte heller. Det byggde jag bort, och där finns nu istället två sovrum som jag hyr ut. Men vi har ett stort kök, och där kan vi umgås utan att distraheras av en TV.

För dem som är unga rekommenderar jag att vara inneboende eller att bo i kollektiv. Jag har själv gjort detta under väldigt många år, och det har kostat mellan 2.500 och 3.500. När jag levde på CSN så hade jag ungefär 1.000 kronor över varje månad, och förstod inte hur många andra spenderade sitt studiemedel som gjorde att det inte räckte till.

Mat

Det finns många tusenlappar att spara bara genom att handla mat medvetet. Och det behöver inte betyda att man äter sämre. Jag brukar i regel hamna på runt 1.500 kronor per månad för mat. Man kan klara sig på betydligt mindre, som till exempel bloggaren Sparo (http://sparosverige.blogspot.com/) som påstår att han äter för 700 per månad. Men jag är noga med att äta nyttigt och vill ha en stor del färsk frukt och grönsaker i min kost. Och en massa frön som är dyra per kalori. Men merparten av kalorierna i min kost kommer från väldigt billiga varor såsom pasta, ris, potatis, linser, bönor och havregryn.

Havregryn är en bas i min kost, och jag köper bara de stora 1,5-kilospåsarna. Aldrig fiberhavregryn. Undviker jag fiber? Nej, verkligen inte. Jag får i mig ungefär det dubbla den av Livsmedelsverket rekommenderade mängden, så jag behöver inte produkter som är extra fiberrika. Många varor marknadsförs som nyttiga genom till exempel sitt stora innehålla av fiber eller protein eller något annat. Men om man inte har en brist på det i sin kost behöver man inte äta mer. Proteinbrist är extremt ovanligt i Sverige, och är du inte anorektiker så får du nog tillräckligt. Vi svenskar köper olika typer av kosttillskott för nära fem miljarder kronor varje år, och den stora majoriteten av oss gör det helt i onödan.

De andra basvarorna köper jag alltid i stora volymer när de är billiga. Jag har i nuläget över tio kilo torkade linser och lika mycket bönor och ärtor hemma. Allt köpt när det såldes till extrapris. Och bara torra, aldrig färska. Pasta brukar vara billigt ofta, så det har jag inte ett lika stort lager av. Och så har jag såklart en säck med ris! Ibland även en säck med potatis. I frysen har jag alltid flera påsar med frysta grönsaker och bär (också köpt när det var nedsatt pris såklart). Jag gillar bananer, och ibland kan jag köpa dem extra billigt när min lokala butik rear ut dem för att de börjar bli dåliga. Då kan jag få två eller tre kilo för en tia. Några kommer vara okej, medan andra börjat bli mosiga. De hamnar i frysen. Frysta bananer kan man köra i en blender tillsammans med dadlar, kakao och lite växtdryck för att göra god vegansk glass.

Att jag är vegan har inget med att spara pengar att göra, och man kan såklart äta billigt även som allätare. Många skulle nog gissa att det till och med är dyrare att vara vegan, vilket jag förstår att man kan tro om man någonsin stått framför den så kallade veganhyllan i matbutiken och kollat på alla de produkter som erbjuds där. Vegansk ost, vegansk bacon, tofu och tempeh. Jag handlar i stort sett aldrig något från den sektionen. Jag lagar min mat från grunden av råvaror, och då är det inte dyrt. För inte så länge sedan gjorde jag ett storkok där jag uppskattade att kostnaden per måltid var någonstans mellan tre och fyra kronor. Men oftast kostar mina matlådor nog någonstans mellan tio och tjugo.

På jobbet äter jag ALLTID matlåda. Jag kan inte minnas sist jag inte hade en matlåda, om nu inte jobbet bjöd på mat den dagen. Jag lagar sällan mat på vardagskvällar, utan gör storkok på helgerna. Det blir vanligtvis fyra till sex lådor. Och jag har alltid ett lager med lådor i frysen, sällan färre än femton. Och således kan jag få olika maträtter varje dag. Jag behöver aldrig äta samma sak två dagar i rad, och jag behöver aldrig köpa mat på jobbet. Detta sparar stora summor, och även tid.

Den dyraste maten är nog den man köper när man reser inom Sverige. Det är omständligt att ha med mat hemifrån, så många gör det bekväma och går på restaurang eller köper något snabbt på Pressbyrån, macken eller tåget. Men då kostar det. Jag har två strategier här. Antingen hittar jag en vanlig matbutik där jag kan köpa lite frukt och kanske bröd. Inte den lyxigaste måltiden, men den gör mig mätt, och det kostar inte så mycket. Eller så äter jag inget alls. Jag började så smått praktisera fasta för några år sedan, och gör det numera regelbundet. Inte för att spara pengar utan av hälsoskäl. Men på resande fot blir det även en monetär besparing. Att vara utan mat i ett dygn är numera inte svårt alls.

Den här bilden är ett exempel på hur det kan se ut när jag kommer hem från mataffären. Den här gången blev det två kilo morötter, ett kilo bananer, ett kilo äpplen, ett kilo broccoli, ett och ett halvt kilo tomater, två salladshuvud, två gurkor, fem avokado samt två påsar fryst okra. Totalt ungefär tio kilo mat. Och kostnaden – 117 kronor.

Kroppsvård

När jag öppnar ett badrumsskåp och tittar in ser jag flera produkter vars syfte jag inte har en aning om. Detta gäller i många fall även om skåpet tillhör en man. Och den genomsnittliga konsumenten lägger 280 kronor per månad på kroppsvård. Så för de flesta finns det tusenlappar att spara i badrummet varje år. Öppnar man mitt badrumsskåp hittar man även där flera av dessa produkter, men de är inte mina, utan tillhör mina inneboende. Själv klarar jag mig ganska bra med tandborste, tandkräm och tvål. Schampo använder jag, men en flaska varar väldigt länge, och inte bara för att jag knappt har något hår på skallen. För ofta räcker det med bara vatten för att man ska bli ren. Och har man inte ett arbete där man blir smutsig, då behöver man inte duscha varje dag. Tyvärr delar inte mina inneboende den här uppfattningen och min vattenräkning är till mitt förtret inte så låg som den kunde vara.

Jag blir smutsig på mitt arbete, men ofta kan jag duscha på jobbet (gratis!). I vissa perioder har jag knappt använt min dusch alls, för om jag inte duschar på jobbet gör jag det på gymmet (också gratis!). Det är ju där jag blir svettig, inte när jag sitter hemma framför datorn.

Jag tvättar ungefär en gång i veckan, men inser att detta är mer än vad som är nödvändigt. Och jag är också säker på att det blir lika rent om jag skulle använda mindre tvättmedel, lägre temperatur och köra ett kortare program. Jag borde inte använda torktumlare. Och det är faktiskt helt okej att hänga tillbaka ett plagg i garderoben om det inte har blivit smutsigt.

Jag har inte varit hos en frisör på över femton år. Jag klipper mitt hår själv med hjälp av vad Mr Money Mustache kallar för en UMGD – Ultimate Mens Grooming Device. En hårtrimmer alltså. Jag tror min kostade 399 kronor, och jag har haft den sedan 2006. Den fungerar utmärkt på såväl håret som skägget (och även på mer intima områden). Och trots det maskulina smeknamnet så fungerar den självklart även på kvinnor.

Den bästa kroppsvården får du inte genom att applicera diverse produkter på din kropp, utan genom att äta bra mat och röra på kroppen. Jag lägger inte allt för stor vikt på hur jag ser ut, men desto mer på hur jag mår. Det är insidan som räknas.

Nöjen

Folk tror att jag missunnar mig saker. Och ja, visst gör jag det. Men det gör ju alla andra också! Nämn en person som inte skulle vilja ha en vecka semester till, en lite nyare bil, äta på restaurang oftare, med mera. Alla väljer vi bort något till förmån för något annat. Jag försöker att välja bort sådant som kostar men inte ger så mycket tillbaka. Och väljer att unna mig mer av sådant som är billigt eller gratis, men som ger mycket glädje.

Till exempel skulle det inte ge mig mycket att ha en egen lägenhet istället för delat boende. Visst skulle det ha sina fördelar. Lugn och ro, köket skulle alltid vara ledigt, jag skulle kunna gå runt naken. Men det där väger inte upp kostnaden, vilken är att jag skulle behöva jobba mer. Och jag skulle aldrig ha träffat de personer som jag bor ihop med nu, och som jag ändå trivs väldigt bra med. Två av dem har bott här i snart två år nu. En av dem introducerade mig till Meetup som ledde till många andra kontakter, bland annat min tredje inneboende. Då sparade jag annonskostnaden på Blocket!

Och genom Meetup har jag ju tillgång till en lång rad gratisnöjen. Det har för min del blivit mest cykelutflykter, hajker och picknickar. Men det finns en hel del event som anordnas av företag, och ibland bjuds det på mat, så då behöver man inte äta den kvällen. En gång fick jag även en bok som signerades av författaren, och det visade sig att han varit ägare av pizzerian i det samhälle där jag växte upp. Förra vintern besökte jag ett event som handlade om vatten (det var mycket intressantare än vad det låter!), och som var del av Nobelveckan, där flera nobelpristagare pratade och där det också bjöds på mat. Detta event hittade jag via Facebook.

Och mycket av dessa event och grupper har jag hittat av en slump. Tänk så mycket jag kan hitta om jag letar medvetet? Så är jag orolig att jag inte kommer ha något att göra om jag inte längre har ett jobb att gå till – nej, verkligen inte!

Jag åker sällan på utlandsresor, men har haft det lika bra på mina hemmasemestrar (jag började med svemester innan det blev populärt!). När mina semestrar inte inneburit några dyra resor eller hotellvistelser har de istället kunnat vara långa. Som i vintras när jag var ledig tio veckor. Och tack vare mina låga utgifter och min passiva inkomst som jag byggt upp genom att avstå saker tidigare i livet, kom jag tillbaka till jobbet efter ledigheten rikare än när jag gått.

Vad det hela handlar om

I slutändan handlar det om prioriteringar. Jag har spenderat mycket tid med att fundera på vad som är viktigast för mig. Inte bara just nu eller det kommande året, utan hela livet. Att äga en bil eller att shoppa ger mig inte så mycket glädje. Att känna mig fri och ha den tid att göra vad jag vill, det är vad jag värderar högst. Och jag avstod semester i några år för att så snabbt som möjligt spara ihop pengar för att snabbare kunna bli fri. Den senaste tiden har jag lugnat ner mig lite och jobbat allt mindre. I år kommer jag att ha varit ledig från jobbet i tre månader. Nästa år kanske det blir fem. Och det har jag råd med på grund av att jag hållit nere kostnader på andra områden. Är det värt det? JA! Det råder det ingen tvekan om. Jag vet inte om jag kommer sluta lönearbeta helt och hållet, men jag kommer aldrig mer ta ut bara fem veckors semester och jobba resten av året.

Har jag inte varit tydlig nog i vad jag gör för att inte spendera mer pengar – fråga! Jag vill ha igång diskussionen och hjälpa så många jag kan med att få ner sina kostnader och nå sina mål.

Jimmy ”Astillion” Andersson

Relaterade artiklar

• Replik: Ett försvar av FIRE av en entusiast - En replik på avsnitt #90 av Astillion en FIRE-entusiast

Först ut är är det Andreas Brock och Henrik Milton som är förvaltar den aktiva globalfonden Coeli Global Selektiv. De var med i avsnitt #34 och gör ett återbesök. De har ju en helt annan investeringsfilosofi än vad jag brukar prata om i vanliga fall. De äger en koncentrerad portfölj av världens finaste bolag enligt de själva. De besöker bolagen på plats runt om i världen och förvaltar idag en bra bit över 5 miljarder kronor, vilket innebär att en minsta investering är på flera hundra miljoner. Vi tänker att avsnittet ska handla om bl.a. motsatt syn och utvärdering av vår egen filosofi, hur det är att vara professionell aktör, hur finansmarknaden ser ut, världens finaste bolag och hur de utvärderar bolag och fonder och inte minst själva gör.

Nästa gäst är Jimmy ”Astillion” Andersson som är en trogen läsare och följare och dessutom FIRE-entusiast. Det är Jimmy som skrev repliken ”Ett försvar av FIRE” efter vårt eget avsnitt om FIRE med Charlie Söderberg. Han är extremt duktig på att hålla kostnaderna nere och investera långt över 50 procent av sin lön för att kunna följa sin dröm om bl.a. att skriva fantasy-böcker. Vi tänker att avsnittet ska handla om FIRE, om medveten konsumtion och ett rikt liv.

Vi har även en inbokad intervju med en före detta VD på en stor mäklarbyrå för att prata om ett kärt och viktigt ämne – ens eget boende. Vi tänker att vi berör ämnen såsom saker att tänka, vanliga misstag, missuppfattningar, tips och inte minst om bostadsbubblan och hans erfarenheter från ett liv i den branschen.

Slutligen har vi även bokat in en poddinspelning med hedgefondförvaltaren Eric Strand som förvaltar guldfonden Pacific Precious (som dessutom är Sveriges populäraste hedgefond bland småsparare). Eric är den gäst som varit med flest gånger i podden och pratat om hedgefonder, vad är pengar, möjligheterna med en börskrasch och guldets vara eller icke-vara i ett sparande. Det som vi tänkte prata med Eric om är bland annat en uppföljning, hans syn på marknaden och inte minst hans tankar som alltid är lite annorlunda än de flesta andras – t.ex. kring ägande i räntefonder.

När du kommer med förslag på frågor nedan, skriv gärna vem frågan är till, då det i tidigare artiklar ibland varit lite oklart. Tack på förhand och låt oss hjälpas åt! :-)

Jag kom i kontakt med begreppet FIRE för första gången i slutet av 2017, men har varit en omedveten följare sedan 2014. Det här är mitt svar på artikeln om FIRE som publicerades den 3:e mars. Jan bad mig skriva den, och jag gör det med glädje för jag tycker det finns en del missuppfattningar. Låt oss börja med FIREs ursprung. Mr Money Mustache är antagligen den mest kände inom rörelsen, men begreppet är betydligt äldre än så. Mig veterligen har det sitt ursprung i boken Your Money or Your Life, från 1992, av Vicki Robin och Joe Dominguez. Konceptet fick sedan nytt liv genom bloggen och boken Early Retirement Extreme av Jacob Lund Fisker. Hans bok publicerades 2010. Mr Money Mustache startade sin blogg 2011.

Min egen väg mot FIRE började dock inte genom inspiration från någon av ovan nämnda, eller någon annan känd rikedomscoach. Utan det var livets omständigheter som drev mig i den riktningen. Jag var nämligen arbetslös under en lång tid, efter att ha studerat i några år. I den annars ofta generösa välfärdsstaten Sverige innebar detta minimiersättning från A-kassan, vilket är under existensminimum.

Utan tillräcklig inkomst, och krav på att först göra slut på den lilla buffert jag hade innan jag hade rätt till några bidrag, lärde jag mig skära ner på onödiga utgifter. Jag hade inte mycket till val. När jag sedan till slut fick ett stabilt jobb så var jag fast besluten att aldrig mer vara beroende av nästa utbetalning från stat eller arbetsgivare. Jag ville bli ekonomiskt trygg, och jag började spara mer än hälften av min inkomst. Vilket var ganska enkelt eftersom jag redan hade rutinerna för att spendera så lite som möjligt.

Och nu i efterhand är jag tacksam för min tid som fattig arbetslös, för jag fick viktig kunskap som i rena pengar antagligen är värt mer än vad jag hade tjänat om jag hade haft ett jobb den där tiden. För nu har jag blivit så mycket bättre på att förvalta mina pengar. Precis som Jan så ofta säger att han lärde sig av att förlora allt i de två börskrascherna, så lärde jag mig av att inte ha något att förlora.

FIRE handlar både om att tjäna och spara

Det är ett missförstånd att FIRE handlar bara om sparande och inte om att tjäna mer. Det handlar om både och. Men vi inom rörelsen tror generellt sett att sparandet är mer effektivt, eftersom det inte bara ökar summan pengar vi kan stoppa undan varje månad, utan också minskar den summa investerat kapital vi behöver komma upp i (till exempel 25 gånger ens årsutgift).

Jag gillar liknelsen Jan gör med dieter. Och det är sant att de flesta som försöker sig på en diet misslyckas. Jag gillar inte dieter, för de har oftast ett specifikt mål, oftast viktnedgång. Jag följde själv en sådan diet med just det målet. Och jag lyckades gå ner i vikt. För alla dieter fungerar, om man har disciplinen att följa dem. Men det var aldrig min avsikt att fortsätta med dieten långsiktigt, för jag insåg från början att den inte var hållbar. Nu är jag sedan ett år tillbaka vegan. Många skulle kanske kalla det för en diet, med det är en livsstil. Och det är inte svårt att följa den eftersom den står på en stabil grund. Det är inte tänkt att vara något tillfälligt. På samma sätt är mitt sparande en livsstil, inte en tillfällig period av ansträngning för att nå ett visst mål. Det handlar inte om uppoffringar eller svält. Det handlar om att hitta en livsstil som är rik och meningsfull, utan att vara dyr.

Jag sparade förra året 69% av min inkomst. Jag har nått dit genom att både öka min inkomst och genom att sänka mina utgifter. Och jag hade aldrig kunnat öka min inkomst om jag inte först sänkt mina utgifter. För som vi alla vet krävs det pengar för att tjäna pengar. Den senaste stora utgiften jag gjorde mig av med var bilen. Jag hade haft bil sedan 2003. Alltid begagnade, fem stycken blev det totalt. Nu har jag varit bilfri i ett och ett halvt år och känner ingen abstinens alls.

Missuppfattning kring vad jobb är

Jan och Caroline har varit på en resa mot ekonomisk frihet i tio år. När jag började min resa föreställde jag mig också tio år. Det var alldeles för kort tid, menade de få som jag pratade om saken med. Men nu, efter nästan fem år, börjar jag tro att tio år är för mycket. Det kanske räcker med sju? Men vad händer sen då, när jag kommer i mål?

Jan ställer frågan om varför man vill bli fri, och det är helt rätt. Precis som ingen av hans bekanta som uppnått ekonomisk frihet slutat jobba så känner inte heller jag till någon inom FIRE som slutat jobba. Paula Pant, som håller i podcasten Afford Anything, har sagt att hon känner EN som helt slutat jobba och på riktigt tagit åt sig av RE-delen av FIRE.

Jan och Caroline verkar älska vad de sysslar med, så de ska såklart fortsätta med det. Men jag tror de allra flesta tyvärr inte älskar vad de gör. Jag trivs på jobbet, men om jag hade fått lönen oavsett om jag gått dit eller inte så hade jag gjort något annat med min tid. Och jag tror de flesta av mina arbetskamrater gjort samma val.

En missuppfattning mellan de olika lägren kan grunda sig i synen på vad ett jobb är. De som är kritiska menar att vi inom FIRE kanske bara har fel jobb, eller i värsta fall att vi inte vill jobba alls. Men jag tror snarare att det är så att vi ser ett jobb som en syssla man utför åt någon annan. Jag bygger till exempel bostäder, vilket har ett stort värde för samhället och för min arbetsgivare. Men det är i grunden för mig inte mycket mer än ett utbyte av tid mot pengar. Och jag vill istället kunna jobba åt mig själv.

De flesta inom FIRE har en idé om vad de skulle vilja göra, men det är ofta inget som betalar så bra, om det betalar något alls. I alla fall inte till en början. Vad jag själv verkligen vill göra är att skriva böcker. Fantasy för att vara specifik. Det är därifrån namnet Astillion kommer, det är namnet på min första bok (ej publicerad ännu). Jag har skrivit så länge jag kan minnas, men jag har inte fått betalt för det.

Snittlönen för en författare är 120,000 kronor per år. Och då kommer det mesta av det från annan verksamhet än skrivandet. Endast 3% av författarförbundets medlemmar lever enkom på sitt skrivande. Så det säger sig självt att jag inte bara kan säga upp mig och satsa på mitt skrivande. Jag måste ha en annan inkomst vid sidan av. Och varför inte en passiv sådan?

Humankapitalet

Jag brukar ofta tänka på mig själv som två personer. Mitt nutida jag och mitt framtida jag. Konceptet nämndes i avsnitt 84 med Elin Helander, som jag rekommenderar till alla som inte sett det ännu.

Jag tänkte dock så redan innan. Och det handlar om att hitta balansen mellan dessa två, båda ska ha det bra. Men det är det nutida jaget som gör allt jobb, och då är det lätt hänt att det jaget också tar det mesta av belöningen. Men jag har övertygat mig själv om att det framtida jagets lycka faktiskt ger lycka åt mitt nutida jag också.

För mig har det aldrig handlat om att ”sitta på en stubbe i skogen” som Charlie uttryckte det. Inte heller äter jag nudlar och riskakor (vilket inte ens är det billigaste man kan äta). Jag unnar mig själv en väldigt rik tillvaro som kostar runt 12,000 kronor per månad (nästan det dubbla jämfört när jag var arbetslös).

Jag har definitivt utrymme att spendera mer, men jag frågar mig ständigt om det skulle göra mig lyckligare, och kommer ofta till slutsatsen att det inte skulle det. Det viktigaste för mig är friheten att spendera min tid med att göra vad jag brinner för och får ut något av.

FIRE – inte bara till för de rika

En vanlig kritik mot FIRE är att det skulle vara något bara för de rika. Mr Money Mustache var till exempel ingenjör och tjänade i slutet av sin karriär över $100,000 per år. Med en sådan lön är det klart man har utrymme att spara, FIRE är således inget för vanligt folk. Men där håller jag inte alls med. Själv är jag byggnadsarbetare och tjänar långt ifrån ovan nämnda siffra. Och jag kan ändå enkelt spara över 50%. En artikel som var väldigt ögon-öppnande för mig är den här från MMM.

Den behandlar situationen i USA, men jag tror samma gäller för Sverige. Och det sägs att förr i tiden kunde en familj klara sig på en inkomst, kvinnan var hemma och tog hand om barnen. Nu för tiden måste båda föräldrar jobba. Men enligt en undersökning från 2011 utförd av MIT (länkad i artikeln) så krävs det bara 11 timmar för en arbetare idag att producera lika mycket som det tog en arbetare 40 timmar att producera 1950.

Och lönen har på denna tid ökat med över 100%. Så var har alla dessa pengar tagit vägen? Jo vi konsumerar dem. Vi köper massa saker som vi inte behöver och som inte gör oss lyckligare. Flera undersökningar har visat på att det är upplevelser, inte prylar, som skapar långvarig lycka.

Det finns massor av liknande undersökningar. Till exempel ger en ny bil inte mer lycka än en begagnad. I början kanske, men med tiden nöjer man sig med vad man har. Mina fem bilar kostade i snitt mindre än 10,000 i inköp. Och samtliga fullföljde sitt syfte – de tog mig från A till B.

Vi inom FIRE har insett att vi är lika lyckliga, eller MER lyckliga, utan alla dessa prylar. Så att spara mer än 50% av sin inkomst är i själva verket inte alls extremt. Och hur mycket upplevelser kan vi köpa för pengarna vi sparar? Ganska många, speciellt om de inte kostar så mycket. För det är inte främst bristen på pengar som hindrar oss, utan bristen på tid. Och vad ska man skära bort i livet för att få mer tid? Den utan konkurrens största tidsboven för majoriteten av oss är våra jobb.

Risker med FIRE

Men visst finns det risker med FIRE. De största är nog de sociala aspekterna, och det är nog därför introverta personer är överrepresenterade här. Men för att undvika att den här artikeln blir en uppsats ska jag fokusera på det ekonomiska. Och jag håller med Jan om att det inte är klokt att förlita sig enkom på 4%-regeln. Men allt jag läst om folk som kunnat sluta jobba tidigt pekar i samma riktning – de har fortsatt tjäna pengar, i vissa fall mer än vad de gjorde förut.

För det har aldrig handlat om att ligga på stranden och dricka margaritas (det skulle jag knappt göra ens om jag fick betalt för det), utan att kunna ägna sin tid åt något mer meningsfullt än det jobb man sa upp sig från. Den anledning som Mr Money Mustache och hans fru hade är kanske den mest beundransvärda av alla – de ville vara föräldrar på heltid. Och när deras son föddes var de 30 år gamla och hade råd att säga upp sig från sina jobb. Men båda har fortsatt jobba, fast med annat, och inte på heltid.

Sen så finns det ju andra typer av inkomstkällor än indexfonder (även om vi älskar indexfonder). Majoriteten av mina passiva inkomster kommer från mitt radhus. Det var en tvåa när jag köpte det, men jag bar byggt om det till en fyra. Jag har tre inneboende. Så jag bor inte bara gratis, utan med vinst. Och får dessutom umgås med intressanta människor som jag trivs ihop med. Det här är inte något för alla, men det funkar utmärkt för mig. Och jag vet ingen annan typ av investering där jag kan använda mig av en hävstång på över två miljoner kronor till en ränta på 1,2%!

Räknar timmar istället för kronor

Det är sant som Jan skriver att vi lär oss hur man kan spara pengar, genom till exempel artiklar i tidningar, men att vi inte får information om hur man investerar. Men jag tycker inte de tipsen som tidningar delar med sig av är speciellt värdefulla. Hur många gånger har vi hört om hur mycket pengar man kan spara på kaffe?

Sanningen är att genomsnittssvensken gör av med tusentals kronor varje månad på onödiga utgifter. Ofta helt slentrian och utan att få något för det. Att lära sig om hur man investerar sina pengar är jätteviktigt, det är därför jag följer RikaTillsammans. Men det är inte mycket värt att kunna tjäna pengar om vi låter vinsten rinna ur våra händer i andra änden. FIRE är effektivt eftersom det fokuserar både på att spara och på att öka inkomsterna.

Men är det optimalt, som Jan frågar, att spara så pass mycket? Varför inte 40%, eller 30%? Det skulle ju ändå göra oss ekonomiskt fria, och vi kan unna oss lite mer på resans väg. Och visst, var och en bestämmer själv hur snabbt hen vill nå ekonomisk frihet, och vad som är värt mest i livet. Vill du inte säga nej till dina kompisar när de ska gå ut på stan, så gör inte det. Men kan du inte vänta på att sluta jobba, då kanske du måste tacka nej ibland. Det handlar om att kunna värdera vad saker är värda. Jag ser inte vad till exempel en utekväll kostar i pengar, utan i tid.

Hur många timmar måste jag jobba för att betala för det här? Kavastu brukar ju resonera på samma sätt. Och tillägga att de där pengarna istället kan jobba på börsen. Och jag gillar ju inte ens att gå ut på stan! Så för mig är valet enkelt. Men när jag erbjuds att vara med på en picknick med ett större sällskap där vi alla tar med mat och delar med varandra och pratar om intressanta saker i några timmar, då kommer jag gärna. Det är roligare, och dessutom gratis. Äta ska jag ju göra ändå. Och jag träffade dessutom en av mina inneboende på en av de här picknickarna.

LEAN FIRE och FAT FIRE

Och det bör väl nämnas, för det kom upp i kommentarerna på originalartikeln, att vi inom FIRE oftast är minimalister. Det finns dock undantag. Det finns något som kallas FAT FIRE, vilket innebär att man är ekonomiskt oberoende och lever ett liv i överflöd. Det som vanligtvis syftas på med FIRE är LEAN FIRE, som kan vara väldigt minimalistiskt.

Och jag är definitivt närmare LEAN än FAT. Och vi har ofta en agenda utöver att bli ekonomiskt fria. Vi ser hur överkonsumtionen tär på planetens resurser, och vi vill vara ett exempel på ett mer hållbart sätt att leva, som inte är på bekostnad av livskvalitet. Och personligen bryr jag mig passionerat om klimatet, och jag lever som jag lär genom att inte ha en bil, inte flyga och äta uteslutande växtbaserat. Och jag har investerat en stor del av mina sparade pengar genom TRINE och tittar på andra gröna projekt.

Slutligen vill jag berätta om min semester förra året. Jag bor i Stockholm, och det bygge jag jobbade på då hade stängt under fyra veckor. Jag hade valt att spendera hela min semester i Stockholm, ett val som jag nu är väldigt glad över. Som ni säkert minns regnade det inte under dessa veckor, så det var perfekt för att cykla. Och det gjorde jag. En bit över 100 mil sammanlagt. Jag var i alla hörn av länet, ofta på utflykt tillsammans med andra. Jag var på hajker och picknickar.

Jag träffade massor av intressanta människor från hela världen (man behöver inte åka utomlands för att göra det). Jag hade tid att skriva, vilket jag gjorde nästan varje dag. Jag läste fem böcker. Det var varmt så jag åt mycket glass (trots det var jag nog den ende på jobbet som gick ner i vikt under semestern). Jag hade fyra fantastiska veckor. Och vad kostade det? Inte mer än vilken månad som helst. Lite mindre faktiskt. Tidigare under året hade jag unnat mig att ta ledigt samtliga klämdagar, och jag var på Sweden Rock Festival. Så jag hade gott om semester, men inget var speciellt dyrt. Och det behöver inte kosta för att det ska vara roligt.

FIRE handlar om att leva

Men om man inte kan tänka sig att vara hemma på semestern så kan man såklart åka utomlands. Det behöver inte kosta så mycket det heller. Och visst kan man unna sig att spendera lite extra då och då. Som sagt handlar inte FIRE om att svälta, utan om att leva. Hela livet! Med över 300,000 kronor sparade på ett år så kan jag ju konstatera att det definitivt fanns utrymme till lite lyxkonsumtion. Men jag tror inte det hade gjort mig lyckligare. Det som gör mig lyckligare än något annat är att jag kommer kunna upprepa den här semestern varje år. Ja flera gånger varje år faktiskt, i resten av mitt liv. För om några år kommer jag inte längre behöva byta min tid mot pengar.

Och ja, jag tycker att det är ROLIGT att spara pengar. Det är världens kanske bästa hobby! Jag hoppas att jag med den här artikeln gett en mer komplett bild av FIRE. Och jag hoppas det följer en konstruktiv debatt i kommentarsfältet!

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln gillar du nog även följande avsnitt:

Vad tänker du?

Jan: Jag vill verkligen tacka och uppskatta Astillion för att ha tagit sig tiden och skriva en så bra och värdefull replik. Insikten som jag tog mig med mig att drivkrafterna egentligen inte skiljer sig åt så mycket, utan att det i mångt och mycket handlar om att leva ett medvetet liv. Jag vill slutligen också uppskatta och tacka er alla för den fina tonen vi lyckas ha på bloggen. Det är inget som jag tar för givet, särskilt med tanke på hur jag har sett att diskussioner och åsikter framförs på andra ställen på nätet.

• Vad tänker du om Astillions replik och tankar?

Den absolut största fördelen som du har som privatperson eller amatörinvesterare är nämligen tiden. Ju längre tid som du kan investera över, desto större blir sannolikheten för att du kommer att tjäna pengar.

• Fyra bilder som visar: Lång tidshorisont → Lägre risk → Mer pengar! - Hur du minimerar timingrisken i din portfölj och i ditt investerande

Idag hittade jag på Twitter ett par bilder som illustrerar samma princip som i min förra artikel, fast med lite annorlunda perspektiv.

Jag tror att de flesta faktiskt inte ens tänker på det här som en enormt viktig fördel. Om man bygger en pengamaskin enligt de principer som jag beskrivit tidigare, sparar till sin pension så har du (förhoppningsvis) ett långsiktigt perspektiv på minst 5, 10, 20 eller kanske till och med 30 år. Det betyder resultatet egentligen inte spelar någon roll förrän långt in i framtiden. En professionell fondförvaltare behöver däremot visa bra resultat varje månad…

De flesta professionella förvaltare kan inte tänka på lång sikt även om de skulle önska. En amerikansk analytiker vid namn Henry Blodget uttryckte det vid ett tillfälle som:

If you talk to a lot of investment managers, the practical reality is they’re thinking about the next week, possibly the next month or quarter. There isn’t a time horizon; it’s how are you doing now, relative to your competitors. You really only have ninety days to be right, and if you’re wrong within ninety days, your clients begin to fire you.Henry Blodget

Jag är en ju en långsiktig investerare – jag tittar knappt in på mina depåer en gång per månad. Jag tycker inte det är superkul att följa dem på daglig basis utan tvärtom mitt mål är att aldrig lägga mer än 4 timmar per år på den aktiva delen av min förvaltning eftersom det mesta går att automatisera. Läs mer i artikeln nedan:

• Strukturera din privatekonomi som ett proffs - Några tips på hur du kan automatisera och fördela dina pengar i din privatekonomi

Att äga en aktie mindre än ett år är som att singa slant

Nedanstånde graf är gjord av Bruce Jackson baserad på Robert Schillers data för den amerikanska börsen (tror det är S&P500-indexet). Grafen visar det procentuella antalet perioder (då du äger motsvarande t.ex. indexfond) som har gett en positiv avkastning.

Jag gillar den här grafen för där är många insikter att dra från den. Den första är att att om du äger en aktie i en dag så är det 52 % sannolikhet för att den går upp och 48 % sannolikhet att den går ner. I perioder upp till 12 månader (68 % slh) så är det alltså lite bättre än att singa slant kring huruvida din investering i aktier eller fonder kommer att gå plus eller ej.

För att citera Bruce Jackson:

The irony is that while the professionals have more information than you, their short time horizon forces them to deal with more randomness than you have to.

Om man jämför med den svenska börsen (SIXRX-indexet) för perioden 1919-2012 så ser det nästan likadant ut:

Det är lite fler positiva avkastningar än negativa, men det är ändå väldigt slagigt. Om vi däremot tittar på det på en 10 årig sparhorisont:

där i princip alla 10-års perioder har varit positiva i jämförelse med det amerikanska indexet där 88 % procent av alla 10 års perioder har varit positiva.

Genomsnittlig avkastning för olika långa investeringsperioder

Följande grafer visar samma sak sett ur ett annat perspektiv:

Bilden visar den högsta och den sämsta avkastningen för en investering gjord över olika perioder om 1-50 år. Grafen går i linje med de tidigare, ju längre du håller en investering i ett index, desto större är sannolikheten att du gör vinst. För svenska förhållanden ser den ut som följer:

En annan slutsats som man kan dra är alltså att risken och volatiliteten (svängningarna) minskar över tid.

Sammanfattning

En slutsats som jag tycker att man kan dra från ovanstående är att om du investerar i en period under 1 år så slåss du med proffsen på deras hemmabana. Du är dessutom i en hög grad utsatt för marknadens nycker – kanske ett fantastiskt år eller riktigt dåligt år såsom 2001, 2008 eller 2010.

Behåll en investering i fem år och du är har oddsen på din sida, behåll i 10 år och sannolikheten är väldigt stor att du har gått plus. Håll pengarna i 20, 30 eller till och med 50 år och där har historiskt sätt aldrig funnits en period där genomsnittet har varit negativt.

Naturligtvis är inte historisk avkastning en garanti för framtida, men jag tror att där ändå är mycket som talar för att det kommer se liknande ut även i framtiden. Det är sällan annorlunda nu.

Det sista som jag vill påpeka är att ovanstående resonemang gäller investeringar i främst indexfonder som följer hela marknader. Att köpa en enskild aktie behöver inte bete sig alls på ovanstående sätt på grund av den så kallade bolagsrisken. Ju fler bolag du äger (t.ex. via en indexfond), desto mindre blir bolagsrisken och desto större exponering mot den stora marknaden.

Om du vill fördjupa dig i medelsiffror, standardavvikelser och gå lite mer på djupet så rekommenderar jag mina artiklar:

• Fyra bilder som visar: Lång tidshorisont → Lägre risk → Mer pengar! - Hur du minimerar timingrisken i din portfölj och i ditt investerande
• Minska risken i ditt sparande - Ett videoklipp med en förklaring och resonemang kring standardavvikelser för indexfonder

Om du vill sätta ihop en investeringsportfölj och se vilka fonder som jag rekommenderar för en strategi enligt ovan rekommenderar jag:

• En bra portfölj för nybörjaren som vill bygga en pengamaskin - Förslag på hur man kan börja investera pengar i aktier och fonder
• De bästa indexfonderna just nu - En sammanställning av de bästa passivt förvaltade och indexnära fonderna tillgängliga Sverige, november 2014

Den här artikeln sammanfattar mina tankar kring hans bok  och jag försöker dra paralleller till situationen hemma i Sverige och i övriga västvärlden. För övrigt är det en mycket läsvärd bok som jag kan rekommendera varmt.

Transformationen från producerande till konsumerande

Det första som Schiff tar upp sin bok är förskjutningen hur USA har gått från att vara ett producerande samhälle till ett konsumerande samhälle. Att USA har gått från att vara en långivare till att bli en låntagare. Hur man har gått från att spara, producerade, skapade förmögenhet och exportör till att vara ett samhälle som slutat spara, har bytt från att ha en produktionsorienterad ekonomi till en tjänstorienterad icke-exporterbar ekonomi som kontinuerligt har ökat både sin statsskuld och medborgarnas skuld och ett land som använder lån för att finansiera konsumtion av varor som inte producerar något eller tillför något reellt värde.

Han gör flera gånger i boken metaforen till en playboy som lever upp familjens pengar genom oansvarigt festande. Någon dag kommer han inte längre ha några pengar kvar och då kommer ingen heller vilja låna ut till honom mer. Det är den dagen den riktiga ekonomiska kollapsen kommer. Frågan är inte om det kommer att hända utan snarare när det kommer hända.

Det författaren återkommer till är att det kommer hända, frågan är bara när. Samt, om det nu kommer att hända att det är något som man då naturligtvis kan utnyttja till sin fördel genom att vara förberedd och väl positionerad.

Han argumenterar flera gånger om att i en relativt oreglerad ekonomi så går utvecklingen i vågor. Ibland går ekonomin bra och sedan går den ibland dåligt. Under perioderna då det går dåligt så självsanerar sig de företagen som tagit stora risker, inte är tillräckligt effektiva eller inte är tillräckligt konkurrenskraftiga. Problemet idag, som han ser det, är snarare att politikerna i världen tillåter inte perioderna av recession (då ekonomin krymper och det blir ”tuffare” tider).

Anledningarna är många gånger att det är väldigt svårt att bli omvald på att fatta rätt men tuffa beslut. Istället försöker man hitta andra sätt att manipulera ekonomin på – istället för att göra som vi privatpersoner behöver göra från tid till annan spara och leva snålare. Istället motverkar man alla försök på att spara och underkonsumera genom olika stimulanspaket.

Tittar man på det i siffror så ser sparandet i förhållande till disponibel ut som följer. Jag har lagt in svenska siffror exkl. ppm och tjänstepensioner. De kinesiska siffrorna är tagna utifrån grafer jag hittat i källorna och kan diffa max ca 1-2 %.

Det intressanta är att se hur sparandet – särskilt i Sverige varierar och är både negativt och positivt. Särskilt tenderar det ju att falla i nivån precis innan stora kriser. Den andra reflektionen värd att göra är ju att kinesernas sparande är mångdubbelt större än både vårt och amerikanarnas. Här blir det också intressant där man pratar att minskad konsumtion är ett hot för ekonomin. Ja, det är det i en konsumtionsbaserad ekonomi – men inte i en producerande ekonomi. Det är ju bara att tänka logiskt – är minskat sparande och ökade skulder eller ett ökat sparande och minskade skulder en framgångsfaktor?

Tittar man dessutom till efterkrigstidens siffror mellan 1940 och 1980 så låg USAs siffror för sparande på samma nivå som kinesernas – konstant mellan 10 och 13 %. En av förklaringarna enligt Schiff ligger i att den berömda baby-boom generationen med 40-talister är konsumenter och inte sparare. Det är också de som gjort skiftet från att vara producerande till konsumerande. I sin tur har det lätt till handelsobalansen där USA spenderar mer på import än det tjänar på sin export.

Myten om att USAs konsumtion driver världsekonomin

Jag har många gånger hört uttryck som att USA driver världens ekonomier och fungerar inte USAs ekonomi så fungerar inte de andra etc. Att om inte amerikanarna konsumerar så har inte asiaterna någon att exportera till. Schiff avväpnar det på ett fantastiskt sätt:

“Some people that got stranded on an island, and I think it was 6 or 7 were Asians and there was one American and as soon as they were on the island they had to divide up the jobs. And one Asian was given the job of fishing, the other one was hunting, one of them got the job of gathering fire wood. So they all had jobs, and the American was assigned the job of eating.

And so at the end of the day, they would all gather around and prepare this feast and the American would sit there and eat it. But he would´nt eat it all, he´d just leave enough crumbs so he could give to the 6 Asians so they could go on and repeat it again tomorrow, spend all day preparing a meal for the American to eat.

Now, the way modern economists would look at it, they would say “Well, this American is vital to the whole island economy. Without him nobody would have to fish, nobody would have to hunt, nobody would have to gather fire wood. He is creating all this employment on the island”. But the reality is, every Asian on that island, his lot in life would be dramatically improved if they kicked the American off the island because now they would have a lot more to eat or maybe they wouldn´t have to spend all day hunting and fishing and they can lay on the beach a little bit”.

”The U.S. thinks it is the engine of economic growth in the world, when really it’s the caboose. If the rest of the world lets the caboose go, the rest of the train will be able to move faster.”

Tänk om vi har kommit så pass långt snart att vi inte behöver den västeuropeiska konsumtionen. Vi har importerat så mycket att asiaterna nu har pengar OCH de har den inhemska marknaden. Att kineserna istället för att exportera varor kommer att behålla sina egna producerade varor. Kanske till och med på sikt börja importera varor och försiktigt börja spendera alla de där pengarna som de har sparat under åren.

Just betydelsen av de här handelsobalanserna försöker politiker och framförallt Wall Street tona ned. Schiff beskriver det illustrativt med följande analogi:

A Tale of Two Farmers

Farmer Chang only grows oranges. Farmer Jones only grows apples. Each grows only the fruit that he produces most efficiently, trading the surplus for the fruit grown by the other. Both farmers benefit from comparative advantage and free trade. The sole reason that Farmer Chang “exports” oranges is to “import” apples, and vise-versa.

Suppose that one year a frost wipes out farmer Jones’ apple crop. Not having any fruit to trade, but hungry nevertheless, he proposes to trade apple IOUs for farmer Chang’s oranges. Since Farmer Chang cannot eat all of the oranges he grew anyway, and since farmer Jones’ IOUs will pay 10% interest (in extra apples of course) he agrees.

Farmer Chang only accepts farmer Jones’ offer because of the apples that Farmer Jones’ IOUs promise to pay. By themselves, the IOUs have no intrinsic value. Farmer Chang cannot eat them. It is only the promise to pay apples that gives them value. Actual payment will not occur until Farmer Jones redeems his IOUs with real apples.

Now suppose that the following year farmer Jones’ crop is again destroyed, this time by a flood. He and Farmer Chang once again make the same deal, with Farmer Jones getting more of Farmer Chang’s oranges, and Farmer Chang accepting more of Farmer Jones’ IOUs.

Further suppose that similar natural disasters continue to besiege Farmer Jones for several more years, with Farmer Chang continuing to accept Farmer Jones’ interest-bearing apple IOUs in exchange for his oranges. Eventually it dawns on Farmer Jones that he is eating pretty well, without actually farming. He therefore decides to turn his apple orchard into a golf course, and simply play golf all day while enjoying Farmer Chang’s oranges. In other words, Farmer Jones now operates a “service economy.”

Farmer Chang on the other hand is so busy growing all those oranges that he never gets a chance to play Farmer Jones’ course. In fact, he has been accepting farmer Jones’s IOUs for so long that he no longer remembers his original reason for doing so. He forgot about his original desire to actually eat the real apples Farmer Jones had promised to deliver. Instead, he now counts his wealth based solely on his accumulation of apple IOUs.

In fact, Farmer Jones had such a good reputation within the farming community that Farmer Chang was actually able to trade some of Farmer Jones’ IOUs for goods and services provided by other farmers and local merchants. Apparently no one bothered to notice that Farmer Jones’ apple orchard had become a golf course, and that his IOUs were therefore worthless, as he no longer possessed the ability to redeem them with actual apples.

Some might argue that the entire community now depends on Farmer Jones and his worthless IOUs and that everyone will accept them indifferently rather than acknowledging the reality of their folly. Of course, were these revelations to occur, any unfortunate holders of Farmer Jones’ IOUs would officially be forced to realize their losses. However, their true financial situations would improve, as any further accumulation of worthless IOUs would end. As for Farmer Chang, he would literally once again enjoy all of the fruits of his labor.

The real loser of course would be Farmer Jones, for without a viable apple orchard or the ability to buy oranges on credit, he would starve. It would take years to transform his golf course back into an orchard, regain his lost knowledge of farming, and replace his obsolete or dilapidated farming equipment (provided he hadn’t already traded it in for golf carts and titanium clubs). In the end, his only alternative might be to sell his golf course to farmer Chang and take a job picking fruit in his orange grove.

Jag tror personligen det här är en väldigt bra analogi för var vi i västvärlden är på väg på sikt. Vi har ställt om våra ekonomier till den milda grad att det nu är svårt för oss att börja ställa tillbaka. Det kommer sannolikt sluta med att vi säljer golfbanan och börjar jobba hos de nya ägarna istället.

I det här sammanhanget kan jag ju personligen tycka att Sverige skiljer sig lite åt från de andra länderna i väst eftersom vi är ett väldigt litet land med en väldigt stor export. Anledningen till att vi inte har drabbats så himla hårt av finanskrisen beror på att vi till stor del har kunnat exportera oss ur den. Ungefär på samma sätt som Kina gör. Vi exporterar mer än vi importerar. Men å andra sidan är vi långt ifrån bäst i klassen. Det är ju bara att titta på t.ex. Volvo. Jag kom på mig själv häromdagen i min Volvo V70, att just det – jag kör inte en svensk bil, jag kör ett kinesiskt bilmärke. SAAB köptes också upp av kineser och ekonomin börjar mer och mer flöda österut.

Hur spindoktorer för dåliga nyheter låta bra

En stor del i boken behandlar också hur politiker, media och spindoktorer får dåliga nyheter att låta positiva.

Angående handelsunderskottet:

The comforting distortion: Large trade deficits are a sign our economy is creditworthy, strong and growing faster than the economies of our trading partners.

The disturbing reality: Our trade deficit is a huge and growing problem that threatens to ruin us.

Angående inflation

The comforting distortion:  core inflation is moderate and well under control.

The disturbing reality: core inflation excludes food and ernergy from producer and consumer price indexes that understate the inflation to begin with. Actual inflation is considerably higher and also exists big-time in the form av of a housing bubble being represented as a strong housing market.

Angående en ökad produktivitet

The comforting distortion:  productivity gains mean higher sustainable growth rates, lower inflation and lower unemployment.

The disturbing reality: what productivity gains?

Angående ökande bruttonationalprodukt (BNP) som ett mått på att ekonomin går bra:

The comforting distortion:  increases in gross domestic product (GNP)

The disturbing reality: the GDP is full of fluff to be an accurate measure of economic health and growth.

Angående konsumenternas förtroende för ekonomin:

The comforting distortion:  consumer confidence drives the healthy economy

The disturbing reality: consumer confidence drives it the wrong way. The consumer is misdirected and consumer confidence is an utterly useless statistic.

Alla delarna i serien

Nedan följer länkar till de olika delarna i den här serien om finanskrisen 2.0, hur du kan skydda dig från den och hur du till och med kan tjäna pengar på den:

• Del 1. Hur vi gick från att vara producenter som lånade ut till konsumenter som lånar.
• Del 2. Inflation – statens ultimata illusion som gör dig fattigare när du tror att du blir rikare
• Övrigt #1 – Mina erfarenheter av olika sätt att köpa och investera i guld och silver
• Övrigt #2 – Så här billigt har guldet inte varit på 3 år…

Källor:

• The puzzle of China’s rising household saving rate
• Ekonomifakta.se – hushållens sparande och skulder
• FED St. Louis – Personal savings rates
• China savings rate the world’s highest
• Peter Schiff – ”The consumer Island”
• Peter Schiff – ”A tale of two farmers”