Förra veckan publicerade jag och Caroline vårt senaste frågor och svar som mest handlade om bostadsbubblan. Döma av feedbacken var det ett engagerande avsnitt. Inte minst där jag ringde till min mor och fick höra typ ”Stör inte, jag lyssnar på dig och Caroline”. Sedan träffades vi och så började vi diskutera det här med boendet som en investering. Där min mor, som definitivt inte är ensam i den här frågan, verkligen tyckte att huset är den bästa investeringen som man kan göra. Så, med risk att göra halva Sveriges hus- och bostadsrättsägare förbannade, here we go.

Jag vidhåller med en dåres envishet att bostaden inte är någon bra investering (jämfört med många andra investeringar). Jag kan naturligtvis inte förneka att de flesta som köpte hus på 80-/90-talet och har bott i det tills nu har gjort en fantastisk affär. Men det gäller att urskilja vad som handlar om affär och vad som handlar om tur. Det handlar verkligen inte om att vara missunsam, utan snarare för mig är det viktigt att kunna peka på vad som är skicklighet och vad som är tur. För blandar man ihop dessa två kan det gå riktigt illa, om man tror att det var skicklighet men det egentligen bara handlade om tur. Min poäng är således inte att kritisera utan att ge ett annat perspektiv.

Lyssna på artikeln i poddform

Du kan även lyssna på den här artikeln i poddform, samma som i videon ovan.

Boendet beter sig inte som en bra tillgång

Jag är ju civilingenjör och inte ekonom, så jag kan ha fått saker om bakfoten, men så här tänker jag. En tillgång är något som man äger som borde skapa inkomster och därmed göra min ekonomi rikare varje månad (eller år). Ungefär som en aktie i ett företag som jag äger som ger min en vinstutdelning varje år, eller en fond som jag äger som ökar i värde till följd av utdelningen. Lånar jag ut pengar till någon t.ex. via Trine så kommer jag få ränta utbetalt som gör min ekonomi rikare. Jag tycker således inte att det är orimligt att säga att en tillgång borde skapa någon slags inkomst. Jag tror att de flesta håller med om det här resonemanget.

Vänder man på resonemanget så kan man säga ett en skuld är något man har som skapar utgifter i ens ekonomi. Om jag tar ett lån så behöver jag varje månad eller år betala ränta till den som jag har lånat pengar av. Betalar jag inte räntan så ökar skulden och då ökar räntan och till slut har man hela Lyxfällan-scenariot. Så, sammanfattningsvis – tillgångar bör skapa inkomster och skulder bör skapa utgifter.

Min kollega Charlie Söderberg i Balansekonomi brukade ställa följande fråga på föreläsningar med flera hundra personer:

Så, om boendet är din största tillgång. Hur många nya hundralappar dyker upp på kontot varje till följd av ditt boende?

Ofta gav det här ett nervöst skratt eller ansikten som såg ut som fågelholkar. Svaret är naturligtvis för de allra flesta noll. De flesta människors boende kostar pengar varje månad. Det kostar drift, det kostar underhåll, det kostar försäkring, det kostar skatt och är det belånat så kostar det dessutom ränta också. Det vill säga boendet beter sig för de flesta som en skuld – det är något som kostar pengar. Skillnaden blir ju uppenbar om man skulle t.ex. ta en fond på 25 år.

En fond kommer på 25 år med extremt hög sannolikhet vara värd mycket mer då än vad den är idag, utan att du behöver göra ett enda dugg med den. Låt ett boende stå helt orört, utan underhåll, i 25 år på samma sätt och titta på om det är värt mer då än vad det är idag. Högst sannolikt inte. Med det sagt, för att inte förstöra mitt rykte som ekonomibloggare för alltid, så fattar jag självklart att det är en tillgång i balansräkningen och att den kan realiseras mot pengar. Men jag tror att du är med på min poäng, hoppas jag i alla fall… : )

Pengarna i bostadskarriären lämnar sällan bostadsfållan

Den klassiska invändningen till det här blir ju då, men det kan ju öka i värde som det har gjort sedan 90-talet. Ja, det kan det absolut och det har det också gjort för de allra flesta människor. Men jag påstår att det ändå sällan är något som man har någon reell glädje av. Det som nämligen tenderar att hända är att när ditt hus ökar i värde så ökar alla andras hus också i värde. Problemet är att vi alla behöver någonstans att bo. Återigen för att citera Charlie,

Det är väldigt sällan någon köper ett boende när det är billigt, bor i det tills det blir dyrt, säljer det, flyttar ut i skogen, väntar tills det blir billigt och sedan gör om resan igen.

Tvärtom så brukar det vara som så att man köper ett boende, det går upp i värde, man använder värdestegringen (minus skatt) som insats till nästa boende som är dyrare än det man bodde i tidigare. Tittar man på en ganska vanlig svensk bostadskarriär så skulle jag säga att den börjar i ett studentboende/hyresrätt, för att efter ett par års sparande (eller med föräldrars hjälp) köpa en bostadsrätt, sedan köper man en större bostadsrätt eller radhus efter ett par års jobb, därefter köper man en villa när man får barn, när barnen flyttat hemifrån köper man en lägenhet centralt för samma pris som villan och när man dör använder barnen pengarna någonstans i kedjan för att byta sitt boende.

Jag ska inte säga att det inte finns någon som säljer en bostadsrätt/villa och sätter sig i en hyresrätt. Jag har träffat ett antal sådana personer de senaste åren, men jag kan garantera att de är lätträknade och är färre än 20 personer. Problemet är således att pengar i en bostadskarriär sällan tar sig ut ur den fållan.

Det som är det egentliga samhällsproblemet är ju att ungdomar idag inte klarar att ta sig in på marknaden i något av de första stegen – framförallt bytet från hyresrätt/bostadsrätt till ett större boende är väldigt, väldigt svårt för de flesta. Det är ju ett problem, särskilt också när många äldre sitter på villor/stora lägenheter som de egentligen inte har någon glädje av. Men det är en annan artikel.

Man missar ofta alternativkostnaden

Det som gav upphov till en intressant diskussion vid vårt matbord hemma var mammas resonemang som låter ungefär som:

Huset har varit en jättebra affär, inte minst eftersom jag har amorterat ned det och har låga boendekostnader idag.

Jag håller delvis med. På ett sätt är det väldigt bra att amortera ner sitt boende helt och hållet. Man äger sitt boende skuldfritt och man har extremt låga levnadskostnader, något som kommer att bli allt viktigare särskilt med tanke på att de flesta kommer ha ganska låga pensioner. Det gör att man kommer att kunna leva hyfsat som pensionär även med en låg pension. Så om alternativet är att konsumera, leva järnet och amortera minimalt så kommer jag alla dagar i veckan säga – absolut, amortera, det är det bästa du kan göra.

Det som gör att jag från tid till annan blir motvalls med både mamma, läsare och andra personer är att jag tänker ofta ”alternativkostnad”. Låt mig ta ett fiktivt och något förenklat exempel för att illustrera min poäng. Jag tar inte hänsyn till belåningsgrader, amorteringskrav, skatter eller liknande då min poäng är mer principiell. Det går att räkna ut med hänsyn till de faktorerna också, men det blir onödigt komplicerat och bidrar inte till poängen.

Jämförelse av alternativkostnaden i två exempel

Säg att man har 2 000 000 kr. Dessa två miljoner kan man antingen

• (A) köpa ett hus för kontant och helt obelånat, eller
• (B) kan man investera dem och köpa huset belånat.

Givet att räntan är 2 procent, så betyder det att i exempel A) kommer jag slippa en räntekostnad på 40 000 kr per år. Säg att jag nu bor där i 20 år, så kommer jag att ha ”sparat” 800 000 kr som annars hade gått till banken i ränta. Jag behöver bara betala min el, skatt och alla andra kostnader. Det gör att man få väldigt låga kostnader, vilket är bra. Men låt oss nu ta nästa alternativ.

I alternativ B) så tar jag mina 2 000 000 kr och så investerar dem i mina indexportföljer och över en 20 års period så kan jag räkna med att ligga när en årsmedelavkastning om 7 procent med en väldigt hög sannolikhet. Det gör att ett enskilt och genomsnittligt år kommer jag ha en avkastning om 140 000 kr. Från dessa behöver jag dra av mina 40 000 kr eftersom jag behöver någonstans att bo, men det gör att jag fortfarande faktiskt ligger på 100 000 kr plus. Alternativkostnaden i det här fallet är 100 000 kr ett genomsnittligt år på att ha pengarna investerade i huset än att ha dem investerade i en aktieindexportfölj.

Min poäng är här att man således inte kan stirra sig blind på det man sparar på att ha ett obelånat hus, utan man behöver också titta på vad man går miste om genom att inte göra ett annat val. Därav namnet alternativkostnad.

Vanliga invändningar på till ovanstående resonemang

En väldigt vanlig invändning i resonemanget ovan är att börsen är osäker, hur kan man vara säker och liknande. Det kan man inte. Defintivit inte ett enskilt år eftersom på kort sikt är börsen oförutsägbar. Men på lång sikt, det vill säga 10 – 20 år, så är börsen ganska förutsägbar kring en årsmedelavkastning. Dessutom finns det ju sätt att begränsa risken med bl.a. krockkudde i portföljerna som jag brukar tjata om även om det minskar avkastningen.

Återigen, min poäng här är att vidga vyn kring alternativkostnad och inte stirra sig blind på det ena scenariot. Jag brukar alltid försöka belysa båda sidorna, så att man kan göra ett bättre och klokare val.

Anledningen många har blivit rika på sitt boende

Där är ytterligare en sak som jag ofta tycker är spännande med just ”investeringen” i sitt boende. När jag föreläste mycket innan, så brukade jag fråga folk hur de spontant kände inför följande fråga:

Låt oss ta 15 000 kr av våra egna pengar, låna 85 000 kr och sedan köpa aktier för 100 000 kr?

De flesta tyckte – med rätta – att det är helt galet. Jag brukar prata mig varm om belåning över längre tidsperioder, men då aldrig mer än 30 procent av sitt eget kapital. I ovanstående exempel skulle det innebär att på 15 000 kr skulle jag max belåna 4 500 kr. Men låt oss formulera om frågan:

Känner du någon som har tagit 150 000 kr, lånat 850 000 kr och köpt en bostad för 1 000 000 kr?

Jag skulle tippa på att de flesta svarar ja på den här frågan. I storstäderna så räcker det inte ens med en miljon, utan vi pratar om både två, tre och fyra miljoner för en bostadsrätt (i Stockholm ännu mer). Det här tycker jag är intressant. Vi skiftar vår inställning till risk helt och hållet, bara för att det är ”normalt” och att alla andra gör det.

Belåningen har gjort folk till miljonärer

Apropå det med tur och skicklighet som jag skrev om i början av artikeln. Här är anser jag att det är viktigt att man förstår vad man har gjort och inte förlitar sig på tur. Det är nämligen den här hävstången som har gjort många svenskar till miljonärer. Återigen, låt oss ta ett enkelt ett exempel. Man köper ett boende för 1 000 000 kr. De flesta går då bara in med 150 000 kr och lånar 850 000 kr. Säg att man har lånat för 1,5 procents ränta, som efter ränteavdrag blir ca 10 000 kr.

Ett år senare har bostaden ökat i värde med 10 procent, vilket innebär 100 000 kr. Låt oss titta på avkastningen i procent som ges av:

• (Värdeökning – ränta) / eget kapital = avkastning

Som i siffror i vårt enkla exempel blir:

• (100 000 – 10 000 ) / 150 000  = 90 000 / 150 000 = 0,6 = 60 procent(!)

Det betyder att de flesta har haft en värdeutveckling på eget kapital på över 50 procent om året eftersom de har varit så högt belånade. Hävstång är ett enormt kraftfull verktyg. Problemet med hävstång är att den fungerar lika kraftfullt åt båda hållen. Om man har samma boende och det sjunker med 10 procent, så betyder ju det också att man har förlorat 60 procent av sin insats. It goes both ways så att säga. Det är det här som jag är rädd att folk kommer få lära sig den hårda vägen.

Inflationen gör att man tjänar mindre än man tror

En annan aspekt som jag tycker att man ofta missar är dessutom inflationen. Inflationen är att pengar minskar i värde över tid. Riksbankens mål är att vi i Sverige ska ligga på en inflation om cirka 2 procent om året. Det betyder att en hundralapp den 1 januari, om riksbanken får bestämma, bara är värd 98 kr. Det är ju inte som att man tar 2 kr från kontot, men värdet minskar i motsvarande grad. På kort sikt spelar det kanske inte så stor roll, men på långa tidsperioder är det verkligen väsentligt.

Säg att man köpte ett hus 1987 för 1 000 000 kr. Sedan låtsas vi att det är värt det idag är värt 1 900 000 kr. Då har har man ju nästan dubblat pengarna. Det kan tyckas vara bra. Det är det, ända fram tills dess att vi räknar på inflationen mellan 1987 och 2016. Då visar det sig att 1 000 000 kr 1987 motsvarar ganska exakt 1 894 672 kr idag. Det betyder att man har inte gjort en enda krona i vinst. Man har bara behållt värdet på pengarna. Det vill säga den reala avkastningen har under perioden varit 0 procent, medan den nominella har varit nästan 90 procent.

En parentes i sammanhanget är att jag hoppas att personen på Skatteverket som kom på det här fick en fredagstårta. För skulle man sålt idag för 1 900 000 kr, så skulle man betala 380 000 kr i skatt. Det betyder att de facto att man skulle gått back medan staten skulle fått in pengar. En annan sak som jag också tänker på som många missar när man pratar om sitt boende som en affär är att det är ganska höga transaktionskostnader. I fallet med t.ex. en villa så har man både avgift för lagfart, pantbrev och mäklare m.m. Dessa kostnader är ju också kostnader som man behöver ha täckning för om man ska se det som det en affär.

Ta råd från äldre med en smula salt

En annan sak som jag ofta tänker på är de råd som vi får från äldre, ofta våra föräldrar, oavsett om vi vill ha dem eller inte. Onekligen har det gått ganska bra för dem då 40-, 50 och 60-talisterna är de som äger den största delen av förmögenheten i landet. Ska man generalisera grovt och sammanfatta deras råd låter det nästan alltid likadant.

Var duktig i skolan så att du kommer in på ett bra universitet och får en bra utbildning så att du kan skaffa ett bra jobb. Var duktig på jobbet så att du får behålla det, köp ditt eget boende och amortera på det så kan du leva gott resten av livet från det att du är 65 år.

Det är ju ställt utom rimligt tvivel att den här strategin har fungerat utomordentligt bra för dem. Men det är inte hela sanningen. För om man vill vara lite tuff mot den äldre generationen så kan man säga:

Ja, det låter rimligt att man ska göra så men du glömde bort att säga att ni dessutom hade utomordentlig tur eftersom i princip alla ekonomiska faktorer gick er väg. Ni hade en hög inflation som åt upp bostadslånen och höga löneökningar.

På 1970- och 80-talen var löneökningarna mellan 6 och 12 % per år och tidigare än så kunde de ligga på över 10 %. Bara 1975 ökade tjänstemännens löner med 19.4 %. Visst var räntorna högre men de var också fullt avdragsgilla.

Var dock beredd att det kan skapa dålig stämning, så jag brukar i många fall bara le, inte riktigt hålla med men inte bråka om det.

Vad ska man göra då med sitt boende?

Tesen som jag har drivit de senaste åren är att helt och hållet ignorera pengasidan av sitt boende och se det som en ren konsumtion. Det vill säga att man förflyttar beslutet till det känslomässiga planet (förutsatt att man har gjort en ansvarig ekonomisk kalkyl, så klart). Det enda rimliga över långa tidsperioder (vilket också bekräftas statistiskt) är att boendet kommer att kosta dig pengar, eventuellt kan det agera värdebevarande i förhållande till inflation.

Jag och Caroline valde förra året att flytta, till ett för Malmö dyrt boende, men vi konstaterade att fördelarna övervägde nackdelarna. Men vi är också helt på det klara med att det är inte huset som kommer att göra oss rika. Får vi ut de pengarna vi har satt in så blir vi glada, men vi räknar inte med det. Det är i pengamaskinen som vi har satsat våra pengar och det är den vi arbetar för. Pengarna i huset skulle kunnat snabba upp processen, men vad är meningen att ha pengar om de faktiskt inte bidrar med energi i ens liv? Det vill säga att vissa beslut bör man inte bara ta från ett ekonomiskt perspektiv.

Sedan om jag skulle drista mig till några allmänna råd så skulle jag säga följande. Om jag vore ung och skulle sikta på att få en ändrad levnadssituation (läs: barn, byta ort pga arbete, flytta ihop med en partner) inom ett par år, då skulle jag hyrt mitt boende, om så i andrahand. Motiveringen är främst att jag inte skulle ta risken idag att låsa upp mig i ett boende vid eventuellt prisfall.

Om jag ändå skulle vara tvungen att ta en bostadsrätt av någon anledning så skulle jag vara jättenoggrann med att granska – och köpa in hjälp att granska – föreningen finansiella ställning. I en bostadsrättsföreningen har man ju bara en rätt att bo vilket innebär att man är i knät på föreningen och mer eller mindre sina grannar. Många föreningar är dessutom belånade idag vilket innebär att din lägenhet inte bara har ditt lån utan dessutom en inteckning i och med att föreningen också har lån på den.

Om jag skulle köpa idag, då skulle jag köpa för att bo där i minst 10 år framåt samt se till att jag har en ekonomi som utan större problem klarar en ränta på 4-5 procent. Även om det innebär att jag köper mindre än jag har lånelöfte på. Om jag skulle vara i en situation där jag funderar på att byta upp mitt boende, men det inte är akut, då skulle jag nog suttit på händerna och avvaktat. Om man ska byta upp sig så är inte ett prisfall nödvändigtvis av ondo. Även om mitt eget boende skulle falla i pris, så kommer ju det dyrare objektet sannolikt falla mer i pris i absoluta kronor. Det är ju något som man skulle tjänat på.

Så tänker jag, håller du med?

Amortera eller investera?

Det här är också en svår fråga, som jag har skrivit flera artiklar på:

Men i korthet så tror jag att svaret – i alla fall för mig – är samma som ovan. Det är en fråga som bestäms energimässigt snarare än rent ekonomiskt. Eftersom vi köpte förra året så amorterar vi på grund av amorteringskravet. Jag ser framför mig att vi kommer att amortera ner till 50 procent ganska aggressivt (läs: snabbare än vi måste) för det kommer ge en bra känsla i form av trygghet. Sedan tror jag att därefter kommer vi högst sannolikt inte att amortera mer. Dessutom får man på 50 procent eller lägre belåning, grymt bra villkor på lån hos t.ex. Nordnet (annonslänk) på räntor under 1 procent om man har ett större sparande hos dem.

Relaterade artiklar

• Om bostadsbubblan - Frågor och svar, vecka 43, 2017
• Inflation - statens ultimata illusion som gör dig fattigare när du tror att du blir rikare - Del 2 i recensionen av Peter Schiffs bok "Crash Proof 2.0 - How to profit from the economic collapse".

Jag har ju skrivit om bostadsbubblan i flera år, men jag tror inte ännu inte riktigt att vi har sett toppen. Anledningen är att om man tittar på fundamental fakta så är det fortfarande inget som har förändrats. Riksbanken lämnade senast idag räntan oförändrad, vi har fortfarande en högkonjunktur, ränteavdraget är fortfarande intakt, fastighetsskatten är inte återinförd och de flesta har fortfarande jobb där de får jobbskatteavdrag. I det här ca 20 minuter långa avsnittet berör jag bostadsbubblan från flera perspektiv. Hör bland annat min fru Caroline utbrista ”vi var ju sådana losers”. :-)

Tyvärr lyckades jag med konststycket att lägga fokus fel på kameran, vilket innebär att den här veckan blir det bara ett podd-avsnitt istället för att lägga upp video också. Jag beklagar det. Du kan se oskärpan i bilden ovan.

Relaterade artiklar

Du kan läsa mer i mina artiklar om bostadsbubblan nedan.

• Bostadsbubblan - en sammanfattning och debatt i SVT - Jag debatterar bostadsbubblan i SVT Debatt ikväll kl. 2200 på SVT1
• Reflektioner på min artikel "Har vi en bostadsbubbla i Sverige?" - 13 goda råd och tips när man ska köpa ett boende idag.
• Nej, bostadskarriären kommer inte att göra dig rik... - Ett boende bör betraktas som vilken konsumtion som helst, det är något som kostar pengar över tid...
• Intervjuad i Sydsvenskan kring mitt val att bo i en hyresrätt - Fördjupning och kommentarer till artikeln publicerad i SDS 2014-07-24
• Vad är billigast per kvadratmeter - en hyresrätt, bostadsrätt eller villa? - En jämförelse mellan olika sorters boende som svar på en läsarkommentar
• Om bostadsbubblan spricker - Intervjuad av boplats i Göteborg och sammanfattning av senaste tidens nyheter
• Är du redo om bostadpriserna faller? - Tips och råd vad du kan göra för att förbereda dig inför eventuella prisfall i bostäder

Alla frågorna plockar jag och Caroline från ”Frågor och svar”-delen här på bloggen. Till följd av feedback så testar vi här ett lite kortare format med (i min värld, bara) 25 minuter. Återkom gärna om det kändes bättre.

• Här är länken till Tessin nyhetsbrevet om fastighetsinvesteringar som är bra (och gratis) (annonslänk)

Som vanligt kan du lyssna på avsnittet även som podd.

Hoppas att du gillar det. Förhoppningsvis kommer det lite mer sådant här nu framgent när Caroline och jag jobbar mer tillsammans. :-)

Precis som vanligt gör jag och Caroline ett urval från de frågor som kommit in på bloggen i ”Frågor och svar”-kategorin och som går att svara på i ett samtal. Du kan som vanligt även lyssna på mitt och Carolines samtal som podd via SoundCloud eller din egen podd-läsare.

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/337289051″ params=”color=ff5500&auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false” width=”100%” height=”166″ iframe=”true” /]

Precis som vanligt gör jag och Caroline ett urval från de frågor som kommit in på bloggen i ”Frågor och svar”-kategorin och som går att svara på i ett samtal. Jag har legat lite efter i att svara på frågorna, men de senaste dagarna har jag granskat och svarat på över 120 st frågor. Jag tycker främst två saker är väldigt roligt – det ena är att det har kommit in nästan 500 frågor och att många av dem har besvarats av andra läsare och ibland till och med bättre än vad jag hade kunnat göra. Tack!

Du kan som vanligt även lyssna på mitt och Carolines samtal som podd via SoundCloud eller din egen podd-läsare.

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/335512691″ params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”150″ iframe=”true” /]

Lite längre ner i artikeln hittar du en innehållsförteckning som dessutom är klickbar om du vill hoppa direkt till en fråga som intresserar dig. Du kan även välja att lyssna på diskussionen i podd-form via SoundCloud nedan.

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/334146928?secret_token=s-DjrHg” params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”150″ iframe=”true” /]

Innehållsförteckning med direktlänkar till frågorna

• 00.30 – Hur balanserar man ett sparande till bostad med sparande till pengamaskinen
• 02.10 – Tips på att målspara till t.ex. en resa 
• 04.10 – Hur sparar man i nybörjarportföljen med mindre belopp per månad
• 05.40 – Spara till barn, bank eller Avanza?
• 08.20 – Hur bra presterar RikaTillsammans portföljen ur ett riskperspektiv?
• 13.50 – Tankar kring aktieklubb och ett tjejgäng som vill spara tillsammans 
• 18.15 – Pensionssparande i en nischbank 
• 20.00 – Hur tänker du kring pengar och rättvisa?
• 25.30 – Sälja tvåfamiljshus som bostadsrätt, vilken företagsform?
• 32.00 – Vad anser du om aktier från Pilum? 
• 35.00 – Vad anser du om Lyoness?
• 37.50 – Köpa och spara i guld 
• 41.30 – Hur ska man tänka kring investeringar i råvaror 
• 48.10 – Portfölj vid uttag av tjänstepension

Länkar till sajter jag pratar om i videon

I videon pratar jag om en del olika länkar och sajter. Här är en sammanställning av dessa:

• Aktiespararnas sidor om aktiesparklubb
• RikaTillsammans-portföljen här på bloggen
• Nybörjarportföljen här på bloggen
• Globala barnportföljen
• Avanza (annonslänk) och Nordnet (annonslänk) – två banker att ha sin pengamaskin hos
• BullionVault – spara i guld som är allokerat till dig (annonslänk)

Ställ din egen frågan eller hjälpa andra med dina svar

Om du själv har någon fråga som du vill ha svar på eller kan tänka dig hjälpa andra, gå till:

• Frågor och svar på RikaTillsammans →

Första gången jag kom i kontakt med de svenska investmentbolagen var 1997. Min flickväns pappa Adrian sparade i aktier och rekommenderade oss att investera i bolag som Bure, Investor, Ratos och Lundbergsföretagen. Jag gjorde så och tjänade med den tidens mått mätt en hel del pengar (vi pratar dock fortfarande hundralappar) – man får tänka på att jag får 16 år gammal vid det tillfället. Ganska snart slutade jag dock spara i dessa – mot hans inrådan – och började spara i, enligt mig, bättre bolag såsom Framfab, Ikon Medialab och något klädbolag som jag inte längre minns vad det heter.

I perioden 1998 – 2000 tjänade man ju pengar på allt som rörde sig. Jag minns att vi i vår gymnasieklass investerade klasskassan i Ericsson-aktier, typ tre-dubblade pengarna och åkte på gratis klassresa. Jag behöver väl inte berätta hur det gick sedan. Vi kan väl säga att gammal ändå är äldst och 2001 så stod jag där med en stor förlust i pengar och en då outforskad lärdom (den kom senare).

Nästa gång jag kom i kontakt med investmentbolagen var när jag lärde känna Tobias Schildfat via en gemensam vän Filip och han släppte sin bok ”Vägen till din första miljon – bygg din egen pengamaskin (annonslänk)” (fantatiskt bok, rekommenderas!). Han hade också noterat att om man plockade ut investmentbolagen från börsen och bara tittade på dem så överpresterade de mot index.

Vad är ett investmentbolag?

Den första förvirringen som jag brukar stöta på är vad ett investmentbolag egentligen är. Det finns ingen direkt definition, utan jag brukar säga att det är ett bolag vars affärsidé är att förvalta, utveckla och långsiktigt äga andra bolag. Men inom den här kategorin faller väldigt många andra typer av verksamheter såsom hedge fonder, private equity-bolag och liknande. Utomlands är det här ganska vanligt och man pratar också om t.ex. industriella konglomerat.

Jag tycker egentligen inte att den definitionen räcker utan det som jag tror är speciellt med de svenska investmentbolagen är en kombination av historia, skatteeffekter och koncentrerat ägande. I Sverige har historiskt staten och kapitalet alltid stått nära varandra. Kapitalet i det här fallet var tidigare adeln, men sedan cirka 15 rika svenska släkter som ägde industrier, banker och mark.

Under andra hälften av 1900-talet hamnade dock kapitalet i onåd då man började prata om socialism, löntagarfonder och att arbetarna skulle äga produktionsmedlen. Det tillsammans med höga skatter – bl.a. arvsskatt – gjorde att många företag, eller i det här sammanhanget rika släkter, bl.a. Tetra Pak, Ikea och liknande flyttade sin verksamhet utomlands. Min bedömning är att de senaste 20 åren har det här vänt tillbaka med avskaffandet av förmögenhetsskatt och arvsskatt. Idag är kapitelet återigen nära staten och vi har fortfarande ca 15 familjer/släkter som äger ungefär 70 procent av den svenska börsen. Det är inte samma släkter som för 100 år sedan då en del nya finansmän med familjer har tillkommit såsom Fredrik Lundberg (Lundbergsföretagen), Carl Bennet (Getinge), Jan Stenbeck (Kinnevik), Gustaf Douglas (Latour), Melker Schörling, Stefan Persson (H&M) med flera.

Indexet för förvaltnings- och investmentbolag – SIXRXFIIF

Tittar man på indexet SIXRXFIIF som är en sammanställning av de svenska investmentbolagen och deras vikt i indexet så ser det ut som följer:

En faktor som jag lägger stor vikt vid (kanske felaktigt) är att alla dessa bolagen har starka majoritetsägare. Det är många gånger släkter som äger bolagen och många gånger är dessa beroende av bolagen för sitt leverne. I min värld drar jag slutsatsen att man då inte är särskilt sugen på att göra kortsiktiga spekulationer som skulle kunna äventyra släktens framtida inkomster. Man vill liksom inte vara det svarta fåret. Med det inte sagt att alla familjebolag överlever generationsskiften. Men så länge ursprungsägaren eller första generationen brukar vara med så är det för mig ett gott tecken.

Så ska vi sammanfatta det, så tycker jag att man kan säga att ett investmentbolag är ett bolag som liknar en liten indexfond i och med att den äger en hel del andra bolag, den har en stark ägare i form av en enskild individ, familj eller släkt. De är långsiktiga i sitt ägande och har framförallt sina egna pengar på spel. Det är en ganska stor skillnad mot t.ex. fonder där mer än 8 av 10 fondförvaltare inte har pengar i sin egen fond…

Investmentbolagen har utklassat Stockholmsbörsen

Tittar vi på hur bolagen i SIXRXFIIF indexet har utvecklats, så ser det ut enligt följande:

Det går inte säga något annat än att det är en utklassning. Flera gånger om. Det är också den här utvecklingen som fondbolaget Spiltan tog fasta på när de startade fonden Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Korrelationen mellan SIXRFIIF och Spiltan Aktiefond Investmentbolag är i det närmaste 100-procentig. Vilket betyder att om man vill investera i dessa investmentbolagen så kan man antingen göra det via deras fond eller genom att köpa bolagen själv. Frågan är dock om det är värt timlönen, avgifterna och jobbet att göra det själv istället för att göra det via fonden.

Frågan som jag funderar på är dock om det kommer fortsätta så här i framtiden. Min upplevelse är nämligen att de flesta av bolagen har historiskt sett handlats med en så kallad substansrabatt. I korthet kan man säga att man tidigare köpte man 100 kr i företaget men fick ett värde för 110 kr. Sagt med andra ord så köpte man en hundralapp för mindre än 100 kr. Man gjorde helt enkelt en bra affär i köpet och fick ett kvalitativt bolag.

Idag är min upplevelse att de flesta investmentbolag inte handlas med en rabatt utan snarare med en premie. Det betyder att man betalar mer än 100 kr för att köpa samma hundralapp. Det gör att man idag inte har samma förutsättningar som man har haft de flesta tidigare år. Det gör det hela lite mer riskabelt idagsläget.

Spiltan Aktiefond Global

För ett tag sedan lanserade Spiltan en ny fond Spiltan Aktifond Global vars affärsidé är att skapa en motsvarande fond som äger investmentbolag i hela världen. Utmaningen enligt mig är att jag inte har hittat några ”bevis” för att utländska investmentbolag skulle överavkasta mot det generella börsindexet. T.ex. när jag jämförde konglomerat, private equity-bolag och investmentbolag på den amerikanska börsen så överavkastar de inte mot det amerikanska SP500-indexet över tid. Det verkar således inte vara någon generell regel om att investmentbolag går bättre som grupp än övriga bolag.

Jag har skrivit en liknande artikel nedan:

• Spiltan Global Investmentbolag - Spiltan och Per Börjesson startar en ny global fond som investerar i investmentbolag

Hur ska man agera i dagsläget?

Jag önskar många gånger att där vore ett enkelt svar till frågan ”vad ska man göra?”. Jag tror ju på att sprida riskerna och inte lägga alla äggen i samma korg. Spiltan Aktiefond Investmentbolag ingår idagsläget i de flesta av mina portföljer, så det är ju ingen tvekan om att jag gillar fonden. Jag har även sedan flera år tillbaka investerat i dessa investmentbolag i min så kallade ”lekportfölj”. Jag har under perioder delat den på Shareville.

Relaterade artiklar

• Spiltan Global Investmentbolag - Spiltan och Per Börjesson startar en ny global fond som investerar i investmentbolag
• Vägen till din första miljon - alla kan bygga en egen pengamaskin - Bokrecension av Tobias Schildfats bok om investmentbolag
• Introduktion av Spiltan Aktiefond Investmentbolag - Äntligen! - En fond som investerar i framgångsrika investmentbolag

Veckans frågestund handlar bland annat om:

• Hur ska man tänka när man börjar spara i en portfölj kring fördelning?
• Hur ska man fördela sitt sparande om man sparar till hus och långsiktigt?
• Hur ska man spara som student?
• Ska man investera i räntefonder i dagsläget?
• Varför är det bara utländska räntefonder i RikaTillsammans-portföljen?

Vill du ställa en egen fråga så kan du göra det här i ”Frågor och svar”.

Jag fick nedanstående fråga häromdagen:

Har läst dina rekommendationer på pensionsfonder, men kan inte se några av SEBs PPM fonder bland dem. Har du någon av SEBs som du tycker är vettig i jämförelse med de du har med. (medelrisk typ). De jag kan välja på är de som finns här i fondlistan. Kan ej byta till annat än dessa genom mitt jobb)/mvh Mikael

Som jag skrivit många gånger tidigare så ogillar jag bankernas tjänstepensionslösningar eftersom de är intvingande i deras fondlösningar. Det är som att man väljer att för alltid handla på ICA och i deras utbud trots att någon affär egentligen har varor som man själv gillar betydligt bättre. Det första tipset för dig som läser det här är således – om möjligt, flytta din tjänstepension till Avanza (annonslänk) eller till Nordnet (annonslänk).

Mina fonder hos SEB Trygg liv

Tyvärr känner jag väl igen mig i frågan som Mikael ställer ovan. Jag själv har gått genom SEBs fondutbud, både framlänges och baklänges. Det som jag till slut hamnade – mot min rådgivares uppmaning – var följande fonder:

Anledningen till att jag valde ovanstående fonder är för att de är – trumvirvel – indexfonder! Det är fonderna med lägst avgift som är bredast i deras utbud. Avgifterna ligger på 0,40 procent vilket är bra i förhållande till deras övriga fonder. Däremot är det uselt jämfört med fonder som du kan få hos Nordnet / Avanza där globalfonderna ligger ner mot 0,2 procent, Sverige-indexfonden kan du få för 0 procent och USA indexfonden kan du få för under 0,1 procent. Notera dock att Lannebo-fonden varken är en billig fond eller indexfond. Det är en av få svenska småbolagsfonder som faktiskt förtjänar sin högre avgift.

Anledningen till att jag tjatar om avgiften och procenten är att det är en av de faktorer som kommer att ha allra störst påverkan på din avkastning. Särskilt över långa tjänstepensionsperioder – i mitt fall ska pengarna stå där minst 20 år (tills jag är 55 år) eller kanske till och med 30 år. Det är därför jag också har valt tillgångsfördelningen 100 procent aktier. Man skulle kunna argumentera för att det är bättre med en 90 procent aktier och 10 procent ränte-fonder men jag ville hålla det enkelt. Dessutom har jag mycket räntefonder på andra ställen.

Så för att sammanfatta, precis som vanligt gäller att:

• Tidshoristonten bestämmer risknivån.
• Som tumregel använder jag 10 % aktieinvesteringar per år man ska låta pengarna arbete. I det här fallet 10+ år och då blir det 100 procent aktier
• Välja breda och passiva indexfonder (utan aktiva förvaltare) med låga avgifter (helst under 0,40 procent)
• Månadsspara regelbundet oavsett vad marknaden gör och rådgivarna säger
• Flytta till Avanza / Nordnet så fort det blir möjligt

Ett sista tips – du kan ofta kontakta Avanza / Nordnets kundtjänster för att få hjälp med att flytta pensioner till dem. Ofta vill de bara ha en informationsfullmakt och sedan kollar de upp allting utan kostnad.

Relaterade artiklar

• Fondavgifterna som urholkar värdet på dina investeringar - Dina fonder gör banken rik istället för att göra dig rik...
• Komikern John Oliver om indexfonder och avgifter - Fantastiskt videoklipp på sådant som jag brukar prata om här på bloggen...
• Ekonomipristagare sågar svenskarnas vanligaste fondsparande - Om finansporr, vikten av låga avgifter och indexfonder!

Jag är 21 år, och har beslutat mig för att börja månadsspara (500/månad) till min framtida pension på ett ISK konto hos Nordnet. Funderar över vad som är lämpligast, att själv fördela dessa på utvalda fonder eller att månadsspara i etf:er? Har du några tips och råd?Maria

Rekommenderar inte att pensionsspara i pensionslösningar

För det första skulle jag inte rekommendera en 21-åring att pensionsspara i någon pensionslösning. Missförstå mig rätt. Jag är helt övertygad om att alla behöver spara till sin pension. Det är en av de ”osynliga” skiftningarna i vårt samhälle där ansvaret sakta och gradvis har förflyttats från staten till oss privatpersoner. Redan idag har många pensionärer det svårt att leva på sin pension, man behöver inte vara raketingenjör för att räkna ut att om 30, 40 eller 50 år att ekonomin i pensionssystemet kommer vara sämre. Enligt mig beror det på något så enkelt som att vi lever längre och vi blir färre. Jag har skrivit mycket om det i andra artiklar på bloggen, se relaterade artiklar nederst i artikeln.

Anledningen till att jag inte rekommenderar pensionsprodukter är framförallt avgifterna och att man låser sina pengar över tid. Jag har själv gjort misstaget att börja spara i en tjänstepension när jag var 22 år gammal. Jag fick det rådet då av en finansiell rådgivare som jag inte längre använder. Det ledde till att jag nu har ett par hundra tusen i min tjänstepension som jag inte kan röra på ytterligare 30 år. Jag skulle vid flera tillfällen kunna ha haft nytta av pengarna när jag t.ex. ville köpa skog, investerat i eget företag eller något liknande men då var pengarna låsta.

Det Maria däremot har gjort bra är att pensionsspara i ett vanligt investeringssparkonto (ISK) och det är det smarta sättet att spara till sin pension. Då kan man bygga en pengamaskin som antingen kan finansiera ens pension, ekonomisk frihet eller något annat över tid. Dessutom glömmer vi ofta att pensionen är något som politikerna bestämmer över och det kan ändras med kort varsel. Det märks inte minst just nu i diskussionerna om att göra ändringar i PPM-systemet till följd av alla skandaler.

Globala barnportföljen passar utmärkt att pensionsspara i

Jag kommer att skriva mer om hur jag själv pensionssparar inom kort när jag får hem mitt orange kuvert. Men om jag var 21 år gammal och frågan är hur jag ska månadsspara – i vanliga fonder eller i börshandlade fonder (ETF:er)? Då skulle jag högst sannolikt lägga upp sparandet enligt ”Globala barnportföljen”. Det är lätt att falla på att namnet antyder att den är till för ett sparande till barn, men om man bortser från namnet och tittar på principerna så ser man att de två scenariona är väldigt lika. Jag tror att det viktigaste är att det framförallt handlar om en lång tidshorisont där pengarna ska användas först om 10, 20 eller till och med 30 år.

Det talar för en hög exponering mot aktier och barnportföljen har 90 procent exponering mot aktiemarknaden i form av globala indexfonder. Man skulle kunna argumentera för att ha 100 procent i aktieindexfonder när man pensionssparar, men jag tror på att det är bra att ha en liten andel i ränte- och obligationsfonder. Jag kommer inom kort skriva en detaljerad artikel om den portföljen, tills vidare kan man följa den via Shareville eller läsa om den på min portföljssida:

• Följ Globala Barnportföljen på Shareville → (annonslänk)
• Min sammanställning av portföljer på bloggen →

Det sista tipset är att se till att man har följande sparande på plats innan man börjar pensionsspara:

• Buffert – i förhållande till ens nuvarande ekonomi och risk som kan inträffa
• Målsparande – för unga människor kontantinsats till ett framtida boende
• Pengamaskin – som över tid kan försörja dig via avkastningen i form av en passiv inkomst
• Pensionssparande – som är dedikerat för pensionen

Sparandet i det som jag kallar för ”pengamaskinen” kan ju med fördel användas som pensionssparande också. Den ger ju mycket mer valfrihet. Så här resonerar jag, vilka tips skulle du ge till Maria?

Relaterade artiklar

• Tips för en bättre pension - Skaffa en plan B för din pension. Statens plan A är inget vidare...
• Då kom det första förslaget om höjd pensionsålder... - Historien om den kokande grodan som inte har någon relevans alls...
• Pensionen kommer inte att räcka till... - Tankar kring det orange kuvertet och att redan idag finns 225 000 fattigpensionärer i Sverige