Inlägget kom till i diskussionen ”Vilken är din viktigaste lärdom eller insikt från 2020?”. Jag har redigerat lite nedan för att öka läsbarheten.

——-

Jag började skriva på denna text för ett par veckor sedan (för min egen skull) och tänkte jag kunde lägga upp den här i tråden för allmän beskådning, med all risk för kritik som det kan medföra, men det är summan av de insikter jag gjort under detta år. –

I mitt första stycke önskar jag förtydliga att i detta inlägg enbart beskriver mina högst personliga åsikter, funderingar och jämförelser. Oavsett så hoppas jag att ni kan få med er något värdefullt ur mina erfarenheter och tankar.

Jag uppskattar kritiskt tänkande och har ni synpunkter tar jag glatt emot dem, jag står på det klara med att jag kan ha totalt fel i mina jämförelser. Att skriva den här texten har hjälpt mig att förstå mig själv bättre som investerare och det är ett sätt för mig att försöka hantera den psykologiska delen.

Vem är jag?

Jag heter Fredrik och är en styrkelyftare, även om jag inte är i närheten av lika aktiv som jag var tidigare så kallar jag mig det fortfarande när det kommer till träning. Styrkelyft är en idrott där man tävlar i tre grenar, knäböj, bänkpress och marklyft. Vill ni veta mer om dessa grenar rekommenderar jag en sökning på internet.

Min elitidrottserfarenhet kommer således från denna sport, som är en individuell sport som kräver enormt mycket disciplin, planering och hårt arbete. Jag har förutom att utöva själva sporten även varit delaktig i att vara coach samt i föreningsliv. Vill ni veta nivån som jag var på så stod jag på pallplats under senior-sm som junior, samt umgicks med och blev coachad av personer som var på EM/VM-nivå.

Kort sagt:

Det är en helt annan värld ju högre upp man kommer och den är väldigt svår för oiniterade att förstå. Exempelvis kommer majoriteten av befolkningen inte förstå varför en person stiger upp kl 04.00 för att vara på gymmet och träna, eller anser att 0,5kg personbästa är en stor sak.

Hur kan elittidrott och investeringar ens vara jämförbara? Jag påstår att de kan det, för lika mycket som att vara duktig på en idrott som att förstå hur man bör tänka kring investeringar så kräver det rätt mindset. Jag är definitivt enligt min egen definition fortfarande en nybörjare i investeringar men jag börjar se likheter.

I ens träningskarriär och/eller idrottskarriär har man ett antal stadier, som många förmodligen känner igen och som jag själv definitivt hade. Jag tror att det är en vanlig process som de flesta människor går igenom, framförallt inom träning och investeringar.

Kom ihåg att man kan faktiskt vara kvar på en nivå, hela sitt liv. Främst för att man inte utvecklas pågrundav flera olika anledningar, exempelvis att man inte väljer att ha ett öppet sinne och vara kritisk i sitt tänkande. Åren som det tar är bara ett sätt för mig att förmedla tiden det tog för mig.

Nivå 1. Nybörjare (”jag kan fan allt”)

Den här attityden brukar man faktiskt hitta bland väldigt många nybörjare, speciellt inom styrkeidrotten. Man har läst några artiklar, kollat på svenska rekorden i (oftast) bänkpress och bestämt sig för att – håll i er – det är ett rimligt mål att slå med 1-2 års träning. Jag skojar faktiskt inte. Hybris kallas det va?

Man har oftast hittat ett träningsprogram någonstans på nätet som någon hyfsat stark person tagit fram och det är bra. Det får otroligt gärna ha ett flashigt namn och en bra story. En klassisk grej är också att man spenderar bara några veckor åt gången med programmet, för det ger inte resultat. Man ger upp väldigt lätt. Skador är inte heller helt ovanligt, ibland riktigt olyckliga med resultat att man slutar med att träna.

Man vet också bättre än alla som varit i gemet 10x längre än en själv, känslan av att man kan hitta snabbare vägar till målen än andra.

Min benämning i antalet år på en nybörjare är allt mellan 1-3 års träning, exkluderat tidigare ocoachad träning. Jag anser att steget till nästa nivå är när man förändrar den mentala aspekten. Det finns faktiskt de som är otroligt starka redan från början (tur, genetik) men totalt kasst mindset. Dessa personer skulle med rätt mindset kunna bli världsmästare.

Nivå 2. Medelnivå (”jag vet hur mycket jag inte kan”)

Det är inte så många som tar sig vidare hit. Av kompisgäng jag hjälpt med träningen så brukar 0,5-1 personer av 5st hålla på hit. Jag har inte ett gigantiskt stort urval utan det är min egna erfarenhet, så ta det för vad det är.

Här börjar man bli lite ödmjuk, främst för man insett att saker och ting faktiskt tar enormt lång tid. Man börjar också lära sig att man har olika förutsättningar att bli bra i olika grenar. Då vi föds med olika långa kroppsdelar, som avgör dels vilka fördelar man har i en del grenar. Samt längd på muskler vilket påverkar muskelvolymen. Många faktorer utanför ens egen kontroll påverkar således ens styrkor och svagheter rent genetiskt.

I det här stadiet börjar man att ta sig tiden att fråga folk som kan bättre än dem själva, man söker kanske också upp människor som är ännu duktigare än en själv. Man växer och ser också att den möda man lägger ner ger resultat. Man ser också att ta hjälp av en grupp för att komma vidare är väldigt bra.

Min bedömning är att man är på Medelnivå efter 3-5 års extremt disciplinerad träning.

Nivå 3 – Toppnivå (”jag vet vad jag kan och inte kan”)

Efter ett antal år som medelmåtta kan man börja hamna i toppskiktet av idrottarna, man är högst sannolikt med i toppen på SM och kanske har man möjlighet att delta i EM/VM. Man har lärt sig att fråga om hjälp, ta in kunskap från andra m.m. Man är kritisk men öppen för nya idéer.

Min bedömning är att man hamnar här efter +5-10 år, detta beror ju såklart också på ens ambitioner och energi man lägger på det, samt vilka förutsättningar man föds med. Vill man konkurrera med the big boys or girls i VM så är det nog +10 år som gäller.

Oftast är man medlem i en sammansluten grupp som lyfter varandra, man utmanar varandra och stöttar varandra. Man har också väldigt kul ihop. Den individuella idrotten har lyfts till en lagidrott, vilket det definitivt är i slutändan.

Rent träningsmässigt börjar mycket av stagnationen komma här, man uppnår emellanåt toppar som varar ibland månader, ibland år. Det är extremt tufft psykologiskt och kräver ett mindset utan dess like för att ta sig vidare till nya nivåer.

Varför de olika stadierna är relevanta

I min mening så är att känna igen de olika stadierna både i ens idrottskarriär och investeringskarriär extremt viktigt, att vara ärlig mot sig själv med vad man är bekväm med och inte. Jag är själv helt ärlig mot er och säger att jag är en nybörjare när det kommer till investeringar, men jag ser redan de mönster i investeringtänk som jag sett dem i träningen.

Jag har så pass dålig kunskap kring de högre nivåerna i investeringar så jag utgår från mig som småsparare och vad jag tror kan hamna närmre i tänk.

Kännetecken nivå 1

• Byter ofta träningsschema.
• ”I den senaste artikeln om bänkpress stod det si och så!”
• Tror man kan bli starkare snabbare än andra.
• Man lyfter maximalt varje gång (Till failure)

Översatt till investeringar:

• Byter ofta investeringsplan/strategi. Vad är “hett nu”? 100% aktier? Fintech? Ny Teknik? Finans?
• “Ah, ingen har tänkt på att köpa den här aktien/fonden/vad som.”
• Man har en stor del av sin ekonomi i ett fåtal aktier exempelvis, som kan tappa allt värde.

Kännetecken nivå 2

Man börjar kanske inse att man inte vet så himla mycket. Man är mer öppen för hur man kan tänka långsiktigt. Maxar inte varje pass, försöker minimera skador, inser att 20% av övningar man gör står för 80% av resultaten. De mest enkla scheman ger fortfarande mer än ett schema anpassat för en elitidrottare. Det bästa träningsschemat är det man håller sig till.

80% av mitt resultat kommer sannolikt från min investeringskvot och att vara konsekvent med hur mitt investerande sker. Vilken risknivå ska jag ha för att undvika för stora förluster?

Kännetecken nivå 3

Mycket jobb här läggs på att attackera svagheter i sin strategi, nästan alltid har man en coach som gör scheman åt en som man själv är delaktig i. Nackdelen med att göra sina egna scheman på den här nivån är att man allt som oftast är för hård mot sig själv, man behöver någon som håller tillbaks en lite så man inte gör sig illa. En total skada gör ju kanske att man är borta under längre perioder eller slutet på ens karriär. Man tävlar givetvis mot andra men jämför sig själv med sig själv.

Minimera förlusterna, jobba på svagheterna och jobba med andra tillsammans. Hur skulle en börsnedgång på xx% påverka min ekonomi, samtidigt som jag blir av med jobbet?

Slutord

Den stora skillnaden som man definitivt kan peka på är att när det kommer till investeringar kan man ha sinnessjukt mycket tur, d.v.s. du väljer en aktie som blir en raket och påstår att du valt ut den tack vare skicklighet.

Tur ska inte underskattas, det är en viktig del av livet. Givetvis finns denna tur i idrott också, i form av genetiska förutsättningar men det krävs ändå mycket tungt arbete för att bli bäst. När man lär sig acceptera att alla har olika förutsättningar så kan man också lära sig att förstå sig själv bättre.

Jag är ju som nämnt en nybörjare, så jag har inte superbra koll på nivåerna som ni märker ovan, men hoppas och tror jag fått det lite rätt. En stor aspekt jag tagit till mig är att det tar tid och det finns inga genvägar. 

Med det sagt så tycker jag definitivt man kan ta till sig nya tankesätt, sätt att investera och hur man ska investera sina hårt förtjänade pengar. Man måste acceptera att man ibland kan behöva jobba vissa saker ur systemet.

Det är helt okej att göra fel, sålänge man inte gör katastrofala fel. Exempelvis kanske man inte behöver ta ett blancolån på 200k för att köpa en eller flera heta fonder/aktier, eller bli en day-trader när man blivit av med jobbet.

Hoppas ni uppskattade detta extremt långa inlägg, jag skrev det mer för mig själv än för andra, vilket också kan göra det svårt att förstå. Det kommer sannolikt innehålla flera felaktigheter, men det är min syn på saker och ting och ska därför inte tas som absolut sanning.

Hälsningar
Fredrik

Efter min medverkan på RikaTillsammans-podden har jag fått enbart positiva reaktioner. Både från bekanta och från folk på YouTube och Facebook. Men en vän efterfrågade vad jag gjorde mer specifikt för att spendera en så liten del av min inkomst. Och ända sedan dess har jag velat skriva det här inlägget och gå igenom min process och mina utgifter. Jag har sedan intervjun jobbat heltid och inte haft så mycket tid över till att skriva. Men jag har tagit fyra veckor semester i september som jag delvis använt till att skriva det här inlägget. Så nedan ska jag gå igenom hur jag (inte) spenderar mina pengar, och en del användbara principer som jag följer.

Så 2018 uppsteg mina utgifter till 150.000. Och det är i min mening ingen extremt låg nivå på något sätt. Jag har haft lägre utgifter förut, när jag även hade betydligt lägre inkomst. Men man ska ha i åtanke att nästan hälften av denna summa är mitt boende (amortering inte medräknat), vilket är en källa till inkomst. Så jag hade kunnat minska min boendekostnad, men då hade även min inkomst minskat. Enligt samma princip hade jag kunnat bo billigare i en annan del av Sverige än Stockholm, men då hade jag inte haft en lika hög lön.

Mina genomsnittliga utgifter för 2018 var 12.500 kronor per månad., min inkomst var i snitt drygt 40.000. Alltså kunde jag spara 69% av min inkomst, ungefär 28.000 varje månad. Varav ungefär 22.000 investerats i aktier, fonder och lån, och som nu genererar mer inkomst. Så mycket inkomst att jag trots att jag jobbat mindre i år än förra, ändå inte tjänat mindre. Jag har också under 2019 lyckats sänka mina utgifter några hundralappar. Nu sparar jag alltså 70% av min inkomst, men då räknar jag visserligen amorteringen på bolånet som ett sparande. Och jag vill dela med mig av hur jag gör för att fler ska kunna applicera några av dessa strategier i sina liv och få mer frihet.

Min konsumtion jämfört med genomsnittssvensken

Enligt statistik spenderar genomsnittssvensken 900 kronor i månaden på kläder. Det är för 2019 än så länge 7.200 kronor mer än vad jag har spenderat. Svensken lägger 850 på bilreparationer, vilket är 850 mer än mig. Och streamar musik och TV för 120 per månad, min kostnad för detta är 0. Allt jag behöver i denna väg finns ju gratis på nätet. Mitt bredband kostar 199 per månad (89 mindre än snittet), men vi är ju fyra som delar på det, så kostnaden för mig – 49,75.

Svensken dricker också alkohol för lite drygt 300 i månaden, för mig räcker den summan i regel för hela året. Svensken lägger inte så mycket mindre på alkoholfria drycker, och här kan man spara mycket pengar eftersom den enda dryck man måste dricka är vatten. För mat är kostnaden drygt 1.600, inte så mycket mer än mig. Men då tillkommer ytterligare drygt 1.000 för restaurangbesök, medan min kostnad på det området är runt 200.

Semestrar gör vi för 11.000 per år i snitt, själv har jag den senaste tiden semestrat i princip gratis. Svensken lägger 150 kronor i månaden på böcker och tidningar – istället för att få dem gratis på biblioteket. 350 kronor för möbler, som såklart också går att få tag på gratis, eller åtminstone begagnat. Behöver jag ens nämna snus och cigaretter? Jag kommer göra det bara för att det är så chockerande mycket – över 2000 kronor i månaden! Uppenbarligen helt onödiga utgifter. Och tydligen lägger vi mer pengar på godis än på frukt. Själv äter jag mer frukt än gemene man, men betalar mindre.

Jag har inte gått igenom alla kategorier, men det tror jag inte heller är nödvändigt. Och mitt syfte med detta stycke är inte att döma folk för hur de spenderar sina pengar (okej kanske lite). Alla har rätt att konsumera hur de vill. Det jag vill belysa är att det blir mycket pengar när man adderar ihop allt, och man kan köpa sig betydligt mer tid för de pengarna än vad man kan tro.

Det duger

Det här är kanske den viktigaste principen jag lever efter. Att saker jag äger duger. Jag köper inte nytt förrän det jag har inte längre fungerar. Den ”nyaste” bil jag ägde var fjorton år gammal när jag köpte den, och mina fem bilar har i snitt kostat 9.000 i inköp. Men samtliga tog mig från A till B. Visst hade de alla skavanker. Min andra bil hade till exempel bara en fungerande högtalare. Likaså den tredje.

Jag har bytt startmotor två gånger, vindrutetorkarmotor en gång, och batteri oräkneliga gånger. Jag har behövt använda najtråd för att knyta upp mitt avgasrör så det inte skulle släpa i gatan. Min tredje bil hade inte servostyrning. Och min första bil kunde mot slutet inte låsas upp utifrån, så antingen fick man lämna den olåst, eller låsa upp inifrån via bakluckan, som under min tid som ägare aldrig gått att låsa. Den bilen hade gått 43.000 mil när jag sålde den.

Jag har kläder med stora hål i som jag fortfarande använder hemma. Den tröja jag hade under intervjun är nog minst femton år gammal. Jeansen är nyare, men inköpta på ICA för 200 kronor. Jag bestämde mig förra året att jag hädanefter i första hand skulle köpa mina kläder på second hand, men än så länge har jag inte gjort det, för jag har inte köpt några kläder alls. Jag köper nytt när det jag har går sönder. Min gymväska (som jag haft sedan 2004) har flera hål, men inget har trillat ut ännu.

Dragkedjan på min ryggsäck går snart inte att stänga längre, men den funkar säkert i några veckor till. Min fåtölj har hängt med i tio år, och den köpte jag på Myrorna. En av plattorna på min injektionshäll har slutat fungera, men jag kommer inte köpa en ny förrän bara två fungerar. Min soffa kunde jag hämta gratis via https://www.bortskankes.se/. Det är mest katten som använder den, och en katt kan ju vara dyr med mat och försäkring och allt. Men han tillhör en av mina inneboende, så man kan säga att jag har en katt helt gratis!

När jag bodde på folkhögskola hade jag ett rum på nio kvadrat. Jag har hyrt ett rum på sju, och delat ett på sexton med en arbetskamrat. Nu har jag tolv. Det räcker för mig. Jag delade hus med åtta i Skurup, jag delade lägenhet med fyra i Stockholm, jag delade kollektiv med tre i Malmö. Nu har jag tre inneboende. Jag har allt jag behöver. Kanske kommer mina behov ändras någon gång i framtiden, och då finns det ekonomiskt utrymme för det.

Ju längre jag lever under mina tillgångar, desto större utrymme har jag att utöka mina utgifter. Men samtidigt minskas suget efter ett dyrare liv, för jag lär mig att ett gott liv inte är speciellt nära korrelerat med kostnad. Jag gillar begreppet hedonisk anpassning. Vilket något förenklat betyder att man anpassar sig efter sin situation. Jag är lyckligare nu än när jag var arbetslös, för då hade jag massor av begränsningar. Men jag är bara marginellt lyckligare nu än vad jag var som student, trots väldigt stora skillnader i tillgångar. Och jag var inte lyckligare innan min studietid då jag spenderade mycket mer av min inkomst på konsumtion. Jag vet att det är upplevelser, och inte prylar, som ger mig lycka. Och att jobba mot mina stora mål i livet, inte att jobba åt någon annan. Så det är enkelt för mig att spara så stora summor pengar, för att konsumera dem hade inte gjort mig gladare.

Konsten att säga nej

Nancy Reagan sa i sin kampanj mot droger – ”just say no”. Nu, tre decennier senare, vet vi att den kampanjen inte fungerade. Trots det tycker jag ändå hon hade en poäng. Men man kanske inte måste säga nej varje gång. En ännu effektivare metod än att säga nej är att undvika att ens få frågan. Det här stycket handlar inte om droger (vilka du såklart bör undvika, de är jättedyra!), utan om konsumtion överlag. Och en av anledningarna att jag kan hålla min konsumtion så låg är att jag kan säga nej, och att jag undviker många situationer där det förväntas att jag ska spendera pengar.

Att jag inte har haft någon TV sedan 2007 är ett bra exempel. Inte bara har jag då sluppit betala TV-licensen under många år, jag har sluppit att se en hel del reklam. Och reklamens syfte är ju att få oss att köpa saker som vi inte visste att vi behövde. Med andra ord – sådant vi inte behöver. Det är mycket lättare att undvika ”keeping up with the Joneses”-fällan om man inte vet vad familjen Jones håller på med. Istället för TV tittar jag mycket på YouTube, och där kan man skippa reklamen. Ibland tittar jag också på SVT Play, som är reklamfritt.

Största källan till extra utgifter är nog ändå ens bekanta och vänner. Umgås du med människor som associerar nöjen med att spendera mycket pengar, ja då kommer du också spendera mycket pengar. Jag undviker inte alla människor som spenderar pengar, men jag följer inte ofta med på aktiviteter som jag tycker kostar för mycket. Det har hänt att jag ätit hemma innan jag gått på restaurang, och således bara behövt beställa något litet. Och när jag varit med på cykelutflykter och vi stannat på ett café, då har jag ätit medhavd mat.

Jag är lyckligt lottad som tycker kaffe är äckligt. Samma med te, öl, champagne, vin och sprit. Så då blir det lätt att undvika dem. Jag har fått höra att man kan ”vänja sig”, och ”lära sig” att tycka om dessa drycker. Men vad är poängen med det? Nej tack, säger jag. Det finns många som påstår sig inte bli människa förrän de druckit sitt kaffe. Det är så skönt att slippa sitta i den båten.

Däremot älskar jag glass. Ben & Jerrys är den bästa enligt många. Själv har jag aldrig ätit den, och kommer nog inte göra det heller. För tänk om den är mycket godare än den jag brukar äta? Jag håller mig till min billiga glass som är helt tillräckligt god. När jag var student och arbetslös åt jag mycket müsli – den billigaste sorten. Den var inte lika god som några av de andra, men efter ett tag vande jag mig och glömde hur mycket godare de dyrare var.

Jag hoppar aldrig på några trender. Så fort det kommer något nytt är det många som vill vara först med att äga det nya och coola. Inte jag. Istället väntar jag tills andra har provat, och om det verkar vara något värt att skaffa, då skaffar jag begagnat. Är det någon som kommer ihåg Minidisc? Jag slapp slösa pengar på den floppen. Och jag gjorde fortfarande blandband några år efter brännbara CD-skivor blivit tillgängliga. Och jag brände fortfarande CD-skivor långt efter att de flesta gått över till digitalt.

Nyckel till att lyckas med att spara pengar är planering. Jag är verkligen inte spontan, och min grundinställning inför nya erbjudanden och upplevelser är att alltid tacka nej. Och nej blir alltid mitt svar när jag blir uppringd av en telefonförsäljare. Jag tror inte de tycker om mig speciellt mycket.

Jag svarar ändå ofta ja, men i så fall har jag redan övervägt saken i förväg. När jag fick erbjudande om att börja ett jobb 50 mil hemifrån med 3 dagars varsel tvekade jag inte, för jag var redan inställd på att ta ett jobb om det dök upp. Och när jag fick frågan om att bli intervjuad av Jan och Caroline kunde jag också direkt svara ja, för jag vill göra allt jag kan för att hjälpa andra att också nå ekonomisk frihet. Trots att jag inte alls är speciellt bekväm med att sitta framför en kamera.

Fasta och rörliga utgifter

Det finns två typer av utgifter – de fasta och de rörliga. Fasta utgifter är sådant som kommer varje månad så som hyra, avbetalningar, försäkringar och prenumerationer. Rörliga utgifter är allt som vi spenderar pengar på utöver detta, så som mat, kläder och nöjen. Jag har ingen begränsning på hur mycket jag tillåter mig spendera i rörliga utgifter. Är jag sugen på att gå på bio så gör jag det. Och då blir det ofta lite godis till det. Detta har jag gjort tre gånger i år redan.

Det var inte heller planerat att köpa biljett till Rammstein nästa sommar, men nu blev det så, och jag ser fram emot det eftersom jag lyssnat på dem sedan jag var sexton. Besöket till Sweden Rock i somras var också ganska impulsivt, och inget jag planerat långt i förväg eller hade budgeterat. Jag håller medvetet nere rörliga utgifter, men missunnar mig inte något jag är sugen på bara för att spara lite extra. Däremot överväger jag varje köp, och frågar mig själv om det skulle ge mig mer lycka att spendera pengar på detta, eller om det är bättre att spara för att ha mer fritid i framtiden.

För gemene man är det generellt sett mer effektivt att lägga fokus på att få ner sina fasta utgifter. Man kommer inte undan att betala för sitt boende, så det är värt att lägga ner energi på att skaffa ett boende som är billigt. Och jag har kommit fram till att det för mig är bostadsrätt som blir billigast. Jag betalar 3.200 i avgift till min förening varje månad, och det är ganska svårslaget för 78 kvadrat i Stockholm. Visserligen betalade jag bara 2.500 när jag bodde i kollektiv på Möllan i Malmö, och innan dess bara 1.100 för mitt lilla rum på Skurups Folkhögskola. Men då genererade inte boendet någon inkomst. Och skulle jag hyra i Stockholm, ja då blir det svårt att komma undan med något i närheten av vad jag betalar nu. Jag cyklar hellre femtio minuter in till stan än att betala för ett dyrt boende där.

En fast kostnad jag inte heller kommer undan är mitt medlemskap i facket. Däremot finns det ju en rad försäkringar man kan ha, som man egentligen inte behöver. Och här finns det mycket pengar att spara. Jag har kommit fram till att de allra flesta försäkringar är ganska dyra med tanke på vilken liten risk det finns att man kommer behöva dem. Hemförsäkring har jag förstås, men tandförsäkringen som jag hade ett tag sa jag upp. Den täckte bara en liten del av kostnaden om jag skulle behöva rejäl tandvård, och jag är väldigt noga med att ta hand om mina tänder och fick beröm av tandläkaren på mitt senaste besök. Så överväg risken att råka ut för varje sak du är försäkrad för. Ofta betalar du för något som du aldrig kommer att behöva.

Många är medlemmar på ett gym utan att utnyttja det. Då är det bättre att inte vara medlem. Själv tränar jag fyra till fem gånger i veckan, så jag får valuta för mina pengar. Eller snarare min förre arbetsgivares pengar, eftersom årskortet är betalt med friskvårdsbidraget. Inte heller har jag en långtidsbiljett för kollektivtrafiken i Stockholm. Jag betalar enskilt för varje resa eftersom detta blir billigare. Jag cyklar så pass mycket att det vore dyrare att köpa långtidsbiljett. Många tänker inte på detta och köper månadskort för att det är smidigt.

Jag betalar endast 95 kronor i månaden för telefoni (jämfört med 439 för genomsnittssvensken), för jag har ingen smartphone. Jag klarar mig bra med min knapptelefon som jag köpte för 400 kronor för fyra år sedan. Jag inser att de flesta är ovilliga att nedgradera på det här området, men det är bara ett exempel. Skulle jag skaffa smartphone någon gång så skulle det bli en begagnad. Det finns flera återförsäljare som man kan kolla upp på nätet. Och det finns ju numera även gratisabonnemang – https://www.wifog.com/.

Boende

Jag har nämnt detta tidigare, men det är ständigt aktuellt, inte minst med tanke på den nyligen publicerade intervjun med Fredrik Gertten. Boendet är ju för de flesta den största utgiften (22,6% av vår inkomst enligt SCB), så det är värt att ta upp igen. Det var även den största utgiften för mig en gång i tiden, och jag tror jag betalade ungefär en tredjedel av min inkomst för min första lägenhet. Till dags datum är det fortfarande det dyraste boende jag haft i rena pengar (4.800 per månad), men inte som del av min inkomst. När jag var arbetslös i början av 2012 så var min boendekostnad högre än min inkomst. Och då hade jag fortfarande bil – den ofta näst största utgiften för folk.

Vad jag har lyckats göra är att omvandla boendekostnaden till en inkomst. Priset för det är att jag måste dela boende med andra, men det gör ju de flesta ändå. Att bo ihop med andra innebär massor av kompromisser, och man måste stå ut med deras konstiga vanor (och jag skulle kunna skriva ett helt stycke bara om det). Men det positiva överväger det negativa markant, och det minskar mitt beroende av att jobba. Fler borde verkligen göra samma sak, inte bara av ekonomiska skäl. Vi har bostadsbrist i det här landet, samtidigt som vi har flest ensamhushåll i världen. Och ensamhet kan vara en lika stor hälsorisk som rökning (källa: här och här).

Så vad blir det, tre flugor i samma smäll?

De allra flesta betalar stora summor pengar för ytor som de sällan använder. Gästrum och vardagsrum till exempel. Hur ofta används de egentligen? Är det värt att ha ett tomt gästrum som används kanske tio gånger på ett år när man har besök, istället för att hyra ut det för 40.000 kronor per år? (40.000 på ett år är 3.333 per månad, och motsvarar schablonavdraget, vilket innebär att upp till denna nivå är det skattefritt att hyra ut). Det är pengar som med råge skulle kunna bekosta en hotellvistelse under de där tillfällena. Själv har jag såklart inget gästrum, och när jag får besök kan jag erbjuda en uppblåsbar säng, luftmadrass, soffa eller en trädgård där man kan slå upp ett tält, som en före detta inneboende gjorde när han hälsade på nyligen. Vardagsrum har jag såklart inte heller. Det byggde jag bort, och där finns nu istället två sovrum som jag hyr ut. Men vi har ett stort kök, och där kan vi umgås utan att distraheras av en TV.

För dem som är unga rekommenderar jag att vara inneboende eller att bo i kollektiv. Jag har själv gjort detta under väldigt många år, och det har kostat mellan 2.500 och 3.500. När jag levde på CSN så hade jag ungefär 1.000 kronor över varje månad, och förstod inte hur många andra spenderade sitt studiemedel som gjorde att det inte räckte till.

Mat

Det finns många tusenlappar att spara bara genom att handla mat medvetet. Och det behöver inte betyda att man äter sämre. Jag brukar i regel hamna på runt 1.500 kronor per månad för mat. Man kan klara sig på betydligt mindre, som till exempel bloggaren Sparo (http://sparosverige.blogspot.com/) som påstår att han äter för 700 per månad. Men jag är noga med att äta nyttigt och vill ha en stor del färsk frukt och grönsaker i min kost. Och en massa frön som är dyra per kalori. Men merparten av kalorierna i min kost kommer från väldigt billiga varor såsom pasta, ris, potatis, linser, bönor och havregryn.

Havregryn är en bas i min kost, och jag köper bara de stora 1,5-kilospåsarna. Aldrig fiberhavregryn. Undviker jag fiber? Nej, verkligen inte. Jag får i mig ungefär det dubbla den av Livsmedelsverket rekommenderade mängden, så jag behöver inte produkter som är extra fiberrika. Många varor marknadsförs som nyttiga genom till exempel sitt stora innehålla av fiber eller protein eller något annat. Men om man inte har en brist på det i sin kost behöver man inte äta mer. Proteinbrist är extremt ovanligt i Sverige, och är du inte anorektiker så får du nog tillräckligt. Vi svenskar köper olika typer av kosttillskott för nära fem miljarder kronor varje år, och den stora majoriteten av oss gör det helt i onödan.

De andra basvarorna köper jag alltid i stora volymer när de är billiga. Jag har i nuläget över tio kilo torkade linser och lika mycket bönor och ärtor hemma. Allt köpt när det såldes till extrapris. Och bara torra, aldrig färska. Pasta brukar vara billigt ofta, så det har jag inte ett lika stort lager av. Och så har jag såklart en säck med ris! Ibland även en säck med potatis. I frysen har jag alltid flera påsar med frysta grönsaker och bär (också köpt när det var nedsatt pris såklart). Jag gillar bananer, och ibland kan jag köpa dem extra billigt när min lokala butik rear ut dem för att de börjar bli dåliga. Då kan jag få två eller tre kilo för en tia. Några kommer vara okej, medan andra börjat bli mosiga. De hamnar i frysen. Frysta bananer kan man köra i en blender tillsammans med dadlar, kakao och lite växtdryck för att göra god vegansk glass.

Att jag är vegan har inget med att spara pengar att göra, och man kan såklart äta billigt även som allätare. Många skulle nog gissa att det till och med är dyrare att vara vegan, vilket jag förstår att man kan tro om man någonsin stått framför den så kallade veganhyllan i matbutiken och kollat på alla de produkter som erbjuds där. Vegansk ost, vegansk bacon, tofu och tempeh. Jag handlar i stort sett aldrig något från den sektionen. Jag lagar min mat från grunden av råvaror, och då är det inte dyrt. För inte så länge sedan gjorde jag ett storkok där jag uppskattade att kostnaden per måltid var någonstans mellan tre och fyra kronor. Men oftast kostar mina matlådor nog någonstans mellan tio och tjugo.

På jobbet äter jag ALLTID matlåda. Jag kan inte minnas sist jag inte hade en matlåda, om nu inte jobbet bjöd på mat den dagen. Jag lagar sällan mat på vardagskvällar, utan gör storkok på helgerna. Det blir vanligtvis fyra till sex lådor. Och jag har alltid ett lager med lådor i frysen, sällan färre än femton. Och således kan jag få olika maträtter varje dag. Jag behöver aldrig äta samma sak två dagar i rad, och jag behöver aldrig köpa mat på jobbet. Detta sparar stora summor, och även tid.

Den dyraste maten är nog den man köper när man reser inom Sverige. Det är omständligt att ha med mat hemifrån, så många gör det bekväma och går på restaurang eller köper något snabbt på Pressbyrån, macken eller tåget. Men då kostar det. Jag har två strategier här. Antingen hittar jag en vanlig matbutik där jag kan köpa lite frukt och kanske bröd. Inte den lyxigaste måltiden, men den gör mig mätt, och det kostar inte så mycket. Eller så äter jag inget alls. Jag började så smått praktisera fasta för några år sedan, och gör det numera regelbundet. Inte för att spara pengar utan av hälsoskäl. Men på resande fot blir det även en monetär besparing. Att vara utan mat i ett dygn är numera inte svårt alls.

Den här bilden är ett exempel på hur det kan se ut när jag kommer hem från mataffären. Den här gången blev det två kilo morötter, ett kilo bananer, ett kilo äpplen, ett kilo broccoli, ett och ett halvt kilo tomater, två salladshuvud, två gurkor, fem avokado samt två påsar fryst okra. Totalt ungefär tio kilo mat. Och kostnaden – 117 kronor.

Kroppsvård

När jag öppnar ett badrumsskåp och tittar in ser jag flera produkter vars syfte jag inte har en aning om. Detta gäller i många fall även om skåpet tillhör en man. Och den genomsnittliga konsumenten lägger 280 kronor per månad på kroppsvård. Så för de flesta finns det tusenlappar att spara i badrummet varje år. Öppnar man mitt badrumsskåp hittar man även där flera av dessa produkter, men de är inte mina, utan tillhör mina inneboende. Själv klarar jag mig ganska bra med tandborste, tandkräm och tvål. Schampo använder jag, men en flaska varar väldigt länge, och inte bara för att jag knappt har något hår på skallen. För ofta räcker det med bara vatten för att man ska bli ren. Och har man inte ett arbete där man blir smutsig, då behöver man inte duscha varje dag. Tyvärr delar inte mina inneboende den här uppfattningen och min vattenräkning är till mitt förtret inte så låg som den kunde vara.

Jag blir smutsig på mitt arbete, men ofta kan jag duscha på jobbet (gratis!). I vissa perioder har jag knappt använt min dusch alls, för om jag inte duschar på jobbet gör jag det på gymmet (också gratis!). Det är ju där jag blir svettig, inte när jag sitter hemma framför datorn.

Jag tvättar ungefär en gång i veckan, men inser att detta är mer än vad som är nödvändigt. Och jag är också säker på att det blir lika rent om jag skulle använda mindre tvättmedel, lägre temperatur och köra ett kortare program. Jag borde inte använda torktumlare. Och det är faktiskt helt okej att hänga tillbaka ett plagg i garderoben om det inte har blivit smutsigt.

Jag har inte varit hos en frisör på över femton år. Jag klipper mitt hår själv med hjälp av vad Mr Money Mustache kallar för en UMGD – Ultimate Mens Grooming Device. En hårtrimmer alltså. Jag tror min kostade 399 kronor, och jag har haft den sedan 2006. Den fungerar utmärkt på såväl håret som skägget (och även på mer intima områden). Och trots det maskulina smeknamnet så fungerar den självklart även på kvinnor.

Den bästa kroppsvården får du inte genom att applicera diverse produkter på din kropp, utan genom att äta bra mat och röra på kroppen. Jag lägger inte allt för stor vikt på hur jag ser ut, men desto mer på hur jag mår. Det är insidan som räknas.

Nöjen

Folk tror att jag missunnar mig saker. Och ja, visst gör jag det. Men det gör ju alla andra också! Nämn en person som inte skulle vilja ha en vecka semester till, en lite nyare bil, äta på restaurang oftare, med mera. Alla väljer vi bort något till förmån för något annat. Jag försöker att välja bort sådant som kostar men inte ger så mycket tillbaka. Och väljer att unna mig mer av sådant som är billigt eller gratis, men som ger mycket glädje.

Till exempel skulle det inte ge mig mycket att ha en egen lägenhet istället för delat boende. Visst skulle det ha sina fördelar. Lugn och ro, köket skulle alltid vara ledigt, jag skulle kunna gå runt naken. Men det där väger inte upp kostnaden, vilken är att jag skulle behöva jobba mer. Och jag skulle aldrig ha träffat de personer som jag bor ihop med nu, och som jag ändå trivs väldigt bra med. Två av dem har bott här i snart två år nu. En av dem introducerade mig till Meetup som ledde till många andra kontakter, bland annat min tredje inneboende. Då sparade jag annonskostnaden på Blocket!

Och genom Meetup har jag ju tillgång till en lång rad gratisnöjen. Det har för min del blivit mest cykelutflykter, hajker och picknickar. Men det finns en hel del event som anordnas av företag, och ibland bjuds det på mat, så då behöver man inte äta den kvällen. En gång fick jag även en bok som signerades av författaren, och det visade sig att han varit ägare av pizzerian i det samhälle där jag växte upp. Förra vintern besökte jag ett event som handlade om vatten (det var mycket intressantare än vad det låter!), och som var del av Nobelveckan, där flera nobelpristagare pratade och där det också bjöds på mat. Detta event hittade jag via Facebook.

Och mycket av dessa event och grupper har jag hittat av en slump. Tänk så mycket jag kan hitta om jag letar medvetet? Så är jag orolig att jag inte kommer ha något att göra om jag inte längre har ett jobb att gå till – nej, verkligen inte!

Jag åker sällan på utlandsresor, men har haft det lika bra på mina hemmasemestrar (jag började med svemester innan det blev populärt!). När mina semestrar inte inneburit några dyra resor eller hotellvistelser har de istället kunnat vara långa. Som i vintras när jag var ledig tio veckor. Och tack vare mina låga utgifter och min passiva inkomst som jag byggt upp genom att avstå saker tidigare i livet, kom jag tillbaka till jobbet efter ledigheten rikare än när jag gått.

Vad det hela handlar om

I slutändan handlar det om prioriteringar. Jag har spenderat mycket tid med att fundera på vad som är viktigast för mig. Inte bara just nu eller det kommande året, utan hela livet. Att äga en bil eller att shoppa ger mig inte så mycket glädje. Att känna mig fri och ha den tid att göra vad jag vill, det är vad jag värderar högst. Och jag avstod semester i några år för att så snabbt som möjligt spara ihop pengar för att snabbare kunna bli fri. Den senaste tiden har jag lugnat ner mig lite och jobbat allt mindre. I år kommer jag att ha varit ledig från jobbet i tre månader. Nästa år kanske det blir fem. Och det har jag råd med på grund av att jag hållit nere kostnader på andra områden. Är det värt det? JA! Det råder det ingen tvekan om. Jag vet inte om jag kommer sluta lönearbeta helt och hållet, men jag kommer aldrig mer ta ut bara fem veckors semester och jobba resten av året.

Har jag inte varit tydlig nog i vad jag gör för att inte spendera mer pengar – fråga! Jag vill ha igång diskussionen och hjälpa så många jag kan med att få ner sina kostnader och nå sina mål.

Jimmy ”Astillion” Andersson

Relaterade artiklar

• Replik: Ett försvar av FIRE av en entusiast - En replik på avsnitt #90 av Astillion en FIRE-entusiast

Först ut är är det Andreas Brock och Henrik Milton som är förvaltar den aktiva globalfonden Coeli Global Selektiv. De var med i avsnitt #34 och gör ett återbesök. De har ju en helt annan investeringsfilosofi än vad jag brukar prata om i vanliga fall. De äger en koncentrerad portfölj av världens finaste bolag enligt de själva. De besöker bolagen på plats runt om i världen och förvaltar idag en bra bit över 5 miljarder kronor, vilket innebär att en minsta investering är på flera hundra miljoner. Vi tänker att avsnittet ska handla om bl.a. motsatt syn och utvärdering av vår egen filosofi, hur det är att vara professionell aktör, hur finansmarknaden ser ut, världens finaste bolag och hur de utvärderar bolag och fonder och inte minst själva gör.

Nästa gäst är Jimmy ”Astillion” Andersson som är en trogen läsare och följare och dessutom FIRE-entusiast. Det är Jimmy som skrev repliken ”Ett försvar av FIRE” efter vårt eget avsnitt om FIRE med Charlie Söderberg. Han är extremt duktig på att hålla kostnaderna nere och investera långt över 50 procent av sin lön för att kunna följa sin dröm om bl.a. att skriva fantasy-böcker. Vi tänker att avsnittet ska handla om FIRE, om medveten konsumtion och ett rikt liv.

Vi har även en inbokad intervju med en före detta VD på en stor mäklarbyrå för att prata om ett kärt och viktigt ämne – ens eget boende. Vi tänker att vi berör ämnen såsom saker att tänka, vanliga misstag, missuppfattningar, tips och inte minst om bostadsbubblan och hans erfarenheter från ett liv i den branschen.

Slutligen har vi även bokat in en poddinspelning med hedgefondförvaltaren Eric Strand som förvaltar guldfonden Pacific Precious (som dessutom är Sveriges populäraste hedgefond bland småsparare). Eric är den gäst som varit med flest gånger i podden och pratat om hedgefonder, vad är pengar, möjligheterna med en börskrasch och guldets vara eller icke-vara i ett sparande. Det som vi tänkte prata med Eric om är bland annat en uppföljning, hans syn på marknaden och inte minst hans tankar som alltid är lite annorlunda än de flesta andras – t.ex. kring ägande i räntefonder.

När du kommer med förslag på frågor nedan, skriv gärna vem frågan är till, då det i tidigare artiklar ibland varit lite oklart. Tack på förhand och låt oss hjälpas åt! :-)

Jag kom i kontakt med begreppet FIRE för första gången i slutet av 2017, men har varit en omedveten följare sedan 2014. Det här är mitt svar på artikeln om FIRE som publicerades den 3:e mars. Jan bad mig skriva den, och jag gör det med glädje för jag tycker det finns en del missuppfattningar. Låt oss börja med FIREs ursprung. Mr Money Mustache är antagligen den mest kände inom rörelsen, men begreppet är betydligt äldre än så. Mig veterligen har det sitt ursprung i boken Your Money or Your Life, från 1992, av Vicki Robin och Joe Dominguez. Konceptet fick sedan nytt liv genom bloggen och boken Early Retirement Extreme av Jacob Lund Fisker. Hans bok publicerades 2010. Mr Money Mustache startade sin blogg 2011.

Min egen väg mot FIRE började dock inte genom inspiration från någon av ovan nämnda, eller någon annan känd rikedomscoach. Utan det var livets omständigheter som drev mig i den riktningen. Jag var nämligen arbetslös under en lång tid, efter att ha studerat i några år. I den annars ofta generösa välfärdsstaten Sverige innebar detta minimiersättning från A-kassan, vilket är under existensminimum.

Utan tillräcklig inkomst, och krav på att först göra slut på den lilla buffert jag hade innan jag hade rätt till några bidrag, lärde jag mig skära ner på onödiga utgifter. Jag hade inte mycket till val. När jag sedan till slut fick ett stabilt jobb så var jag fast besluten att aldrig mer vara beroende av nästa utbetalning från stat eller arbetsgivare. Jag ville bli ekonomiskt trygg, och jag började spara mer än hälften av min inkomst. Vilket var ganska enkelt eftersom jag redan hade rutinerna för att spendera så lite som möjligt.

Och nu i efterhand är jag tacksam för min tid som fattig arbetslös, för jag fick viktig kunskap som i rena pengar antagligen är värt mer än vad jag hade tjänat om jag hade haft ett jobb den där tiden. För nu har jag blivit så mycket bättre på att förvalta mina pengar. Precis som Jan så ofta säger att han lärde sig av att förlora allt i de två börskrascherna, så lärde jag mig av att inte ha något att förlora.

FIRE handlar både om att tjäna och spara

Det är ett missförstånd att FIRE handlar bara om sparande och inte om att tjäna mer. Det handlar om både och. Men vi inom rörelsen tror generellt sett att sparandet är mer effektivt, eftersom det inte bara ökar summan pengar vi kan stoppa undan varje månad, utan också minskar den summa investerat kapital vi behöver komma upp i (till exempel 25 gånger ens årsutgift).

Jag gillar liknelsen Jan gör med dieter. Och det är sant att de flesta som försöker sig på en diet misslyckas. Jag gillar inte dieter, för de har oftast ett specifikt mål, oftast viktnedgång. Jag följde själv en sådan diet med just det målet. Och jag lyckades gå ner i vikt. För alla dieter fungerar, om man har disciplinen att följa dem. Men det var aldrig min avsikt att fortsätta med dieten långsiktigt, för jag insåg från början att den inte var hållbar. Nu är jag sedan ett år tillbaka vegan. Många skulle kanske kalla det för en diet, med det är en livsstil. Och det är inte svårt att följa den eftersom den står på en stabil grund. Det är inte tänkt att vara något tillfälligt. På samma sätt är mitt sparande en livsstil, inte en tillfällig period av ansträngning för att nå ett visst mål. Det handlar inte om uppoffringar eller svält. Det handlar om att hitta en livsstil som är rik och meningsfull, utan att vara dyr.

Jag sparade förra året 69% av min inkomst. Jag har nått dit genom att både öka min inkomst och genom att sänka mina utgifter. Och jag hade aldrig kunnat öka min inkomst om jag inte först sänkt mina utgifter. För som vi alla vet krävs det pengar för att tjäna pengar. Den senaste stora utgiften jag gjorde mig av med var bilen. Jag hade haft bil sedan 2003. Alltid begagnade, fem stycken blev det totalt. Nu har jag varit bilfri i ett och ett halvt år och känner ingen abstinens alls.

Missuppfattning kring vad jobb är

Jan och Caroline har varit på en resa mot ekonomisk frihet i tio år. När jag började min resa föreställde jag mig också tio år. Det var alldeles för kort tid, menade de få som jag pratade om saken med. Men nu, efter nästan fem år, börjar jag tro att tio år är för mycket. Det kanske räcker med sju? Men vad händer sen då, när jag kommer i mål?

Jan ställer frågan om varför man vill bli fri, och det är helt rätt. Precis som ingen av hans bekanta som uppnått ekonomisk frihet slutat jobba så känner inte heller jag till någon inom FIRE som slutat jobba. Paula Pant, som håller i podcasten Afford Anything, har sagt att hon känner EN som helt slutat jobba och på riktigt tagit åt sig av RE-delen av FIRE.

Jan och Caroline verkar älska vad de sysslar med, så de ska såklart fortsätta med det. Men jag tror de allra flesta tyvärr inte älskar vad de gör. Jag trivs på jobbet, men om jag hade fått lönen oavsett om jag gått dit eller inte så hade jag gjort något annat med min tid. Och jag tror de flesta av mina arbetskamrater gjort samma val.

En missuppfattning mellan de olika lägren kan grunda sig i synen på vad ett jobb är. De som är kritiska menar att vi inom FIRE kanske bara har fel jobb, eller i värsta fall att vi inte vill jobba alls. Men jag tror snarare att det är så att vi ser ett jobb som en syssla man utför åt någon annan. Jag bygger till exempel bostäder, vilket har ett stort värde för samhället och för min arbetsgivare. Men det är i grunden för mig inte mycket mer än ett utbyte av tid mot pengar. Och jag vill istället kunna jobba åt mig själv.

De flesta inom FIRE har en idé om vad de skulle vilja göra, men det är ofta inget som betalar så bra, om det betalar något alls. I alla fall inte till en början. Vad jag själv verkligen vill göra är att skriva böcker. Fantasy för att vara specifik. Det är därifrån namnet Astillion kommer, det är namnet på min första bok (ej publicerad ännu). Jag har skrivit så länge jag kan minnas, men jag har inte fått betalt för det.

Snittlönen för en författare är 120,000 kronor per år. Och då kommer det mesta av det från annan verksamhet än skrivandet. Endast 3% av författarförbundets medlemmar lever enkom på sitt skrivande. Så det säger sig självt att jag inte bara kan säga upp mig och satsa på mitt skrivande. Jag måste ha en annan inkomst vid sidan av. Och varför inte en passiv sådan?

Humankapitalet

Jag brukar ofta tänka på mig själv som två personer. Mitt nutida jag och mitt framtida jag. Konceptet nämndes i avsnitt 84 med Elin Helander, som jag rekommenderar till alla som inte sett det ännu.

Jag tänkte dock så redan innan. Och det handlar om att hitta balansen mellan dessa två, båda ska ha det bra. Men det är det nutida jaget som gör allt jobb, och då är det lätt hänt att det jaget också tar det mesta av belöningen. Men jag har övertygat mig själv om att det framtida jagets lycka faktiskt ger lycka åt mitt nutida jag också.

För mig har det aldrig handlat om att ”sitta på en stubbe i skogen” som Charlie uttryckte det. Inte heller äter jag nudlar och riskakor (vilket inte ens är det billigaste man kan äta). Jag unnar mig själv en väldigt rik tillvaro som kostar runt 12,000 kronor per månad (nästan det dubbla jämfört när jag var arbetslös).

Jag har definitivt utrymme att spendera mer, men jag frågar mig ständigt om det skulle göra mig lyckligare, och kommer ofta till slutsatsen att det inte skulle det. Det viktigaste för mig är friheten att spendera min tid med att göra vad jag brinner för och får ut något av.

FIRE – inte bara till för de rika

En vanlig kritik mot FIRE är att det skulle vara något bara för de rika. Mr Money Mustache var till exempel ingenjör och tjänade i slutet av sin karriär över $100,000 per år. Med en sådan lön är det klart man har utrymme att spara, FIRE är således inget för vanligt folk. Men där håller jag inte alls med. Själv är jag byggnadsarbetare och tjänar långt ifrån ovan nämnda siffra. Och jag kan ändå enkelt spara över 50%. En artikel som var väldigt ögon-öppnande för mig är den här från MMM.

Den behandlar situationen i USA, men jag tror samma gäller för Sverige. Och det sägs att förr i tiden kunde en familj klara sig på en inkomst, kvinnan var hemma och tog hand om barnen. Nu för tiden måste båda föräldrar jobba. Men enligt en undersökning från 2011 utförd av MIT (länkad i artikeln) så krävs det bara 11 timmar för en arbetare idag att producera lika mycket som det tog en arbetare 40 timmar att producera 1950.

Och lönen har på denna tid ökat med över 100%. Så var har alla dessa pengar tagit vägen? Jo vi konsumerar dem. Vi köper massa saker som vi inte behöver och som inte gör oss lyckligare. Flera undersökningar har visat på att det är upplevelser, inte prylar, som skapar långvarig lycka.

Det finns massor av liknande undersökningar. Till exempel ger en ny bil inte mer lycka än en begagnad. I början kanske, men med tiden nöjer man sig med vad man har. Mina fem bilar kostade i snitt mindre än 10,000 i inköp. Och samtliga fullföljde sitt syfte – de tog mig från A till B.

Vi inom FIRE har insett att vi är lika lyckliga, eller MER lyckliga, utan alla dessa prylar. Så att spara mer än 50% av sin inkomst är i själva verket inte alls extremt. Och hur mycket upplevelser kan vi köpa för pengarna vi sparar? Ganska många, speciellt om de inte kostar så mycket. För det är inte främst bristen på pengar som hindrar oss, utan bristen på tid. Och vad ska man skära bort i livet för att få mer tid? Den utan konkurrens största tidsboven för majoriteten av oss är våra jobb.

Risker med FIRE

Men visst finns det risker med FIRE. De största är nog de sociala aspekterna, och det är nog därför introverta personer är överrepresenterade här. Men för att undvika att den här artikeln blir en uppsats ska jag fokusera på det ekonomiska. Och jag håller med Jan om att det inte är klokt att förlita sig enkom på 4%-regeln. Men allt jag läst om folk som kunnat sluta jobba tidigt pekar i samma riktning – de har fortsatt tjäna pengar, i vissa fall mer än vad de gjorde förut.

För det har aldrig handlat om att ligga på stranden och dricka margaritas (det skulle jag knappt göra ens om jag fick betalt för det), utan att kunna ägna sin tid åt något mer meningsfullt än det jobb man sa upp sig från. Den anledning som Mr Money Mustache och hans fru hade är kanske den mest beundransvärda av alla – de ville vara föräldrar på heltid. Och när deras son föddes var de 30 år gamla och hade råd att säga upp sig från sina jobb. Men båda har fortsatt jobba, fast med annat, och inte på heltid.

Sen så finns det ju andra typer av inkomstkällor än indexfonder (även om vi älskar indexfonder). Majoriteten av mina passiva inkomster kommer från mitt radhus. Det var en tvåa när jag köpte det, men jag bar byggt om det till en fyra. Jag har tre inneboende. Så jag bor inte bara gratis, utan med vinst. Och får dessutom umgås med intressanta människor som jag trivs ihop med. Det här är inte något för alla, men det funkar utmärkt för mig. Och jag vet ingen annan typ av investering där jag kan använda mig av en hävstång på över två miljoner kronor till en ränta på 1,2%!

Räknar timmar istället för kronor

Det är sant som Jan skriver att vi lär oss hur man kan spara pengar, genom till exempel artiklar i tidningar, men att vi inte får information om hur man investerar. Men jag tycker inte de tipsen som tidningar delar med sig av är speciellt värdefulla. Hur många gånger har vi hört om hur mycket pengar man kan spara på kaffe?

Sanningen är att genomsnittssvensken gör av med tusentals kronor varje månad på onödiga utgifter. Ofta helt slentrian och utan att få något för det. Att lära sig om hur man investerar sina pengar är jätteviktigt, det är därför jag följer RikaTillsammans. Men det är inte mycket värt att kunna tjäna pengar om vi låter vinsten rinna ur våra händer i andra änden. FIRE är effektivt eftersom det fokuserar både på att spara och på att öka inkomsterna.

Men är det optimalt, som Jan frågar, att spara så pass mycket? Varför inte 40%, eller 30%? Det skulle ju ändå göra oss ekonomiskt fria, och vi kan unna oss lite mer på resans väg. Och visst, var och en bestämmer själv hur snabbt hen vill nå ekonomisk frihet, och vad som är värt mest i livet. Vill du inte säga nej till dina kompisar när de ska gå ut på stan, så gör inte det. Men kan du inte vänta på att sluta jobba, då kanske du måste tacka nej ibland. Det handlar om att kunna värdera vad saker är värda. Jag ser inte vad till exempel en utekväll kostar i pengar, utan i tid.

Hur många timmar måste jag jobba för att betala för det här? Kavastu brukar ju resonera på samma sätt. Och tillägga att de där pengarna istället kan jobba på börsen. Och jag gillar ju inte ens att gå ut på stan! Så för mig är valet enkelt. Men när jag erbjuds att vara med på en picknick med ett större sällskap där vi alla tar med mat och delar med varandra och pratar om intressanta saker i några timmar, då kommer jag gärna. Det är roligare, och dessutom gratis. Äta ska jag ju göra ändå. Och jag träffade dessutom en av mina inneboende på en av de här picknickarna.

LEAN FIRE och FAT FIRE

Och det bör väl nämnas, för det kom upp i kommentarerna på originalartikeln, att vi inom FIRE oftast är minimalister. Det finns dock undantag. Det finns något som kallas FAT FIRE, vilket innebär att man är ekonomiskt oberoende och lever ett liv i överflöd. Det som vanligtvis syftas på med FIRE är LEAN FIRE, som kan vara väldigt minimalistiskt.

Och jag är definitivt närmare LEAN än FAT. Och vi har ofta en agenda utöver att bli ekonomiskt fria. Vi ser hur överkonsumtionen tär på planetens resurser, och vi vill vara ett exempel på ett mer hållbart sätt att leva, som inte är på bekostnad av livskvalitet. Och personligen bryr jag mig passionerat om klimatet, och jag lever som jag lär genom att inte ha en bil, inte flyga och äta uteslutande växtbaserat. Och jag har investerat en stor del av mina sparade pengar genom TRINE och tittar på andra gröna projekt.

Slutligen vill jag berätta om min semester förra året. Jag bor i Stockholm, och det bygge jag jobbade på då hade stängt under fyra veckor. Jag hade valt att spendera hela min semester i Stockholm, ett val som jag nu är väldigt glad över. Som ni säkert minns regnade det inte under dessa veckor, så det var perfekt för att cykla. Och det gjorde jag. En bit över 100 mil sammanlagt. Jag var i alla hörn av länet, ofta på utflykt tillsammans med andra. Jag var på hajker och picknickar.

Jag träffade massor av intressanta människor från hela världen (man behöver inte åka utomlands för att göra det). Jag hade tid att skriva, vilket jag gjorde nästan varje dag. Jag läste fem böcker. Det var varmt så jag åt mycket glass (trots det var jag nog den ende på jobbet som gick ner i vikt under semestern). Jag hade fyra fantastiska veckor. Och vad kostade det? Inte mer än vilken månad som helst. Lite mindre faktiskt. Tidigare under året hade jag unnat mig att ta ledigt samtliga klämdagar, och jag var på Sweden Rock Festival. Så jag hade gott om semester, men inget var speciellt dyrt. Och det behöver inte kosta för att det ska vara roligt.

FIRE handlar om att leva

Men om man inte kan tänka sig att vara hemma på semestern så kan man såklart åka utomlands. Det behöver inte kosta så mycket det heller. Och visst kan man unna sig att spendera lite extra då och då. Som sagt handlar inte FIRE om att svälta, utan om att leva. Hela livet! Med över 300,000 kronor sparade på ett år så kan jag ju konstatera att det definitivt fanns utrymme till lite lyxkonsumtion. Men jag tror inte det hade gjort mig lyckligare. Det som gör mig lyckligare än något annat är att jag kommer kunna upprepa den här semestern varje år. Ja flera gånger varje år faktiskt, i resten av mitt liv. För om några år kommer jag inte längre behöva byta min tid mot pengar.

Och ja, jag tycker att det är ROLIGT att spara pengar. Det är världens kanske bästa hobby! Jag hoppas att jag med den här artikeln gett en mer komplett bild av FIRE. Och jag hoppas det följer en konstruktiv debatt i kommentarsfältet!

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln gillar du nog även följande avsnitt:

Vad tänker du?

Jan: Jag vill verkligen tacka och uppskatta Astillion för att ha tagit sig tiden och skriva en så bra och värdefull replik. Insikten som jag tog mig med mig att drivkrafterna egentligen inte skiljer sig åt så mycket, utan att det i mångt och mycket handlar om att leva ett medvetet liv. Jag vill slutligen också uppskatta och tacka er alla för den fina tonen vi lyckas ha på bloggen. Det är inget som jag tar för givet, särskilt med tanke på hur jag har sett att diskussioner och åsikter framförs på andra ställen på nätet.

• Vad tänker du om Astillions replik och tankar?

Här kommer en kort delning av läsarmejlet. Det kanske kan inspirera någon mer än mig. :-) 

Hej Jan och Caroline!

Tack för bra podd!

Ni pratade för längesedan om att ”tävla” länsförsäkringars globalfond mot aktivt förvaltade fonder. Jag blev inspirerad och startade en rensning av förråd och garderober. Många saker som köpts för dyra pengar som bara ligger till ingen nytta, och med förlorad avkastning då de är lik i garderoben istället för avkastning på börsen.

Dessa saker säljs nu på blocket och tradera och sätts in på ett särskilt ”Tradera Blocket ISK” där de tävlar mot varann :) Detta är ett halvårs aktivt rensande, och jag har mer än hälften kvar.

Hoppas det kan inspirera andra!

Catwoman

Du får också gärna dela med dig av saker som du har gjort eller åstadkommit. Det är nämligen väldigt svårt omöjligt att tänka nya tankar själv. Genom att höra vad andra har gjort eller gör, så får man en möjlighet att inspireras och därefter med stolthet stjäla andras goda exempel. Mejla mig gärna på jan AT rikatillsammans.se i så fall. 

Tack Catwoman för din generösa delning och lycka till med rensandet och sparandet! :-) 

Nedan är inlägget så som det är skrivet av Tom i Facebook-gruppen ”Ett rikare liv”:

Denna veckan blev jag och min fru slutligen miljonärer (tillsammans). :)

Jag hoppas att du blev lika inspirerad och glad som jag blev av det här. Som jag också skrev till Tom på Facebook, det är få som jag unnar det så mycket som till dem, för de har verkligen kämpat, varit målinriktade och är fina människor. Om Tom och hans fru väljer att tacka ja, så ska jag se om jag och Caroline kan bjuda in dem till ett poddavsnitt.

Relaterade artiklar

• Investera i fastigheter: för- och nackdelar - En komplett genomgång med både historiska och genomsnittsiffror
• Tessin - ett tips för dig som är intresserad av fastigheter och fastighetsinvesteringar och vill lära dig mer - Sponsrat inlägg av Tessin - en sajt om crowdfundinginvesteringar i fastigheter

För ett par månader sedan fick jag ett mejl av en person som hette Jonas Hombert, som mejlade om att han hade en app som kunde ge feedback på de fonder som man hade i sin depå. Jag testade appen, som då var i beta, och den fungerade hyfsat redan då. Sedan dess har Jonas och hans team utvecklat den vidare och för ett litet tag sedan blev den färdig. Då pratade jag och Jonas igen och han föreslog att han skulle komma ner till Malmö så skulle vi göra en intervju.

Min första tanke var att det var ju ambitiöst då jag gör en del intervjuer via Skype, men jag är den förste att uppskatta en ansträngning. Det är så jag själv har gjort många gånger. Jag tror nämligen på att det först handlar om att ge förutsättningslöst för att sedan kunna få i nästa steg.

Resultatet är intervjun som du ser ovan. Det är en ganska lång intervju som berör allt från investeringsfilosofi, indexfonder, hur de betygsätter fonderna, utmaningarna i finansbranschen och mycket annat. För egen del så tror jag att det är starten på en ny affärsrelation i mitt eget liv då det visade sig att Jonas var en fantastiskt spännande person. Kanske lite för lik mig för att det skulle bli en intervju med mycket dynamik och olika åsikter, då vi många gånger höll med varandra i både investeringsfilosofi och faktiskt även syn på livet. Jag insåg efteråt att jag skulle ha minst en kamera till, men det får bli till näst gång. Försöker fortfarande få rätt på den här en-mans-studio-grejen.

Några höjdpunkter från intervjun som jag minns är Jonas bakgrund med sitt första företag som han startade i 20 års åldern, som sedan såldes till ett stort amerikanskt bolag efter att ha varit med på en stooor amerikansk TV-show. Rolig historia. Ännu roligare blev den när han berättar vad han gjorde året efter att han hade sålt bolaget och fått en stor summa pengar. Jag älskade verkligen historien hur han kontaktade väldigt många personer som var dubbelt så gamla som han själv för att få reda på vad deras bästa tips till honom var.

Lyssna på intervjun som ett poddavsnitt

Om du istället vill lyssna på intervjun så kan du göra det via länken nedan:

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/333612462″ params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”200″ iframe=”true” /]

Innehållsförteckning för intervjun med Jonas Hombert, Opti

• 00.00 – 00.40 – Introduktion 
• 00.40 – 01.40 – Vad är det för värde som ni vill ge till kunden?
• 01.40 – 02.15 – Vad är en bra fond?
• 03.00 – 05.00 – Vad är grundtesen i er filosofi?
• 06.00 – 07.00 – Om alla investerar i indexfonder då borde aktiv förvaltning fungera, hur tänker du?
• 07.00 – 08.00 – Den känslomässiga “storyn” bakom aktiv förvaltning.
• 08.00 – 09.30 – Vilka vanliga misstag gör sparare?
• 09.30 – 14.40 – Berätta om dig själv och vad du har gjort
• 14.40 – 17.00 – Hur är visionen kring “Opti”?
• 17.00 – 18.30 – Vad tycker du om trenden med fintech?
• 18.30 – 20.40 – Om rådgivare
• 20.40 – 22.30 – Dina bästa råd till någon som ska gå till en rådgivare
• 22.30 – 23.20 – Vad tycker du är en rimlig avgift för en fond?
• 23.20 – 24.50 – Dolda risker i fonder
• 24.50 – 26.00 – Hur gör ni för att ta reda på dolda risker?
• 26.00 – 28.00 – Värdet för kunden
• 28.00 – 30.30 – Hemligheten är att det är ingen hemlighet.
• 30.30 – 32.00 – Granskningen av Allra
• 32.00 – 33.00 – Vad kostar er tjänst?
• 33.00 – 34.00 – Kan ni hjälpa till med att sätta ihop en portfölj?
• 34.00 – 35.40 – Hur ofta tycker ni att man ska ombalansera?
• 35.40 – 37.50 – Hur fungerar tillstånd från finansinspektionen?
• 37.50 – 39.10 – Vad ska man titta efter och vad ska man undvika?
• 39.10 – 42.20 – Om pension?
• 42.20 – 47.00 – Vad tänker du kring guld?
• 47.00 – 50.00 – Fondbyten i Opti
• 50.00 – 54.00 – Fonder som går jämnbra “den här appen rekommenderar fonder som har gått sämre än mina nuvarande”
• 54.00 – 56.00 – Om tur
• 56.00 – 58.10 – Dina tre bästa råd inom privatekonomi
• 58.10 – 59.00 – Hur konstig är du?
• 59.00 – 1.03.40 – Relativitetsteori och tid.
• 1.03.40 – 1.04.40 – Vilket område i livet är du inte så himla bra på?
• 1.04.40 – 1.08.50 – Vad är sant för dig som ingen annan håller med dig om?
• 1.08.50 – 1.10.10 – Vad tror du på för välgörenhet?
• 1.10.10 – 1.12.50 – Berätta vad du tänker om det du delar på twitter: Tedtalk, lycka och närvaro
• 1.12.50 – 1.14.50  – Vilket Tedtalk rekommenderar du?
• 1.14.50 – 1.19.40 – Det är lättare att skapa sin framtid än att förutspå den.
• 1.19.40 – 1.22.00 – Vart är du påväg?
• 1.22.00 – 1.23.04 – Avslutning

Opti – veckans utvalda app i App-store

Jag tyckte faktiskt att det var så roligt att intervjua Jonas att vi bestämde att vi ska göra en favorit i repris och spela in ett nytt avsnitt med arbetstiteln ”Livet efter pengarna”, där vi kan fördjupa oss i de ämnena som vi framförallt pratar om i slutet av intervjun.

Sedan jag gjorde intevjun har Jonas och hans app – Opti – dessutom hunnit utnämnas som ”Pick of the week” på Apples App-store, vilket enligt honom resulterade i en hektisk vecka då SvD även gjorde en artikel (bakom betalvägg). Min förhoppning är att även den här artikeln kan bidra till att skapa lite mer jobb för honom, då jag tycker att man ska belöna personer som gör ett gott jobb. Appen är gratis att använda för hälsokontrollen på sina fonder.

Det enda som du behöver gör är att (klicka med fördel på länken nedan via din iPhone eller iPryl):

• Ladda ner appen till din iPhone (sorry ni som använder Android) (annonslänk)

Sedan använder du ditt BankId för att låta appen logga in på dina fond-konton på t.ex. Nordnet och Avanza som jag själv använder. Därefter matchar appen fonderna mot sin databas och fonder och ger dig två betyg på fonden utifrån kostnad, resultat och enligt Jonas ytterligare 15 faktorer varav åtta redovisas.  Om du sedan vill låta appen byta fonder så kostar det pengar, Jonas berättar i videon att det är en manuell pappershantering i dagsläget, så det är kanske bäst att göra det själv.

Använd Opti-appen som en second opinion

Jag kan se flera scenarion för hur man kan använda appen. Jag själv använder den för att försäkra mig om att jag har gjort bra val, även om jag inte använder den för att primärt välja nya fonder. Det är så jag tror att de flesta har som mest nytta av appen – att just ”kvalitetssäkra” fonderna man äger på ett automatiskt och objektivt (läs: forskningsbaserat) sätt.

Däremot stödjer appen ännu inte pensioner, vilket jag tror att är det området som kommer vara riktigt intressant. Särskilt med tanke på de många skandaler som vi har sett på sistone med både Allra och nu nyligen iZave. Jag skulle faktiskt inte rekommendera den för fondbyten, utan använd i så fall listan med de bästa fonderna enligt länken nedan.

Jag tycker oavsett att det är en spännande början för en app som verkligen gör en välgärning och dessutom gör det kostnadsfritt. Testa gärna appen och berätta i kommentarerna vad du tycker och tänker om den. Du får självklart även ge feedback på intervjun. Det är första gången jag gör en ”studio”-intervju så jag hoppas att du har överseende med att vi inte alltid tittar i kameran eller att vi bara använder en kamera. Men det är små steg framåt – ljudet är däremot bättre, nu klipper det bara när jag skrattar (tyvärr) – men det är steg i rätt riktning tycker jag. Hoppas att du tycker det med… :-)

Relaterade artiklar

• iTunes Appstore: ”Opti – hälsokontroll för dina fonder” (annonslänk)
• Nybörjarportföljen | En klassisk balanserad fondportfölj - En komplett uppdatering och genomgång av Nybörjarportföljen
• Globalportföljen | Ett bra sparande för dig, barnen eller pensionen - En komplett genomgång av globala barnportföljen

Disclaimer: Där utgår en väldigt liten ersättning till mig per nedladdning av appen. Mitt mål är att alltid att skapa win-win-win. Win för dig som läsare som får tillgång till genomarbetade artiklar som förhoppningsvis gör din ekonomi rikare, win för företaget som kanske får en ny nöjd kund i dig och win för mig som får en mindre ersättning som gör det möjligt att lägga tiden på filma, skriva och göra research. Ersättningen i det här fallet är inte något som påverkar dig som kund – det är ju kostnadsfritt. :-) Du kan läsa mer i min annonspolicy här.

För mer än ett år sedan blev jag kontaktad av Ludwig och Savelend med anledning att de ville annonsera på min blogg. Jag var väldigt skeptisk då jag just då kände mig bränd från mitt förra äventyr in i peer-to-peer-branschen och hade förlorat mer än 150 000 kr på Trustbuddy. För ett tag sedan var jag på ridskola med min dotter som trillade av hästen, slog sig och var jätteledsen medan ridskolelärarinnan lugnt promenerade fram och satte upp henne på hästen igen.

Jag tänkte att det var ett ypperligt exempel som även kan användas inom sparande och ekonomi. Man kan inte träna sig på att inte ha förluster i form av att trilla av hästen. Däremot kan man träna sig på hur lång tid det tar innan man kommer på hästen igen. Det gjorde att jag i början av 2016 valde att investera en mindre summa pengar i Savelend.

Nu har jag haft pengarna där i över ett år och jag tyckte att det var dags att göra intervjun med Ludwig. Under tiden vi mejlades så tyckte jag att han verkade en spännande person och han tackade till min förtjusning ja, till att göra en Skype-intervju. Det var min första Skype-intervju någonsin och jag fick inte ljudet att fungera (åh, detta förbannade ljud) så jag fick spela in från telefonen istället – därav muffligheten.

Men det gjorde ju också att jag fick möjlighet att lära mig att ställa in mix-minus (visste inte ens att det fanns) inför kommande Skype-intervjuer där ljudet förhoppningsvis blir bättre. Det känns som att jag snart har gjort alla misstag i boken – titta på klant-felet vid 09:51. Så, återigen tack för att du låter mig vara nybörjare. :-)

Även om Savelend har betalat mig en mindre summa i annonspengar så hoppas jag att du finner intervjun av värde. Det är inget som har förändrats för mig i min annonspolicy. Jag pratar bara om sådant som jag gör själv, jag har alltid testat det själv, jag försöker alltid ha mest pengar på spel och göra mest research innan jag delar med mig.

I det här fallet tycker jag att Ludwig ger en bra inblick i hur peer-to-peer-lending fungerar, hur man kan tänka och framförallt vilka saker man bör tänka på innan man investerar sina pengar i det. Cudos till Ludwig som också har mycket av sina egna pengar investerade i utlåningen. Särskilt i förhållande till att fler än 8 av 10 fondförvaltare inte har pengar i sin egen fond. Sedan tycker jag personligen att det ofta är spännande att höra andra människors resa.

Peer-to-peer-lending och Savelend

Precis som de flesta andra områden har ny teknik revolutionerat även inom finans. För ungefär 10 år sedan började de första företagen som utnyttjade idén ”låt oss göra det möjligt för privatpersoner att låna ut pengar till varandra utan att blanda in en bank” komma till marknaden. Storbritannien var först ut med Zopa 2005 tätt följt av Lending Club och Prosper i USA.

Utomlands är den här branschen långt mycket mer mogen än i Sverige och på vissa håll, t.ex. i England, har den på många sätt ersatt bankernas dominerande ställning som utlånare och det har blivit en etablerad investeringsform. Det är det här som initialt gjorde mig intresserad av investeringsformen.

Jag gillar ju nämligen att sprida riskerna och inte lägga alla äggen i samma korg – det som brukar kallas för att diversifiera. Den bästa riskspridningen för mig är när man kan ha olika typer av investeringar som inte är korrerlerade, det vill säga hänger samman. Det som jag tycker är bra med peer-to-peer-lending eller p2p-lån är ju att avkastningen är helt och hållet frikopplad från den avkastning som man får t.ex. på börsen, i räntefonder eller andra investeringar.

Jag gick ju som sagt på en mina för några år sedan med Trustbuddy, men det förändrar ju egentligen inte att jag hade ”rätt” i sak om konceptet. Det är här jag tycker att Ludwig Pettersson från Savelend gör det jättebra som belyser skillnaderna och framförallt berättar hur Savelend gör. Det som jag själv tyckte var väldigt intressant var när han berättade hur t.ex. kreditprövningsprocessen går till och att man faktiskt nekar nästan 9 av 10 låneansökningar samt att de också förlorar pengar om lånet går till inkasso. Vid 12:30 och 15:30 pratar vi om Trustbuddy. Han poängterar även skillnaden i att Savelend till skillnad från Trustbuddy har gått genom Finansinspektionens ansökningsprocess och har ett tillstånd.

Hans perspektiv om att sätta kunden främst går också i linje med min egen syn. Kunderna och att skapa värde för kunderna är det absolut viktigaste i ett företag. För mig var det därför inte jätteförvånande när han berättar att i Savelend så har man främst satsat på kundtjänst och transparens som viktiga områden. En lite intressant grej i att göra allting rätt blev ju också att man tar kreditupplysning även på oss som sätter in pengar i Savelend. En annan sak att titta på är även deras årsredovisning som nyligen blev släppt.

Är det etiskt att spara i peer-to-peer lån?

En sak som jag har funderat på ett tag är huruvida det är etiskt att låna ut pengar till andra via peer-to-peer. Jag ställde faktiskt den frågan rakt ut till Ludwig vid 09:30 för att höra hans och Savelends åsikt i frågan. Jag måste säga att jag personligen gillade hans svar och resonemang.

Det handlar både i korthet om att alla parter ska kunna göra en bra affär, men framförallt att Savelend bara tjänar pengar på om lånet återbetalas till fullo. Går lånet till inkasso förlorar de ganska mycket pengar. Det gör ju att incitamentet för Savelend och mig som långivare och investerare är samma.

Det andra som han svarade var att man även framgent kommer att kunna välja att investera i fakturaköp och företagslån som inte har den etiska problematiken på samma sätt. Samtidigt så kan jag ju av erfarenhet säga att jag har sett ”vanliga” bolag, t.ex. kreditkortsbolag ta räntor uppemot 20-30 % per år vilket gör ju att dessa lånen kan faktiskt vara en billigare lösning även för den som tar dem. Särskilt med tanke på kreditprövningsprocessen som vi pratade om i intervjun.

Min egen slutsats om Savelend och peer-to-peer lån

Jag ska ju inte sticka under stol med att jag gillar Ludwig och får en sympatisk känsla för honom och därmed även Savelend. Jag gillar ju konceptet peer-to-peer-ledning som standard, då jag tror på ny teknik och jag tycker att banker generellt är lite för trötta och för stela. Även om jag är delvis bränd av tidigare erfarenheter så vet jag ju att det smartaste man kan göra är att lära sig det man skulle lära sig och sedan hoppa upp på hästen på nytt.

I det här fallet så har jag investerat en mindre summa pengar i Savelend sedan mer än ett år tillbaka och det har ju gått bra. Nedan följer mitt årsbesked för förra året, 2016. På en insättning om 10 000 kr, så fick jag en avkastning på 1 145 kr (11,50 procent) och en kreditförlust på 427 kr (4,27 procent).

Jag kommer således öka mitt engagemang i Savelend. Precis som vanligt när det gäller investeringar utanför börsen rekommenderar jag inte att investera mer än maximalt 5 – 10 procent av sitt investerbara kapital. Det kan ju gå helt åt skogen som Trustbuddy gjorde, men min upplevelse är att det här är bättre skött. Jag personligen tycker också att det är värt risken för att få en relativt hög avkastning på en tillgång som är helt okorrelerad aktie- och räntemarknaden.

Jag bedömer ändå risken som mellanhög. Risken är inte så mycket i kreditförlusterna. Enligt Ludwig så fördelas en insättning på 10 000 kr på mer än 150 låntagare vilket statistiskt bär innebära att kreditförlusterna är hanterliga. Det märks också i jämförelsen som han gjorde med fakturaköp där pengarna spreds på ”bara” cirka 25 bolag. Risken tror jag i en sådan här investering är bolagsrisken och en risk som jag generellt ogillar.

Investeringen är på sätt och vis nämligen binär eller digital som vissa säger. Antingen så fungerar det och då får man den förväntade avkastningen, eller så fungerar det inte och då får man typ noll. Det är ju inget unikt för Savelend, så är det med en enskild aktie som jag gillar. Enda sättet att skydda sig mot det är att sprida riskerna i flera bolag, ett sätt för mig där är t.ex. Tessin (annonslänk) som crowdfundar fastigheter.

Jag skulle däremot inte rekommendera det som ett alternativ till ett sparkonto med den bästa sparräntan. Då är det bättre med ett vanligt konto med insättningsgaranti. Den enda risken du tar där är inflationen (som i och för sig inte är försumbar över längre tidsperioder).

• Bästa sparräntan 2017 | Topplista med de bästa sparkontona - Sammanställning av sparkonto med bäst sparränta att spara dina pengar, men tänk om det inte spelar någon roll?

Jag har inte riktig bestämt mig hur mycket pengar jag kommer sätta in, jag kommer dock inte riktigt att köra 50 procent som han gör, men uppemot 5 procent av mitt kapital borde vara rimligt över tid. Så tänker jag, hur tänker du? Vad är din erfarenhet av Savelend? Du får gärna kommentera!

Investera pengar som långivare hos Savelend

Minsta investeringen är 10 000 kr som Ludwig motiverade med att man inte vill ha helt nybörjare som långivare, men också framförallt för att mindre belopp än så gör det svårt med riskspridningen på många långivare. Om du gillar den här artikeln, gillar Ludwig och Savelend så får du väldigt gärna använda min länk när du öppnar ditt konto hos Savelend.

• Bli långivare hos Savelend (annonslänk)

Det ger mig en liten ersättning som gör det möjligt för mig att driva bloggen och lägga mer tid på spännande artiklar och intervjuer. Det är naturligtvis utan någon kostnad för dig. Om du har frågor, så får du gärna kontakta Savelends kundtjänst eller Ludwig direkt.

Innehållsförteckning till intervjun

Nedan finner du innehållet och de ungefärliga tidsstämplarna i videoklippet:

• 00.00-00.20 Introduktion
• 00.20-02.20 Berätta kort om dig själv
• 02.20-03.10 Förklara peer-to-peer
• 03.10-03.50 Är detta något nytt?
• 03.50- 04.40 Varför är detta bättre tycker du / vilka behov fyller det?
• 04.40-05.50 Risk justerad avkastning
• 05.50-08.00 Vad är risken?
• 08.15-09.30 Vad är din upplevelse kring personers ekonomi i dagens samhälle?
• 09.30-11.10 Det etiska perspektivet, varför hos er?
• 11.10-12.00 Avkastning?
• 12.30-14.30 Vad gjorde “Trustbuddy” för fel?
• 14.30-15.30 Flashback
• 15.30-17.20 Tillbaka till “Trustbuddy”
• 17.20-18.30 Vad gör ni på “Savelend” bättre
• 18.30-21.00 Kreditupplysning på spararen
• 21.00-23.00 Hur resonerar du kring privatekonomi och dina egna pengar?
• 23.00-24.20 Varför har du lagt gränsen vid 30?
• 24.20-26.00 Vilken är den vanligaste myten eller missuppfattningen om peer-to-peer?
• 27.50-28.30 Datumeffekt
• 28.40-30.00 Börsnotering
• 30.30-31.20 Hur funkar det med skatt?
• 31.20-32.20 Dra förlusten upp till 70%
• 32.20-33.00 Dina bästa råd inom privatekonomi?
• 33.00-34.00 Hur konstig är du?
• 34.20-35.50  Varför valde du den här vägen?
• 35.50-37.10 Om uppmuntran hemifrån
• 37.10-37.50 Vilket område i livet är du mindre bra på?
• 37.50-39.50 Vad är sant för dig som nästan ingen annan håller med dig om
• 39.50-40.40 Vart är du på väg?
• 40.40- 43.00 Vilka är de olika stegen om man vill sätta in pengar hos er?
• 43.00-44.00 Avslutning

Relaterade artiklar

• Bästa sparräntan 2017 | Topplista med de bästa sparkontona - Sammanställning av sparkonto med bäst sparränta att spara dina pengar, men tänk om det inte spelar någon roll?
• Trustbuddy - grupptalan, förlustavdrag och sammanfattning - Tyvärr inget riktig ljus i sikte i Trustbuddy

En lite rolig med tanke på den här intervjun var att jag gillade verkligen Nordnets studio. Framförallt deras kameror så jag messade Alexander dagen efter och undrade vad det var för kameror för att kanske kunna köpa likadana hem till min egen studio. Jag hittade dem nämligen inte på nätet själv. Efter tag får jag dem och inser att det kostar över 100 000 kr per styck. Lite utanför min liga än så länge. :-)

Återkommer inom kort med en intervju av både Ludwig Gustafsson från Savelend där vi pratar om peer-to-peer lån och ett nytt tillgångsslag. Igår flög Jonas Holmbert från Opti ner från Stockholm och i ett 1.5 timmars samtal pratade vi om en gratis hälsokontroll på ens fonder, till finansbranschen och att vara sig själv och uppskatta tiden man har fått som gåva i livet. Mycket spännande på gång nu. Tack för att du följer bloggen!

Jag blir alltid inspirerad av att prata med människor som har gjort något spännande, som har ett driv och inte minst är generösa av att dela med sig av sina erfarenheter till andra. Två sådana personer är Isabelle Saturnus och Jakob Eriksson som jag har haft förmånen att lära känna. I den här videon, som är min första ”riktiga” intervju på bloggen, berättar de om hur man kan bo gratis och till med tjäna pengar på sin bostad genom privatuthyrning.

När vi märkte vilken frihet privatuthyrning gav oss, bestämde vi oss att vi ville ge något tillbaka genom att inspirera andra att göra samma sak. Jakob Eriksson

Jag ber om ursäkt för ljudet i videon som inte är helt fantastiskt, men det var innan jag hade fått hem mina akustikplattor. I kommande intervjuer kommer det vara betydligt bättre (redan här är det bättre). Även om ljudet inte är helt 100 procent så är innehållet på det som Isabelle och Jakob berättar desto bättre. Det handlar om allt från:

• Tips på hur man kan skapa sig en ekonomisk frihet
• Vanliga misstag kring privatuthyrning
• Regler kring uthyrning via Airbnb
• Bästa utnyttjande av de generösa skattereglerna
• Hur du som företagare kan få extremt höga avkastningar på över 50 procent
• Hur man kan kolla intresset och minimera risken innan man kör igång
• Att banken inte räknar en hyresintäkt som intäkt

till även privata frågor kring hur de tänker kring uppfostran av barnen och hur man kan lära dem ekonomi. Ett ämne som ligger mig nära om hjärtat. Eftersom Isabelle driver en redovisningsfirma har de låtit barnen bokföra redan innan de är 10 år fyllda :-). Nedan följer en ”innhållsförteckning” till klippet. Om du istället vill lyssna på det via Soundcloud som podd, så borde det också gå:

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/326011945″ params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”100″ iframe=”true” /]

Innehåll i intervjun om privatuthyrning

• 00.00 – 04.07 – Introduktion
• 04.07- 07.00 – Isabelle och Jakob pratar om skatter och berättar hur “allt startade”
• 07.00-07.30 – Man kan bo gratis eller till och med tjäna på sin bostad
• 07.30- 08.00 – Kan alla göra det?
• 08.00- 10.00 – Varför tycker ni att detta är viktigt?
• 10.00-13.20 – Vad kan man hyra ut och vilka regler gäller?
• 13.20-19.50 – Vad är skillnaden mellan privatuthyrning och näringsverksamhet?
• 19.50-21.30 – Hur vanligt är det?
• 21.30-25.00 – Vad är den vanligaste missuppfattningen?
• 26.00-33.00 – Steg för steg guide
• 33.00-34.00 – Många fastnar i ekonomin
• 34.00-36.00 – Hur mycket kan jag tjäna?
• 36.00-37.20 – Hur är det med hyresgästerna?
• 37.20-39.00 – Man målar upp en sämre bild än verkligheten
• 39.00-40.50 – Är det svårt att hitta hyresgäster?
• 40.50-43.40 – Tips, något att tänka på
• 43.40-48.00 – Om företaget MainHome
• 48.00-50.00 – Er egen historia
• 50.20-51.10 – Hur konstiga är ni?
• 51.10-1.00.00 – Barnen gör bokföringen
• 1.00.00-1.06.20 – Har vi en bostadsbubbla?
• 1.06.20-1.06.20 – Vad är sant för dig som nästan ingen annan håller med om?
• 1.06.10-1.11.50 – Vart är ni på väg?
• 1.11.50-1.12.15 – Avslutning

Väldigt vanligt misstag vid privauthyrning

Något som Jakob och Isabelle tryckte på var att många tror att det är OK att hyra ut t.ex. en Attefalls-stuga, en extra lägenhet eller sitt fritidshus 12 månader om året och att det fortfarande räknas som privatuthyrning. Säg att det skulle ge en inkomst om 5 000 kr i månaden (60 000 kr om året) då tror många att skatten blir efter grundavdraget 2 400 kr som det är för privatuthyrning.

Men gör man det på fel sätt – t.ex. genom att man hyr ut på 12 månader – då blir det näringsverksamhet istället. Det gör att det ska beskattas som inkomst av tjänst på nästan 50 procent och i det här fallet 30 000 kr. Men om man redan då t.ex. tjänar pengar från ett vanligt arbete så kan det lätt skicka en över brytgränserna vilket gör att skattesatserna blir ännu högre.

Vill det sig riktigt illa så kan ju Skatteverket i en kontroll kräva skattetillägg på 40 procent och dessutom göra för flera år retroaktivt. Det gör att många som på grund av okunskap har gjort fel kan komma att beskattas på väldigt höga belopp.

MainHome – Isabelles och Jakobs företag

Isabelle och Jakob har precis startat ett företag som heter MainHome där de försöker hjälpa sina kunder med exakt sådant som de pratar om i videon. 45 minuter in i videon berättar de lite mer om företaget. Jag tycker om att skapa win-win-win och eftersom de generöst delar med sig av tips, förslag, tankar så är det inte mer än rätt att de får möjligheten att berätta om hur de vill hjälpa andra. Naturligtvis är det som alltid, man kan göra saker själv eller så kan man ta hjälp av dem. :-)

• MainHomes hemsida (annonslänk)
• Mejla Jakob på jakob.eriksson@mainhome.se

Om du kontaktar dem, berätta gärna att du såg dem här på bloggen så att de vet att det faktiskt lönade sig att köra till Malmö för att hänga med mig en eftermiddag. Dessutom har de lovat att ge lite rabatt om man använder deras tjänst med hänvisning till mig. Så nej, de har inte betalt mig för att vara med, det var min idé till intervjun men ja, jag försöker ära den som äras bör.

Du kan läsa mer om företaget i en intervju som de gjorde hos Företagarna.

• Månadens medlemsintervju – Main Home

Intresserad av #bopolitik

För dig som är intresserad av svensk bostadspolitik rekommenderar jag även Jakobs Twitter-konto @MainHomeAB som är ett av de mer aktiva i frågorna. Jag själv följer honom och håller med om en hel del av hans förslag på hur man skulle kunna göra den svenska bostadspolitiken bättre.

Tessin – ett tips för dig intresserad av fastigheter

Ett annat tips för dig som är intresserad av fastighetsinvesteringar är Tessin. Det är ett företag som försöker crowdfunda fastighetsinvesteringar på ett ganska innovativt sätt. Jag brukar rekommendera att sätta upp sig för deras nyhetsbrev. Det är gratis och innehåller ofta många bra tips relaterat till området.

• Tessin – fastighetsinvesteringar tillsammans med andra (annonslänk)

Relaterade artiklar

• Investering i crowdfundad vindsvåning vid Hornstull - Tips om Tessin som hjälper mindre investerare att tillsammans investera i mindre fastighetsprojekt...
• Sju steg till en fastighetsinvestering - En genomgång av de sju steg som min vän Filip Larsson gick genom vid sitt första köp av en fastighet i Malmö
• Tessin - ett tips för dig som är intresserad av fastigheter och fastighetsinvesteringar och vill lära dig mer - Sponsrat inlägg av Tessin - en sajt om crowdfundinginvesteringar i fastigheter
• Alternativa sätt att investera i fastigheter - För oss som inte har ett par miljoner till en egen stor fastighet men ändå vill ha exponering mot fastighetsmarknaden
• Investera i fastigheter: för- och nackdelar - En komplett genomgång med både historiska och genomsnittsiffror
• Räknexempel på en hyresfastighet - Ett räkneexempel på en fastighet jag lade bud på i Svedala för ett litet tag sedan