Förra året delade jag med mig av 39 oombedda råd. I år har jag bara ett:

Ge dig själv en klapp på axeln.

Mitt 40-års råd.

De flesta av oss är på någon slags resa – en ekonomisk resa, en resa i karriären, en resa som företagare, en hälsoresa, en resa i relationer eller liknande. Allt för sällan stannar vi upp, tar ett djupt andetag och uppskattar de saker som vi faktiskt gör, har gjort eller uppskattar den person vi är.

Mitt födelsdagsråd är således; ge dig själv en klapp på axeln. Uppskatta dig själv för det som du gör och har gjort. Du är viktig, duktig och det du gör och har gjort är bra. Stanna upp. Fira. Uppskatta. Ge dig själv en stund att njuta och att låta livet kännas lika bra som det är. Även om det inte känns att du är där du vill vara. Det är också en del av resan. Ge dig själv en klapp på axeln i alla fall.

För mig handlar dagen om att stanna upp, ge mig själv en klapp på axeln, fira och reflektera (samt sätta upp en laddbox till kommande Teslan 🤦‍♂️😂). Men, jag skulle vilja be dig om en tjänst.

Skulle jag kunna be om en kommentar nedan där du delar med dig av en sak som RikaTillsammans har bidragit till i ditt liv?

Det kan vara precis vad som helst. Att ha kommit igång med ett sparande, att du har bytt en fond, startat ett konto eller något helt annat. Vad det än är, så skulle jag vilja läsa din historia.

Det är nämligen det som gör det värt allt jobbet med RikaTillsammans.

Det enda jag skulle vilja be dig om, var specifik – inkludera gärna siffror. Dela din historia och det som du är stolt över. Få saker är så inspirerande som att se vilka förändringar andra har gjort i sitt liv. 🙂

Tack på förhand. Tack för att du skriver, följer och gör RikaTillsammans möjligt.
//Jan – din ett år äldre podd-, blogg- och forum-kompis.

PS. Här finns en tråd på samma ämnet på forumet och även på Facebook finns det många fina kommentarer. Än en gång ett stort tack.

Jag hörde talas om Tony Robbins för många år sedan eftersom jag rör mig i kretsar och jobbar på ett företag som andas personlig utveckling. Mitt behov av att vara signifikant (läs: inte göra som alla andra) gjorde att jag har undvikit Tony och gjort många andra utbildningar. Häromåret slog det mig att killen är snart 60, hans stämband är slut och jag kan inte ha varit verksam i samma period som han och inte besökt ett av hans event. Det är ju ändå Tony Robbins.

Jag värvade min bror att vi skulle åka tillsammans. Han var i och för sig lättvärvad eftersom han hade sett dokumentären ”Tony Robbins: I’m not your guru” (finns fortfarande på Netflix). Tillsammans med ytterligare några vänner så åkte jag. Om jag ska sammanfatta det i en mening så skulle jag säga att det är väldigt, väldigt bra event. Det märks att han är professionell, har gjort det här i 40 år och framförallt det gör skillnad. Det gjorde i alla fall skillnad för mig, på ett riktigt och i alla fall så här en vecka senare fortfarande bestående sätt. Dessutom i ett område som jag inte har haft genombrott i på många år.

Energi, energi och mer energi!

Om jag skulle beskriva evenemanget med ett enda ort så skulle jag säga att det handlar om energi (eller så var det framförallt det som jag tog med mig). Grundtesen som han bygger sitt resonemang på är att om du har energi så blir allt i hela ditt liv mycket enklare. Ungefär som när man är kär. Alla problem ter sig vara betydligt mycket mindre. Han pratar väldigt mycket om att vår största och viktigaste uppgift är att manegera vårt känslotillstånd (”state”).

In order to live an extraordinary life, live your life in a beautiful state and feel joy. Tony Robbins, UPW London 2017

Hela helgen handlar om att hitta och träna på att vara sitt bästa jag – sitt ”peak state”. Det här peak state kan man nå på många olika sätt men på utbildningen Unleash the power within med Tony Robbins handlade mycket om att dansa, skrika, hoppa och göra – för en normalanpassad svensk – helt crazy saker. Det var lite jobbigt under torsdagen tills jag insåg att det är väldigt konstigt att vara den ende bland 10 500 människor som inte hoppar, skriker, skrattar, gråter och spelar spelet. Jag undervisar ju på att gå utanför sin komfortzon, så det vara bara att hoppa all-in. Jag kunde ju inte heller vara sämre än mina vänner som var med. :)

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att spela spelet fullt ut, skita i hur fånigt det ser ut och bara låta ryckas med. Det är svårt att beskriva känslan som uppstår när 10 500 sjunger samtidigt, hoppar, dansar eller skriker i takt. Min närmaste jämförelse är stora spelningar eller idrottsevenemang som fotbollsderbyn. Här är också Tony Robbins och hans organisation proffs. De har riktigt duktiga DJ:s som spelade grymt bra musik och han har en lika duktig känsla för att samspela med publiken som vilken världsartist som helst.

Unleash the power within är ett fyra dagars party

Skillnaden är bara att mellan låtarna, dansandet, sjungandet så pratar man ganska tunga grejer om sig själv, sitt liv, sina beteendet, sina mål och drömmar. Jag ber om ursäkt i förväg för den dåliga klippningen nedan, men jag tänkte in på att jag skulle spela in för att visa det senare. Nedan är tre korta snuttar ihopklippta för att visa exempel på just det som jag beskriver i det här stycket. Energi, dans, hoppande, allvar, utbildning, mer dans, energi och skrikande.

När jag skickade SMS med ovanstående video till min mor, så fick jag svaret:

Det påminner om något väckelsemöte! :-)

Mitt svar på det är: Ja. Högst sannolikt. Samtidigt så blir jag fascinerad av att just varför vi associerar energi, ha kul och vara positiv med väckelsemöte, sekt eller liknande. För hon är verkligen inte den enda. Jag har fått den feedbacken många gånger. På sätt och vis fattar jag den eftersom för mig handlar det om att våga ”släppa taget” om att ha kontroll och bara ge mig hän.

Samtidigt är det min upplevelse (mycket möjligt att jag har fel) att det är samma sak som många ägnar sig åt på helgen med hjälp av både alkohol och droger. Effekten är ju samma, våga släppa taget och ge sig lite mer hän. Nu har jag inte varit ute och festat på många år, men det är ungefär samma känsla för mig. Enda skillnaden att här höll vi på i fyra dagar från tidig morgon (07:00 till 01:30 vissa dagar) till sen kväll med marginella raster (typ 45 minuter på hela dagen), helt utan alkohol, droger, mat och det fungerade.

Inte bara energi, utan substans också…

Jag är ingen duvunge i personlig utvecklingsbranschen. I Balansekonomi har jag tillsammans med mina kollegor träffat och föreläst för mer än 200 000 människor. Jag har gjort många utbildningar. Med det sagt så fick jag väldigt mycket med mig hem från Tony Robbins. Inget direkt helt nytt och mind-blowing utifrån ”wow, det har jag aldrig hört” som många andra kanske fick, men tillräckligt mycket för att jag är sugen på att göra om det nästa år. Jag har hela min anteckningsbok full med insikter, tankar och inte minst inspiration på att göra saker annorlunda. Flera av dessa sakerna kan ändra riktningen på i alla fall mitt liv till det bättre.

Det är ju svårt att återge allt som gås genom, men man kan säga att det fokuserar kring följande att leva sitt liv fullt i alla områden. Att inte hålla tillbaka. Att vara den som är menad att vara, vad det nu är för var och en. Jag är kanske datanörd, men för mig var det som att installera eller uppdatera till en ny programvara. Det var i alla fall min egen upplevelse och vad många andra sa.

En anledning till att jag skriver den här artikeln är för att jag har tänkt på hur mycket ”yta” och hur snyggt saker ska se ut idagsläget. Särskilt på internet och i sociala medier. Jag är framgångsrik på många sätt och vis, men det betyder inte att alla områden i mitt liv är fantastiska. Som du ser nedan så är där saker som jag också misslyckas med, inte fattar eller upplever skulle kunna förbättras. Så tror jag att det är för oss alla. Jag tror inte det viktiga är att vi är i mål i alla områden, utan att som Tony Robbins säger, att vi har en rörelse framåt i de viktigaste områdena.

För mig handlade om energi och hälsa

Man får ta hänsyn till att man alltid hör och tolkar saker själv och därmed är det som är stort för en person kanske trivialt för någon annan. För mig har en stor utmaning varit min hälsa och vikt. Jag har tyckt att jag väger för mycket och har haft ett BMI på över 26 vilket betyder ”fetma” om jag inte minns fel. Jag vet hur man går ner i vikt, jag har testat 5:2 och en hel mängd andra saker. Många av mina kompisar tränar, går på yoga och min fru har sprungit marathon så det är inte som att jag saknar påverkansgruppen, kompetensen eller resurserna.

Men det har inte fungerat för mig, inte för att det är något fel på receptet, men för att jag inte har haft motivationen. Jag har inte haft svaret på frågan ”varför” klart för mig. Det bästa jag kunde komma upp med var typ: ”för att jag inte ska dö i förtid”. Men det känns ju jävligt långt bort. Eftersom fokus ligger på energi under eventet, så handlar en av dagarna om hälsa eftersom energi och kroppen så är tätt sammankopplade.

Det som slog mig då är att det är skillnad på ”health” och ”fitness”. Jag fattar att det här kanske är helt självklart för mig. Men för mig har det fram till förra veckan levt som att om man vill vara hälsosam så måste man träna. Eftersom jag inte gillar att träna och prioriterar mina roliga projekt (som bloggen) framför träning och mig själv så har det inte blivit av. Plötsligt insåg jag att hälsa handlar mer om hur man sköter sin kropp. Det handlar mer om kost, vatten, rätt näring än att vara nästa crossfit-stjärna.

Snart klar med min 10 dagars utmaning

Sista dagen fick vi en utmaning om att under 10 dagar testa en ny hälso-standard. Äta 70 procent grönsaker, inget kött, inga mölkprodukter, inga gifter som kaffe, alkohol eller liknande, vissa kosttillskott och 30 minuters promenad samt förkovring med andning och böcker. Jag tackade ja och så här 7 dagar in har jag gått min längsta period i livet utan kött, ost, glass och en hel mängd andra onyttiga saker som jag ätit. Det bästa av allt är att det inte är någon kamp utan tvärtom jag känner mig piggare och gladare.

Jag inser nämligen att om jag gör det här och får högre energi, så kommer jag bli mer effektiv, jag kommer bli bättre man till Caroline och pappa till Freja och partner till mina kollegor. Jag kommer dessutom behöva sova mindre, vilket enligt min förra artikel om tid dessutom kommer ge mer tid att ägna mig åt det som jag tycker är viktigt här i livet. En sidenote i det här är att när jag kom hem till Caroline, så var hon överlycklig då hennes längtan under många år varit att vi ska äta mer nyttigt. Hennes kommentar var: ”Jag har inte vågat att vi ska äta så mycket raw food eftersom du har alltid gillat kött, potatis och sås”. Så en cool sidoeffekt är att det dessutom var en stor boost för vårt förhållande.

Kombinerat med en 30 minuters promenad där jag lyssnar på ljudbok istället för att titta på nyheterna eller läsa en dagstidning så tror jag att det här kommer göra en stor skillnad för mig över tid.

You get rewarded in public for what you do in private.Tony Robbins

Det sista som jag ska säga om hälsa är att jag älskar föreläsare som är autentiska och själva lever det de lär ut. En sak som jag tog med mig var att föreläsaren Joseph Mclendon som pratade om hälsa såg ut som följer:

Gissa hur gammal han är? Gissa! :-) Han är 63 år gammal. Det är helt sjukt. Jag känner folk som är 63 och de ser inte ut som han gör. Det som inspirerar mig är att när jag har sett att andra kan, då kan minsann jag också. Kan man se ut så när man går i pension, då jäklar. Mitt nya mål är således ”Bättre form vid 40 än vid 30.”

Resonemang om standarder i livet

Det andra värdefulla som jag tog med mig och arbetat med under veckan har varit hans resonemang om standarder. Det är något som min gode vän Lennart Göthe också har pratat om i många år. Resonemanget handlar om vilken nivå du är beredd att nöja dig med i olika områden i livet. Eftersom det här ändå fortfarande är ganska nytt för mig så tänker jag på det i form av lägsta nivå. Vilken är den lägsta nivån som jag är villig att nöja mig med. Tony pratar väldigt mycket om ”change your shoulds to musts”.

Life gives you what you are willing to settle for and the quality of your life is determined by the quality of your standards. Tony Robbins

Det har fått mig att fundera mycket. Vad är t.ex. min standard i området:

• Pengar
• Hälsa och energi
• Karriär och mina bolag
• Relationen med Caroline och Freja
• Relationen med mina vänner
• Boende
• etc.

Jag upplever t.ex. att vi levlade och höjde vår standard för boende eftersom vi flyttade från hyresrätt till ett stort hus. Det har gett oss möjlighet att ha kontor hemma, ha kollegor och vänner på middagar, ha gäster från andra delar i landet som kan sova över, ha stora middagar och så vidare. Saker som är viktiga för oss och som jag inte vill ha på någon lägre nivå. Just nu är jag och Caroline mycket i utforskningen kring frågan:

• Hur vill vi att standarden i området X ska se ut om 5 år?
• Hur höjer vi standarden till den nivån?

Handen på hjärtat så ska jag säga att jag tycker att det är ganska klurigt och inte helt enkelt att diskutera. Jag får träna mig mycket på att våga säga saker som jag ännu inte vet hur det ska gå till. Men jag vet också att det är i den stretchen som utveckling och växt händer. Dessutom så vet jag ju att det fungerar i andra områden där jag har gjort det omedvetet – t.ex. i området pengar.

Jag har haft två stora drivkrafter för att vilja tjäna pengar. Den första för att pengar ger frihet, med frihet följer möjligheter. Den andra, förmodligen starkare drivkraften, handlar om att när min pappa dog när jag var liten så skapade det en för mig upplevelse av en tuff ekonomisk situation (även om det kanske inte var det) och då bestämde jag mig för att jag vill alltid ha pengar så att jag klarar mig. Behov av trygghet. I sin extremaste form så ville jag vid ett tillfälle inte förlita mig på en inkomst från bara ett jobb, för tänk om det tog slut. Jag har därför alltid haft inkomster från flera ställen.

Min standard i det området är således sannolikt betydligt högre än de flesta andras. Formulerar jag det som måste enligt Tony Robbins så låter den bästa beskrivningen av min standard enligt följer. Jag måste ha:

• en stor buffert med i alla fall 6 månaders utgifter
• inkomster från flera olika källor
• en lägsta avkastning som marknaden i genomsnitt
• inkomster som inte är kopplade till min tid
• möjlighet till exponentiell intjäning
• en mekanisk plan för mina pengar (”pengamaskin”)
• pengar för att kunna amortera på huset
• en talangplan för att tjäna pengar
• stenkoll på mina inkomster och utgifter varje månad
• möjlighet betala alla mina företagsskulder (skatt etc) på en gång
• bra betalt för det som jag gör
• nöjda människor som tycker om mig och det jag gör
• etc (har säkert missat någon)

Om jag bryter mot en av ovan så skaver det väldigt mycket i mig. Så passa mycket att jag är beredd att släppa andra saker och fokusera på det tills jag når det resultatet. Ja, så här skruvad är jag. :)

Andlighet och spiritualitet

Det sista området som jag upplevde öppnades för mig var det som de pratade om som spiritualitet och andlighet. Jag ska helt villigt erkänna att jag är ute på hal is här. Där är saker jag är duktig på och dessa är jag väldigt duktig på. Men jag vet också att där finns områden i mitt liv som är helt outforskade eller som Lennart uttryckte det ”lagade med silvertejp eller aldrig påbörjade”. Det här är definitivt ett sådant område. Jag får väl tillfälle återkomma om det under de kommande månaderna.

Andra saker som jag tog med mig

Ovan är de två viktigaste sakerna som jag tog med mig från eventet. Jag är supernöjd med dessa två, för jag vet att dessa kan förändra mitt liv till det bättre på sikt. Jag har en hel anteckningsbok med andra saker som jag tog med mig. Nedan är några av de anteckningar som stod ut mest för mig. Det kan vara klurigt att bara skriva ner dem, då många av dem sammanfattar ett helt eller ganska komplext resonemang. Men för min egen skull skriver jag ner dem, du kanske också gillar någon av dem:

• Life doesn’t happen TO us. Life happens FOR us.
• Complexity is the enemy of execution
• Money is just a magnifier
• Money goes to the person that creates the most value for others
• Live your life in a beautiful state. Life is to short to suffer!
• Focus on what you can give
• Success leaves clues. Sow the right seeds and you shall reap the right rewards
• Every emotion has a pattern. You don’t get mad, you do mad.
• We always find back to our emotional home
• Heal the boy and the man appears
• Te source of all emotions are physiology, focues and language (meaning)
• The six needs that every human has: certainty, variety, significance, connection & love, growth and contribution
• Focus on what you can give
• Instead of asking how you can make money, ask how you can contribute and create value
• The best way to kill a relationship is to be selfish
• Ultimate success formula
  • Know your outcome. Clarity is power!
  • Know your reasons why.
  • Take massiva action
  • Notice your results
  • Change your approach
• You are rewarded in public for what you do in private
• Where your focus goes, your energy flows
• What you can measure, you can manage
• Ask intelligently and you will receive
• You must keep training
• We live what we believe we are
• Who you spend time with is who you become
• What’s your standard?
• Peoples lives are a direct reflection of the expectations of their peergroup
• The secret to happiness and wealth is to become a team player.
• Happiness comes from progress, progress shows up in the form of growth and a sense of contribution
• An extraordinary quality of life requires mastering:
  • The science of achievement – i.e. ability to produce results
  • The art of fulfilment – i.e. the ability to feel joy and happiness in the process
• Play in a team that plays higher than you
• What wrong is always available
• Proximity is power
• Compress decades into days by reading books and attending seminars
• There is always time if you are committed.
• Everything in your life is a result of your standards
• Stress is the achievers word for fear
• Always have progress!

Jag lär återkomma till alla sakerna ovan i kommande artiklar. Det roliga är dock att när jag jämförde anteckningar med mina vänner som var med, så såg de inte likadana ut. :-) Det betyder att där finns minst lika mycket som jag inte noterade eller redan tyckte att jag kunde. En intressant reflektion var att jag och min bror gjorde ett så kallat livshjul och fick helt olika resultat. Medan jag hade högt i områden som pengar, självförverkligande och karriär som han hade lågt i, så hade han högt i relationer, hälsa och connection – där jag hade typ 0. Min insikt: ”vi kanske ska börja prata med varandra…”

Det visar också på styrkan med personlig utveckling när den är genomförd på det skickliga sätt som duktiga talare gör det på. Man tar med sig det man behöver höra just då. För några andra av oss som var med handlade om karriär, förbättra sin finansiella situation, hälsa eller spiritualitet.

Tony Robbins och ekonomi / pengar

Eftersom det här ändå är en ekonomiblogg, vill jag adressera penga-biten. Till skillnad från ovanstående områden så tycker jag att jag börjar få koll på hur pengar fungerar. Jag håller helt med Tony Robbins om att din ekonomiska situation är en följd av ditt beteende och den standard som du är villig att acceptera. Det gås inte genom så mycket om pengar eller finanser mer än att det handlar om att skapa värde för andra människor. Det håller jag helt och hållet med om. Sedan upplever jag att pengar har varit det område som Tony Robbins har fokuserat mins på under sina tidigare år, fram tills ungefär för tre år sedan. Förmodligen eftersom det handlar om en stress för många människor, särskilt i dagens USA.

Fördelen som Tony har är sitt varumärke. Med det har han lyckats skriva två böcker om pengar:

• Tony Robbins: Money: master the game
• Tony Robbins: Unshakable

Den första är bra och jag rekommenderar den på min boklista. Jag ska läsa om den och skriva en recension. Men det är i stort sett en intervju med alla världens bästa investerare. Hans rekommendation är en variant på RikaTillsammans-portföljen så självklart kommer jag tycka den är bra. :-) Den andra boken kommer hem till mig idag, så jag återkommer om den inom kort. Rekommenderar jag att göra Tony Robbins om man vill höja sin standard i området pengar? Absolut.

Tankar om och rekommendation till nästa års Tony Robbins-event

Om jag skulle säga något om själva eventet så är det väldigt väl genomfört med tanke på att det var 10 500 människor i en konferensanläggning. Men det gör också att många saker runt om tar en väldigt lång tid. De flesta började köa redan en och en halv timme innan eventet för att få bra platser vilket förlängde dagen ännu mer. Den berömda vandringen på glödande kol blev för mig ett litet anti-klimax. Det är mycket uppladdning, mycket väntande för 3 sekunder där du går på glödande kol. Coolt ja, men ändå en liten besvikelse. För mig i alla fall.

En annan sak som jag reflekterade över var just Tony Robbins själv. Jag fattar att killen har slitit ut sina stämband och inte klarar av att hålla fyra hela dagar. I dagsläget så kör 1,5 dagar av 4. Den andra tiden är det Joseph McLendon som kör och han är riktigt duktig också. Det som jag störde mig lite på är den här personkulten kring Tony Robbins. Allt handlar om honom vilket gör att t.ex. Joseph inte kan ta scenen fullt ut för att han måste hela tiden pay tribute till Tony. Om jag skulle överdriva så är det nästan som att han säger ”Tony vill att ni öppnar böckerna på sidan 100” istället för att ”Öppna nu sidan 100”.

Det sista är ju att det är ett säljevent för Tony Robbins andra utbildningar. Jag tycker självklart att det är helt okej att man säljer på ett event. Jag älskar försäljning själv och har därmed mängder av åsikter om det. Jag tycker att deras försäljning sker både snyggt och proffsigt, men vissa inslag fungerade dåligt för mig. T.ex. var där perioder då vi inte visste när det skulle starta igen på grund av att det på gick efterförsäljning.

De har fyra nivåer på biljetter:

• Platinum – dyraste och precis framför scen
• Diamond – näst dyraste och vid sidan av scen
• VIP – mellan diamond och gold
• Gold – längst bak och på sidorna

Vi hade VIP-biljetter och vi var faktiskt supernöjda med det. Vi satt bra och led inte av det. Prisskillnaden mot de andra biljetterna motiverar verkligen inte priset. Ska man åka så tror jag att du kommer vara nöjd med VIP.

Andra saker som jag skulle rekommendera är att bo nära eventet, det håller på från tidig morgon till sen kväll. Så pass sen kväll att viss kollektiv trafik inte längre går. Vi bodde precis i närheten av Excel och det var sjukt skönt.

Vi kommer sannolikt åka nästa år, ska du med?

Jag tyckte att det var riktigt bra, jag känner mig fortfarande inspirerad en vecka efteråt och är nöjd. Vi siktar således på att åka även nästa år till Tony Robbins ”Unleash The Power within” tillsammans med ett gäng människor. Jag älskar ju göra saker tillsammans och på plats träffade jag faktiskt flera svenskar och till och med bloggläsare. Jättekul!

Om det finns intresse så kan jag tänka mig arrangera en gruppresa dit nästa år. Datumen är 19-22 april 2018. Är du intresserad av att följa med? Det är svårt att säga något om pris, men när jag sammanfattar resan så betalade jag ungefär:

• 10 000 kr för biljetten till utbildningen (går kanske få billigare)
• 1 500 kr för flygresa
• 8 000 kr för boende

Det är således inte orimligt att säga att resan går på ca 20 000 kr. Boendet kan ju bli billigare om man delar rum eller inte bor i närheten av arenan. Är det mycket pengar? Ja, det är det absolut. Samtidigt så tänker jag att med de sakerna jag tar med mig hem, så kommer det på sikt vara obetalbart. Men de handlar ju också om att jag är beredd att få saker gjort och agera på det jag har fått insikt om. Så det är som med allt annat, man behöver vara villig att göra jobbet själv, men här får man en skjuts och energi att sätta igång det.

Om du är intresserad av att följa med, fyll i nedanstående formulär, så håller jag dig informerad:

• Intresseanmälan till UPW 2018 i London

Jag vill vara supertydlig med att det bara är en intresseanmälan och det kan mycket väl än hända att jag inte åker. Ovan är i fall jag och mina vänner åker så tänker jag att vi kan kanske förhandla oss till ett bättre pris som grupp än om man gör det en och en. Det blir så klart mer eller mindre till självkostnadspris.

Nyfiken på vad du tänker?

Jag är alltid nyfiken på vad du som läsare tänker. Var det något som stack ut i texten? Har du varit på UPW eller något Tony Robbins event själv? Kommentera gärna!

Relaterade artiklar

• Så här fick jag 7 extra månader om året - En reflektion om tiden som vår mest värdefulla resurs...

Först vill jag bara be om ursäkt för sporadiska artiklar på sistone. Jag tillbringade fyra dagar i förra veckan i London på utbildningen ”Unleash the power within” med ett par vänner. Nyss hemkommen är det lite att ta igen och en förkylning gjorde att jag inte är uppe i samma produktion. Men snart är jag ikapp!

I alla fall, jag såg i förbifarten en spännande artikel om tid hos bloggrannen Investerarfysikern som jag gillade:

• Investera sin egen tid

Det som började som en kommentar blev den här artikeln. I Balansekonomi, utbildningsföretaget där jag jobbar, pratar vi alltid att vi människor har primärt tre resurser som vi ska managera sin tid, sina pengar och sin energi. Jag påstår att man inte kan ha ett rikt liv utan någon av dessa resurser. Något förenklat kan man säga att hur rik man känner sig är den minsta gemensamma nivån av dessa tre. Men om jag ändå personligen skulle behöva välja, då skulle jag välja tid.

Anledningen till att jag väljer den är att förlorad tid kan man inte få tillbaka. Från tid till annan upplever jag nämligen att vi lever vårt liv som att vi kommer leva för alltid. Till och med begravningsentreprenören Fonus har sin byline ”om du behöver oss”. Som om det vore upp till oss att välja.

En av de bästa artiklarna på ämnet ”tid” är Tim Urbans artikel ”The Tail End” på min favoritblogg ”Wait But Why”. Jag blev så inspirerad att jag gjord en egen variant:

• En av de mest värdefulla gåvorna är gratis

Öppna dessa två artiklar i en ny flik och läs dem. De har potentialen att förändra perspektiv och till och med livet.

Sluta eller minska TV-tittandet

Jag får många gånger frågan hur jag gör för att hinna med alla de projekt som jag har i mitt liv – familj, vänner, två företag + blogg och ideella engagemang. Den absolut största förändringen jag har gjort i det här området är att sluta titta på TV. För snart 10 år sedan bestämde jag och Caroline oss för att göra oss av med TV:n. Det var ett par olika faktorer som kom samman och droppen som fick bägaren att rinna över var följande citat:

Visa mig en vecka i ditt liv och jag kommer berätta om du blir framgångsrik eller ej.

Jag började titta på TV ungefär vid 1900-tiden på nyhetstimmen. Sedan såg man 2000-programmet för att sedan avsluta med Aktuellt fram till 2200. Ville det sig riktigt illa såg jag ytterligare någon serie därefter. I genomsnitt tittade jag 3 timmar på TV per dag. En siffra som då låg ganska nära snittet för den svenska befolkningen.

Det sjuka är om man summerar ihop det. Tre timmar om dagen blir 1 095 timmar per år. Jag brukar uppskatta årsarbetstiden till ca 2 000 timmar per år (2017: 2008 timmar). Det betydde att jag tittade på TV lika mycket som andra människor arbetar en halvtidstjänst – eller 6 månaders heltidsjobb. För mig var det helt sjukt. Vi sålde TV:n och har aldrig ångrat oss sedan dess.

Det betyder inte att jag uppskattar film, tv-serier eller liknande. Jag prenumererar på Netflix och älskar serier som Homeland, Game of Thrones eller House of Cards. Men det är en stor skillnad att aktivt välja det man tittar på eller titta för tittandes skull. Jag rankar således TV:n som den största generella tidstjuven. Här finns mycket tid att tjäna.

Underskatta inte närhet till jobbet / dagis och skola

En sak som jag noterade för några år sedan är hur mycket tid jag lägger (eller lade) på transport. Vi funderade på att köpa ett hus utanför staden och insåg att vi skulle behöva pendla en timme enkel väg, två timmar om dagen. På en vecka är det 10 timmar. Det betyder att vi skulle spendera en arbetsdag var i bilen i veckan. På ett år är det 52 dagar, vilket är mer än två hela arbetsmånad heltid. Trots att huset var fantastiskt så föll det bort på det.

En liknande sak upptäckte jag när min dotter Freja kom upp i dagisåldern. Det tog 15 minuter enkel väg till förskolan. 30 minuter två gånger om dagen blev till en timme. En timme fem dagar i veckan, är mer än en halv arbetsdag. På ett år en arbetsmånad i bilen. Jag fattar att många att har till och med längre än så, men det här gjorde att gångavstånd till skola blev en tungt vägande punkt i kravlistan på ett nytt boende.

Något som vi definitivt har fått betala ett antal hundratusen kronor extra för när vi köpte vårt hus i höstas. Vi lyckades nämligen pricka in skolan som ligger i Malmös näst dyraste område. Men handen på hjärtat så räknar jag kallt med att vi räknar hem det, både i tid, energi men även pengar.

Eftersom jag driver egna företag har det också gett mig möjligheten att få välja var jag vill ha mitt kontor. Efter att ha testat lite olika lösningar valde jag hemmakontor – där transporttiden var en stor anledning. Jag fattar att alla inte har möjlighet att välja direkt, men min inbjudan är att börja överväga det på ett liknande sätt som vi gjorde genom att ha med det i kravspecifikationen.

Det är ingen högoddsare att jag ser sjukt mycket fram emot helt självkörande bilar… :-)

Hushållning med energi

En annan uppenbar sak som jag lägger mycket tid på är sömn. Jag har experimenterat mycket med det, särskilt efter att jag hörde Arnold Schwarzeneggers tips:

You need to sleep faster!

Det mest extrema jag har hört i det här sammanhanget är den s.k. ”Überman-routine” som går ut på att man sover 20 minuter, är uppe i fyra timmar, sover 20 minuter, är uppe i fyra timmar och så vidare. Det finns människor på nätet som har gått i över 12 månader på en sådan rutin med två timmars sömn per natt. Jag har fru och barn så den här går bort. :-)

Däremot verkar vetenskapliga studier vara ganska överens om att det fysiska behovet ligger mellan 6 och 8 timmar per natt. Mitt projekt just nu är att komma ner i 6 timmar samtidigt som jag gör det med en god energi och utan trötthet. Just nu ligger jag på ca 7 timmar, men jag tror att med bättre kost och energihushållning så ska jag kunna klara det uthålligt över tid.

Jag tänker nämligen att en timme extra om dagen, det ger 7 timmar i veckan, eller 360 timmar per år vilket motsvarar två hela arbetsmånader. Två månader extra om året, då jäklar kan man göra coola grejer. Jag tror att nyckeln för mig här ligger i energi-nivå, kost och hälsa. Jag tror också att energi är nyckeln på fler än ett sätt. Ofta när jag nämligen säger att jag inte har tid, så handlar det inte om att jag inte har tid, utan att jag snarare prioriterar något annat.

Det är dock enklare att säga till någon ”Jag har inte tid just nu” än att säga ”Jag prioriterar inte dig just nu”.

Inget händer förrän man vet varför

Det kluriga för mig har aldrig varit själva görandet. Få har problem med att lista ut hur man slänger ut TV:n. Det svåra är att motivera sig till att göra det. För mig är det svåraste alltid att lista ut svaret till frågan ”Varför ska jag gör det?”. Varför ska jag sluta titta på TV? I mitt fall handlade det till slut att jag blir så mycket gladare av den responsen jag får på bloggen och av andra människor än jag får av att se ett avsnitt av ”Law and order” sent på natten.

Jag tror att innan man vet svaret på den frågan, så är det svårt att göra en bestående förändring. I många år har jag tyckt att jag är överviktig och att jag har en lite för stor mage. Jag vet hur man går ner i vikt. Det är verkligen inte en kunskapsfråga. Jag äter mindre, äter mer nyttigt och jag rör mig mer. Men innan jag i helgen insåg varför jag ska göra det, så har jag varit överviktig i mer än 10 år.

Nu är det inte ett problem, för nu vet jag varför och jag har rörelsen framåt. Många gånger handlar det ju inte ens om målet, utan om att vara på väg. Förhoppningsvis är det nu bara en tidsfråga innan jag har bättre hälsa.

Vad använder man den extra tiden till?

Jag tror att här handlar det om energi igen. Jag tror att de flesta tittar på TV för att de är lite uttråkade i livet. Man kanske är trött när man kommer hem och hamnar framför TVn för att där förlorar man åtminstone inte mer energi. Det jag har valt att använda min extra tid till är framförallt bloggen som jag nästan alltid skriver på kvällstid. Jag prioriterar också relationer såsom familj och vänner, men framförallt så försöker jag förkovra mig.

Jag läser mycket, i princip 1-2 böcker i veckan. För ett tag såg jag någon (minns tyvärr inte vem) som skrev:

Jag har bara en regel kring böcker. Tänker du på att köpa en bok. Köp den!

Det räcker med en enda idé för att det ska vara värt hela priset!

Av egen erfarenhet så vet jag att man som författare till en bok, bokstavligen sammanfattar decenniers kunskap och erfarenheter på några hundra sidor. I boken ”Gör ditt barn rikt” som jag och Charlie skrev så är det verkligen 20+ års erfarenhet som vi fick ner på 300 sidor. Det gör att man kan korta ner eller sammanfatta decennier till dagar eller till och med timmar. Det är sjukt coolt tycker jag. Jag är framgångsrik idag endast tack vare allt det jobb som alla andra har gjort före mig. Det är få saker jag har kommit på helt själv.

Sedan handlar det ju om att omsätta all den här kunskapen i praktiken. Men det upplever jag som en styrka. T.ex. var ”Frågor och svar”-delen här på bloggen ett resultat av att jag läste boken ”Tribes (annonslänk)” av Seth Godin. I den läste jag en mening som sa att en ledares uppgift är att underlätta kommunikationen för sin tribe. Därav frågor och svar-delen där vi alla kan hjälpas åt. Lätt bland det bästa jag har gjort på bloggen på länge. Ni läsare verkar ju också tycka det med mer än 200 besvarade frågor på 1 månad. Lätt årets bästa investerade 137 kr.

Dessutom sparade det också tid, eftersom många läsare dessutom svarar betydligt bättre än vad jag själv gör på frågorna. Jag tror mycket på konceptet att för att få mer tid behöver du investera tid. Det tog 3 dagar att få rätt på funktionaliteten rent tekniskt, men de tre dagarna kommer jag räkna hem många gånger om. Har du också investerat tid för att få mer tid?

Relaterade artiklar

• En av de mest värdefulla gåvorna är gratis... - Några tankar om att värdera den tiden man faktiskt har kvar...
• Wait But Why: The Tail End

Vilka är dina bästa tips?

Jag är jättenyfiken på att höra dina bästa tips för att skapa mer tid? Hur investerar du tiden som du har?

En bil är för mig, mer eller mindre, något som ska ta mig från punkt A till punkt B. Det är således väldigt sällan som jag surfar på sajter såsom Automotorsport.se men av en händelse så hamnade jag där igår och läste en mycket intressant artikel.

• ”Hur du skaffar en Ferrari på mindre än två år. Och Startar från noll.” – Automotorsport.se, 2016-01-06

I stora drag handlade det om en student, utan några som helst pengar, bestämde sig att köpa en Ferrari inspirerad av två James Bond-filmer. Citat från artikeln:

Just denna kväll var jag på bio och såg filmen Goldeneye. Filmen var helt okej, jag gillar ju Bond, men det var en detalj som fick mig att haja till. I en kort scen körde Pierce Brosnan en BMW Z3. En liten söt sportbil som dessutom var cabriolet. Jag hade inte sett något så vackert i hela mitt liv. Jag blev helt såld. En sådan här var jag tvungen att skaffa. Omedelbart. Problemet var att jag var student. Och jag hade inga rika föräldrar. Det dyraste jag fått, någonsin, var en cykel.

Jag tycker det är en mycket läsvärd artikel – eftersom det bekräftar mycket av det som jag själv brukar skriva om här på bloggen. Att framgång inte är något som kommer gratis utan kräver att man:

• Skapar en dröm eller något som inspirerar en
• Skapar en plan för att nå målet
• Göra små otillräckliga steg varje dag
• Korrigerar och lär sig av det som inte fungerar
• Gör om samma sak, om och om och om igen

Jag vet att det är ett tydligt fall av ”confirmation bias” det vill säga att man ser det som talar in i ens egen värld. Men jag har allvarligt talat inte träffat någon framgångsrik människa som har beskrivit processen annorlunda. Det spelar ingen roll om det är företag man bygger, tävlar i idrott eller håller på med investeringar. Det är same same. Det handlar inte om tur, det handlar om flit och systematik.

Så här skriver författaren i artikeln:

För, när du läser det här kanske du tycker att jag hade väldigt mycket tur. Jag kan försäkra dig om att så inte var fallet. Mängden tid som lades ned var enorm. Mängden misstag och besvikelser längs vägen likaså. Och medan studentkamraterna festade satt jag på kammaren och slet som ett djur. Med en enorm arbetsinsats skapade jag mig min egna tur. Min Ferrari var aldrig bara en bil för mig. Den var en symbol för att med rätt inställning är allt möjligt. Ingenting är bortom din räckvidd.

Ingen bygger en bro över en natt…

Min kollega Charlie brukar säga följande som jag tycker är så klockrent:

Vi glorifierar hjältedåd idag. Om man skulle säga att man har byggt en bro över en natt så kommer alla tidningar vilja intervjua en och fråga hur man gjorde.

Om man bygger en bro och berättar att man har lagt en sten om dagen i 10 år så kommer ingen vara intresserad. Charlie Söderberg

Vi är så fascinerade av berättelser såsom ”Hen blev en stjärna över en natt”. Trots att ingen blir en stjärna över en natt. Inte ens de som tävlar i talangtävlingar. De kanske blir upptäckta där, men det är bara resultatet av åratal av träning. Samma sak med idrottsmänniskor som slår genom, entreprenörer man läser om i tidningar och så vidare. Det är alltid många små steg, flit och systematik som ligger bakom. Alltid.

De flesta brukar nå sina viktiga mål

En av de teser som jag driver är att jag tror genuint att det flesta av oss når de mål som faktiskt är genuint viktiga för oss. De flesta av oss har hittat en partner, skaffat oss en utbildning, hittat ett jobb eller gjort något annat som på någon nivå varit viktig för oss. Ibland får vi kämpa mer eller mindre för att nå det, men handen på hjärtat det mesta har gått vägen om vi bara har velat det tillräckligt mycket och varit beredda att betala priset för det. För inget kommer gratis.

Jag tror att alla kan skaffa en Ferrari på två år. Även du. Jag är helt övertygad. För jag är vare sig snyggare eller smartare än vad du är. Min intelligens är genomsnittlig. Mina öron är i Dumbos storlek och står ut lite grann. Men jag lyckades förtränga att något var svårt. Jag fokuserade istället på vad jag ville. För det är viljan som är essensen. Inte hur begåvad du råkar vara.

Många gånger är det dock just det som är det svåra – att hitta något som är tillräckligt viktigt för en. Jag påstår att det finns egentligen bara två saker som gör att vi bestämmer oss för något. Det första är att vi vill lösa ett problem, bli av med ett obehag eller göra en förändring för att vi inte står ut längre. Det är som att vara trött, eller egentligen vara trött på att vara trött, så det behöver bli en förändring. Som att man dör lite inombords så länge man är kvar på det jobbet, i den relationen eller vad det nu kan vara för något. Stenen i skon måste vara så illa att man till slut får nog. Det här brukar man definiera som hotivation. Hotet om något motiverar en till en förändring.

Motsatsen till hotivation är att man är så inspirerad av en framtid som man vill ha att man är beredd att göra en förändring. Ungefär som om du har åkt på charter någon gång. Man ska ta det där tidiga morgonflyget eftersom det är billigast. Man ska vara på flygplatsen okristligt tidigt, typ 06:20. Man ställer klockan på 03:20 och vaknar 03:15 – pigg, utvilad och inspirerad. Något som aldrig hade hänt en arbetsdag…

Skillnaden ligger här i att man har något som man ser fram emot så mycket att man är beredd att göra jobbet. Exempelvis en Ferrari. :-)

Hotivation och motivation

Det spelar ingen roll om man drivs av hotivation eller motivation. Tvärtom brukar dessa två samverka ganska bra. Hotivation är en fantastiskt att bra energi att sätta igång något med. Utmaningen med den är dock att så fort hotet är borta så försvinner också energin – kanske ibland innan situationen är så bra som den skulle kunna vara. Engelskans ordspråk brukar beskriva det här väl:

Good is the enemy of great.

Därför är det bra att börja med hotivation som en kickstart och sedan över tid gå över till motivation som kan hålla igång en mycket mer långsiktigt. Jag vet dock av egen erfarenhet att det här kan vara klurigt. I många år var nämligen min drivkraft hotivation – att lösa problem och situationer som jag inte var nöjd med i mitt liv. Problemet uppstod för drygt två år sedan när där inte fanns några tillräckligt stora problem kvar att lösa.

Jag blev både lite vilsen, nedstämd och förvirrad. Mitt sätt att göra saker på fungerade inte längre. Det hjälpte inte att jag använde mer av samma verktyg på problemet, ungefär som att det inte spelar roll hur mycket du vill använda skruvmejseln om det är något som behöver limmas. Jag har inget svar på den här frågan än, utan är fortfarande i utforskning kring hur man kan göra. Min tes just nu är att försöka ta små steg och verkligen försöka både känna och tänka efter vad det är som är viktigt för mig.

Hur vill du att det ska kännas?

Min coach Moa ställde en bra fråga till mig när vi pratade om det i slutet av förra året. Istället för att jag skulle sätta upp en massa mål för 2016 kring omsättning, avkastning, pengar på kontot etc – saker som fungerar ganska väl redan idag och inte gav mig någon energi att göra jobbet – så ställde hon följande fråga till mig:

Hur vill du att det ska kännas?Moa Diseborn

Något verkligen var utanför mitt normala tankesätt. Jag är/var van att hela tiden tänka i projekt, mål med SMART-modellen och hela kittet. Det här är ju något som egentligen kommer göra mer skillnad för mig. Men jag återkommer om det under året då det är ett ”work-in-progress” så att säga.

Relaterade artiklar

• Mästarna skapas inte på mästerskapen, mästarna skapas på träningarna - Mina tankar kring att misslyckas och processen att lyckas
• Framgång kommer inte gratis - Du kan inte ha resultat och ursäkter eller förklaringar samtidigt...
• Det generella receptet för framgång i livet - Likheterna mellan att löpträna och bygga en pengamaskin
• ”Hur du skaffar en Ferrari på mindre än två år. Och Startar från noll.” – Automotorsport.se, 2016-01-06

Jag hörde också vid tillfälle en kompis säga något i stil med:

Jag vet inte om du har tänkt på det Jan, men vi har ju bara 960 månader på oss, och nu, nu har ju snart december gått…

Min reaktion på det blev något i stil med ”shit pommes frites” och en lätt reaktion av ångest. För precis som de flesta andra lever jag, till vardags, lite i tron om att jag kommer att vara här för alltid, vilket ju inte är sant. För ett par dagar sedan läste jag en artikel på nätet, på min favoritblogg Wait But Why, som illustrerade det här på ett ypperligt sätt och som verkligen fick polletten att klonka ner för mig.

Tiden vi har här på jorden högst begränsad, för oss män i Sverige brukar den i genomsnitt vara 80.1 år. Jag som är 34 har snart förbrukat hälften eller 42.5 %. Räknar man om det på veckobasis så blir det följande bild där varje kvadrat motsvarar en vecka.

Jag vet inte hur det är för dig, men det här synliggör väldigt tydligt att tiden vi har inte är oändlig. Man kan fortsätta räkna vidare på det här sättet om man tycker är roligt. Jag är 34 så det betyder att jag har upplevt ungefär 8 val och att jag har ungefär 11 st val kvar, samma sak med olympiska spel och så vidare. Det som däremot fick mig studsa till var ett liknande resonemang kring relationer och människor man tycker om och högtider som t.ex. jul som det är i skrivande stund.

Föräldrar, juletider och tiden man har kvar

Vi kommer att spendera julen hos min mor i år som snart är i 65-års åldern. Under de första 18 åren man levde så spenderade man tid med sina föräldrar i alla fall 90 % av alla dagar. Sedan började jag studera på LTH i Lund och flyttade till korridor, träffade Caroline och flyttade tillbaka till Malmö. Jag reser en del i jobbet med Balansekonomi och säg att man träffas med kvalitetstid en till två gånger i månaden. Det blir 12 – 24 gånger per år, säg 15 dagar för enkelhetens skull.

Räknar man vidare på det här så blir det ungefär 4.1 % av den tiden som man spenderade med dem ett vanligt år innan man var 18 år gammal. Säg att jag är av de fåtal lyckliga människor som har min mor i livet när jag är 60 år gammal, så ger det oss 30 år kvar tillsammans. Med samma antagande som innan om 15 dagar per år, så blir det ungefär 450 dagar – lite mer än ett år – tillsammans.

Min poäng är att även om man inte är i slutet av sitt eget liv, så kan man mycket väl vara i slutet av tiden som man har med några av de viktigaste personerna som man har i sitt liv. Fortsätter man fylla i kvadraterna (tack och lov för copy-paste) för varje dag jag har spenderat med min mor – och under förutsättning att jag har tur – så blir det väldigt tydligt:

Enligt Eurostat så flyttar vi svenskar hemifrån tidigast i Europa, redan vid 19,6 års ålder. Det betyder att man redan då har använt upp ungefär 90 % av all sin tid med sina föräldrar…

Sammanfattning

Kom inte till min begravning, kom och hälsa på idag istället!

Jag tror det var Clare, en vän till mig på korridoren i Lund som stod för det ovanstående citatet och jag gillar det jättemycket. Vi människor kan åka långa sträckor för att visa vår respekt vid en annan persons bortgång, men då är det ju för sent. Varför inte göra det innan?

Det andra som jag tror är att tiden vi har är det mest värdefulla som vi har. Det är lätt att glömma bort det i vardagen, men tar man sig tiden att stanna upp så kommer många tillbaka till det. Så här i julhetsen kan det också vara lätt att glömma bort just det att tiden och inte presenterna är bland det bästa man kan ge bort. Den är dessutom gratis att ge bort.

Den sista poängen som jag tar med mig från ovanstående resonemang är att, om man är på upploppet och bara har mindre än 10 % kvar av tiden med en person man tycker om, då blir det också enklare att värdera tiden. Det blir enklare att se hur värdefull den tiden faktiskt är.

Det är lätt att tro, särskilt inom området privatekonomi, att det viktigaste är att fatta rätt beslut, välja rätt fonder, investeringar eller placeringar. Grejen är att jag påstår att så inte är fallet. Jag tror nämligen att det viktigaste är att vara uthållig över lång tid.

Jag får många gånger höra att det jag gör inte är möjligt för andra på grund av att jag skulle vara smartare än andra, yngre/äldre än andra, ha mer tur än andra eller något annat. Jag vågar påstå att så inte är fallet. Min insikt och reflektion hittills i livet är att min framgång har väldigt lite att göra med någon av de faktorerna. Min framgång i olika områden har inget med min intelligens, inkomst, utbildning eller allmänna färdigheter att göra.

Där finns långt mycket bättre exempel än mig själv på att framgång sällan handlar om externa faktorer så mycket som det handlar om att jobba hårt och konsekvent över lång tid. Det handlar om att inte ge sig, vara envis och aldrig ge upp. Det handlar om det som amerikanarna kallar för ”grit”, finnarna kallar för ”sisu” eller som vi i Sverige inte ens har ett ord för – bäst översättning är; uthållighet, ihärdighet, ståndaktighet, enträgenhet eller en variant på envishet.

• Testa hur mycket ”grit” eller ihärdighet du har på en skala 1 till 5 (eller läs resten av artikeln)

Där finns många så kallade proffs inom privatekonomi-världen som lovar guld och gröna skogar, som aldrig gör något misstag och kan förutsäga kommande vinnare på börsen. Ofta delar de gärna med sig av sin visdom för några hundra kronor. Jag tror inte på det. Jag vet att man inte kan förutsäga framtiden. Jag vet också att resan till framgång verkligen inte är spikrak. Det är därför jag många gånger här på bloggen skriver om när det inte fungerar, när jag har gjort bort mig, när jag har förlorat pengar, att jag inte slår index och så vidare. Inte bara i området ekonomi.

Jag tror att konsekvent jobb över lång tid – små, små steg i en och samma riktning – över lång tid kan skapa mirakel. Det har det gjort för mig. Jag hittade för någon dag sedan den ovanstående videon med Angela Lee Duckworth, professor i psykologi vid Pennsylvanias universitet just på det här ämnet. Hennes poäng i TED-föreläsningen är att förmågan att lära sig nya saker inte är statisk, utan vi har alltid möjligheten att förändra den genom våra egna ansträngningar.

The ability to learn is not fixed, it can change with your efforts. […] Most successful people in life “don’t believe that failure is a permanent condition”. Angela Lee Duckworth

Jag brukar säga att det som har gjort mig framgångsrik är att jag vägrar ge upp, jag är van att jobba hårt men också att jag har misslyckats mer än de flesta. De senaste två månaderna har jag t.ex. inte lyckats hålla min egen gyllene regel om att lägga undan minst 10 % av lönen i ett långsiktigt sparande, utan jag har shoppat alldeles (mer om det senare i veckan). Samtidigt har jag haft förmånen att ha skapat ett team med människor runt mig, som när jag trillar och skrapar knäna brukar ställa följande briljanta fråga till mig:

Så vad är det mest fantastiska med att det har gått åt skogen?

Vi har alla och kommer alla att fatta fel beslut, förlora pengar eller tacka nej till investeringar som sedan blev jättebra. Det är okej att misslyckas, det är okej att skrapa knäna och det är okej att förlora pengar – bara man lär sig något när det väl händer OCH att du inte slutar spara, investera och hålla fast vid din långsiktiga pengamaskin.

Poängen med den här artikeln är inte så mycket att inspirera eller motivera som den är att påminna om att framgång inte mäts i hur fort man startar eller hur det ser ut när man startar utan det mäts i hur långt man kommer. Många saker kan mätas på kort sikt såsom välmående, partnerskap, glädje, lycka men just privatekonomi i allmänhet och investeringar i synnerhet behöver mätas på årsbasis om inte på decennie-basis. Det är ett marathon, inte ett 100-meters lopp.

Frågan är således – när det går åt skogen för dig, ger du upp? Eller är du en av dem som tar en liten paus för återhämtning och återkommer sedan med ny energi? Intressant nog visar nämligen Angelas forskning att där i princip inte finns något samband mellan framgång och intelligens. Så, frågan är – är du den som är smart eller är du den som är ihärdig?

• Testa din egen uthållighet och ihärdighet med hjälp av Angelas test här på bloggen →

Jag vill avsluta med en god vän Lennart som brukar säga en sak som jag verkligen älskar:

Vi människor, vi gör så gott vi kan och vi fattar så fort som vi hinner.Lennart Göthe

Slå inte på dig själv när det skiter sig, var inte ledsen för att du inte har gjort de mest optimala valen. Nu har du möjligheten att anpassa dig, göra något nytt och fortsätta gå framåt.

Relaterade artiklar

• Framgång kommer inte gratis - Du kan inte ha resultat och ursäkter eller förklaringar samtidigt...
• Funderingar kring min mening i livet... - En läsarfråga kring vad mina mål, drömmar och drivkrafter är
• Mästarna skapas inte på mästerskapen, mästarna skapas på träningarna - Mina tankar kring att misslyckas och processen att lyckas
• Det är svårt att lära sig nya saker och se snygg ut samtidigt - En delning och historia om att lyckas missa
• Det generella receptet för framgång i livet - Likheterna mellan att löpträna och bygga en pengamaskin
• Disciplin - en nyckel till framgång - Sju steg till framgång via mål, aktioner och disciplin

Externa länkar:

• Angela Lee Duckworth på TED – läs mer om föreläsningen och Angela här.
• Wikipedia på ämnet ”grit” – om uthållighet och ihärdighet
• Duckworth, A.L, & Quinn, P.D. (2009). ”Development and validation of the Short Grit Scale (GritS)”. Journal of Personality Assessment, 91, 166-174.
• Duckworth, A.L., Peterson, C., Matthews, M.D., & Kelly, D.R. (2007). ”Grit: Perseverance and passion for long-term goals”. Journal of Personality and Social Psychology, 9, 1087-1101.

Mental bokföring handlar om hur vi tillskriver pengar olika värde baserat på var de kommer ifrån eller vad de ska användas till. Utsiktsteorin berör hur vi människor resonerar och fattar beslut under risk. Ett av de mest klassiska exemplen av Kahneman och Tversky (Nobelpriset 2012) gäller följande två frågor.

Fråga 1. Du har 5 000 kr och du behöver välja mellan följande två alternativ:

A) Singla slant och med 50 % sannolikhet få ytterligare 5 000 kr (totalt: 10 000) eller med 50 % sannolikhet inte få något och behålla dina ursprungliga 5 000 kr.

B) Undvika och singla slant och få 2 500 kr med 100 % sannolikhet.

När du har svarat på ovanstående fråga, svara även på följande fråga:

Fråga 2. Du har 10 000 kr och du behöver välja mellan följande två alternativ:

A) Du singlar slant och med 50 % sannolikhet förlorar du 5 000 kr och med 50 % sannolikhet förlorar du inget och får behålla dina 10 000 kr.

B) Undvika och singla slant och förlora 2 500 kr.

Om du är som de flesta människor så svarade du B) på fråga 1 och A) på fråga 2 (eller att du bytte alternativ mellan fråga ett och två). Vilket är ganska intressant av flera anledningar. Den första anledningen är att om vi tittar på alternativen så är det statistiskt sätt lika. Om man skulle stå inför samma val 10 gånger och singlar slant så blir det genomsnittliga utfallet samma av oavsett om man väljer alternativ A) eller B).

Det andra som är intressant med svaren ovan är att den logiska förväntningen borde var att en person svarar antingen A) eller B) på båda frågorna. Det vill säga att antingen gillar man att ”chansa” och väljer A) i båda, eller så är man mer riskobenägen och väljer B) i båda. Dock visar att studien som Kahneman och Tversky fick Nobelpris att det vanligaste svaret var A) i 1:an och B) i 2:an.

En av slutsatserna man kan dra av det här är att vi människor nöjer oss med en ”liten vinst” (även om vi har oddsen på vår sida för en större vinst), men när vi blir satta i en situation där vi står inför en förlust så har vi en betydligt högre benägenheten att chansa. Med andra ord kan man säga att vi människor värderar en förlust betydligt värre än en vinst. Det kan illustreras med nedanstående skiss:

Bilden visar hur den upplevda smärtan av en förlust av 1 000 kr relativt sett är värre än upplevd lyckokänsla av en vinst på 1 000 kr. Det bör noteras att den här kurvan naturligtvis inte ser likadan ut för alla personer, utan är ett genomsnitt. Poängen är att den absoluta känslan av att förlora en 100 kr är värre än den absoluta glädjen av hitta 100 kr.

Varför är det här relevant?

”We have an irrational tendency to be less willing to gamble with profits than with losses.” Kahneman & Tversky

Fattar fel beslut – säljer vinnare och behåller förlorare

Men hjälp av ovanstående graf kan man faktiskt förklara en hel del irrationella beteenden som vi sparare här. Det absolut mest klassiska misstaget som de flesta gör – att behålla förlorare alldeles för länge (och sälja av vinnare) förklaras av ovanstående modell. Det logiska borde ju vara att låta vinnarna löpa (för att maximera vinsten) och göra sig av med förlorarna (för att minimera förlusten) så fort som möjligt. Men vi gör tvärtom för vi gillar inte ta en förlust – precis som exemplet med de två frågorna.

Konstant uppföljning av portföljen leder till fel beslut

En rätt vanlig företeelse bland investerare, särskilt nya, är att man loggar in konstant på sitt Avanza/Nordnet-konto för att följa upp hur portföljen går. Problemet är dock, som jag skrivit många gånger tidigare, att på kort sikt är marknaden helt oförutsägbar. Det i sin tur ger att sannolikheten att se en förlust är mycket större på kort sikt än på lång sikt. I siffror ser det ut som följer:

Risken är således att en person som ogillar förluster i de här situationerna kommer att sälja av sitt innehav och på så sätt missa den långsiktiga vinsten. Det här är en av anledningarna till att jag brukar rekommendera en ”spara och glöm”-approach.

Irrationella beslut kring skatteeffekter

Det här förklarar även ett annat scenario som jag stöter på ganska ofta. Man har haft pengar på en vanlig depå under ett tag och har en innestående vinst, vilket innebär att man har en väntande skatteskuld på 30 % den dagen man säljer. De flesta vet att idag är det mer lämpligt att sätta pengarna i ett investeringssparkonto, men det innebär att man behöver betala skatt idag (garanterad förlust). Det rationella är att ta förlusten i form av skattekostnaden idag för att i framtiden få en lägre skatt.

En annan klassiker i sammahanget är människor som inte vill komma över gränsen för statlig inkomstskatt eftersom de då får betala mer skatt. Att man ändå får mer pengar i slutändan – trots inkomsskatten.

Vi jämför våra fjädrar med andras

En annan effekt brukar vara att vi människor tenderar att jämföra våra relativa vinster och förluster istället för det slutgiltiga resultatet eller egna kapitalet. Om vi inte upplever att vår relativa position förändras (vårt egna status quo) så spelar det ingen roll att t.ex. inkomsten förändras drastiskt. Det klassiska exemplet brukar vara anställda på en arbetsplats där den relativa löneökningen är minst lika viktig som den absoluta.

Ett annat exempel brukar vara att man ber personer svara på följande – skulle du helst vilja bo i ett område där:

A) Medellönen är 25 000 och du tjänar 35 000, eller

B) Medellönen är 75 000 och du tjänar 40 000

Förvånansvärt nog svarar en majoritet A) istället för B) trots att inkomsten är högre i B.

Underskattar händelser med låga sannolikheter

Den sista följden av resonemanget är att vi tenderar att underskatta händelser med låg sannolikhet. Många bortser från möjligheter att de kan förlora hela sitt kapital eller ibland mer än de har satt in. Senaste det här hände var t.ex. för några veckor sedan när Schweiz släppte fixering mot euron och tusentals valutaspekulanter förlorade mängder av pengar. Det här leder till tendensen att vi att tar högre risk än vad vi egentligen tror.

Sammanfattning

Sammantaget med de andra artiklarna som jag har skrivit om mental bokföring och om att det inte går att förutsäga framtiden, gör att oddsen är inte till favör för oss vanliga sparare. Faller man inte på informationsunderläget vi har mot alla proffs på marknaden så är sannolikheten stor att man fattar ett felaktigt beslut baserat på ens känslor.

Det är därför jag till stor del rekommenderar portföljer som man inte behöver tänka kring, där man slipper göra antagenden om framtiden, där det finns tydligt uppsatta regler som inte sätter oss i situationer där vi riskerar att ta fel beslut – som t.ex. att sälja vinnare och behålla förlorare.

Relaterade artiklar

• Mental bokföring - Varför smarta människor gör dumma saker i sin privatekonomi
• De 8 vanligaste misstagen jag och andra investerare gör och har gjort - Misstag till följd av psykologiskt beteende "behavioral gap" som kostat mig flera hundratusen
• Misstag som jag har gjort med mina pengar och förlorat på - Många misstag som de flesta investerare har gjort eller fortfarande gör

På föreläsningen ställde jag nämligen följande tre frågor och bad deltagarna att räcka upp händerna:

• Hur många här inne har ett boende som är mer värt än vad det finns skulder på det?
• Hur många av er skulle få 1 000 000 kr eller mer om ni sålde boendet och betalade alla skulder på det?
• Hur många av er som räckte upp handen på förra fråga, relaterar till dig själv till vardags som miljonärer?

Det slår aldrig fel. En majoritet räcker upp handen på den första frågan. Nästan alla som räckte upp handen på första frågan, räcker upp handen på fråga nummer två. Men när jag kommer till den tredje frågan så är det kanske 2-3 % av de som räckte upp handen på fråga två som räcker upp handen nu. Det vill säga att flera av dem är miljonärer men relaterar inte till sig själva som det.

Det här är ett klassiskt exempel på vad som inom den finansiella beteendevetenskapen kallas för mental bokföring. Det vill säga att vi inte förhåller oss objektivt till olika situationer eller pengar – alla pengar är helt enkelt inte lika mycket värda.

Daniel Kahneman, nobelpristagare i ekonomi, har skrivit en fantastisk bok på ämnet som heter ”Tänka snabbt, tänka långsamt”. Det finns ytterligare en bok som är lite mer lättläst som heter ”Why Smart People Make Big Money Mistakes” av Gary Belsky. Om jag ska försöka sammanfatta det så skulle jag säga att de följande delarna är de viktigaste att hålla koll på i sin privatekonomi:

• Mental bokföring
• Olika ursprung, olika värde

Inom kort kommer jag skriva om den andra delen som handlar om ”prospect theory” som mer handlar om hur vi låter vår uppfattning om risk påverka våra beslut.

Mental bokföring – problemet med olika mentala konton

Det första stora problemet är att vi mentalt ”bokför” våra nuvarande och framtida pengar på olika sätt. Vi tillskriver dem olika värde och särskiljer dem således från varandra vilket gör att vi inte behandlar dem lika och fattar olika beslut kring nyttan och användandet av dem. Det förklarar till exempel beteendet där människor – istället för att titta rationellt på varje krona och att den har samma värde – kan dela upp sina pengar i ”säkra”-pengar som man beter sig med på ett sätt och ”risk”-pengar som man beter sig med på andra sätt.

Ett exempel är scenariot med ett värde i huset på 1 000 000 kr som man relaterar till på ett helt annat sätt än om man skulle ha 1 000 000 kr stående på kontot. Andra klassiska exempel är:

• Personer handlar mer när kreditkort används än när kontanter används.
• Pengar på buffertkonto som inte används för att betala av en skuld
• Personer säger att de inte har några pengar trots att det finns pengar på kontot avsett för X

Ska man sammanfatta det så handlar det om att vi lägger ett personligt värde på vissa typer av pengar eller tillgångar. Om man t.ex. sparar till barnen eller till insatsen till ett nytt boende så värderar man det sparandet högt. De pengarna blir för ”viktiga” för att spenderas. Det i sin tur ger att dessa ”viktiga” pengar, eller detta viktiga konto inte får röras överhuvudtaget – även om det i sak skulle ge en finansiell fördel.

En annan ganska intressant följd är att ibland hör jag människor berätta för mig hur smart de har delat upp sina pengar i två portföljer – en säker och en med lite mer riskfyllda placeringar. Jag brukar ibland tänka, att trots deras arbete med dessa två portföljer och separeringar av placeringar, så är ju deras förmögenhet fortfarande summan av de båda. Det vill säga att det är ju faktiskt ingen skillnad på om de hade haft alltihop i en enda portfölj.

Olika ursprung, olika värde

Det andra närliggande scenariot handlar om att vi tillskriver pengar olika värde beroende på deras ursprung. Nedan följer två vanliga exempel:

• Det tar emot att betala en elräkning med pengar som fås i gåva
• En skatteåterbäring relateras till som en ”bonus” istället för att man har betalat in för mycket skatt och att det egentligen är lön.
• Det är lättare att bortse från en förlust om det är vinstpengar som man har förlorat.

Det vill säga att vi generellt sett lättare att spendera ”hittade”-, ”avkastnings”- eller ”bonus”-pengar än vad vi har att spendera intjänade pengar som vi har fått som lön.

Ett exempel från mitt eget liv för ca 20 år sedan – förutom ovan nämnda – var t.ex. när min far dog och jag fick ut lite pengar i livförsäkring. Dessa pengar var ju pengar efter pappa och var inte som andra pengar. För om jag t.ex. investerade dem och jag förlorade tio procent, så var det pappas pengar som förlorades. Motsvarande historier har jag hört från andra kring t.ex. arv som man tar helt andra beslut kring än om det vore som resten av ens pengar.

Känner du igen dig i de här exemplen?

Semesterpengar och lån

Låt oss säga att du har sparat ihop 50 000 kr som ska användas till semester om ett halvår. Samtidigt så har du även ett lån på banken på 250 000 kr.

1. Du köper semesterresan och behåller ditt lån.
2. Du betalar av 50 000 kr på lånet, har 200 000 kr i lån och om 6 månader lånar du 50 000 kr för att åka på semester.

Upplever du någon skillnad på 1) och 2)? Om du är som de flesta människor så känns det jättekonstigt att låna 50 000 kr för att åka på semester – även om 2) är det rationella alternativet att göra. Du slipper ju betala räntan under tiden…

Trisslott – vinst och förlust

1. Du köper en trisslott för 30 kr och vinner 30 kr. Du köper en ny trisslott och förlorar.
2. Du köper en trisslott för 30 kr och förlorar.

Upplever du någon skillnad mellan 1) och 2)? Om du är som de flesta människor så är förlusten i 2) lite surare än den i 1) eftersom i det första alternativen så ”förlorade” du en vinst och det gör inte så mycket. Förlusten är ju dock 30 kr i båda fallen…

Du förväntar dig böter …

Du kommer fram till bilen, sen som tusan, och förväntar dig att hitta en parkeringsbot men den finns inte där. Om du är som de flesta så upplevs det nästan som att man har ”tjänat” en 500 kr…

Skatteåterbäring är bonuspengar

De flesta personer upplever skatteåterbäringen vid midsommar som bonuspengar, när det egentligen är pengar som du har lånat ut till staten gratis i flera månader… Det är ju faktiskt dina surt förvärvade jobbpengar.

Exemplet med bilen och lampan

Låt oss ponera att du ska köpa en lampa i en affär för 1 000 kr. Din kompis berättar att samma lampa finns 10 minuter bort med bil för bara 750 kr. Skulle du åkt till den andra affären?

Låt oss ta exempel 2, du ska köpa en bil för 100 000 kr. Din kompis berättar att samma bil finns 10 minuter bort med bil för bara 99 750 kr. Skulle du åkt till den andra affären?

Om du svarade ja på den första frågan men inte den andra så är du som de flesta andra, där du tillskriver de 250 kr olika värde…

Vad är problemet med mental bokföring?

Först och främst tror jag att det är viktigt att erkänna för sig själv att man från tid till annan trillar i diket och att det är okej. Samtidigt gäller det att försöka fånga det, oftast är det enklast med hjälp av andra människor. Konsekvenserna av mental bokföring kan tyvärr bli väldigt stora.

Ett av problemen som jag från tid till annan brottas med är att jag värderar avkastning och passiv inkomst lägre än min vanliga lön. Det är ju ”bonus”-pengar vilket gör att jag har en tendens att lättare spendera dem. Det gör att jag sätter krokben för mig själv och skjuter upp min ekonomiska frihet längre fram i tiden. Något jag tror att jag inte är ensam om.

Människor som kategoriserar sina pengar olika, jag tänker framförallt på värdet i sitt boende annorlunda än resten av sitt sparande hamnar omedvetet i en situation där de tar betydligt större ekonomiska risker än vad de tror. Jag har tagit upp exemplet flera gånger där människor har placerat 50 000 kr i fonder och arbetar jättehårt med att sprida riskerna och är oroliga för dem. Sedan att de har 2 000 000 kr stående i huset och att 50 000 i förhållande till 2 000 000 kr knappt är 2.5 % har helt gått dem förbi. Istället för att de tror att de har spridit äggen i flera korgar har de egentligen ett par pytteägg i ett par olika korgar, men det stora feta mastodontägget ligger i en enda.

Relaterade artiklar

• Vad är viktigast? Vinna eller inte förlora? - Hur vi ofta fattar fel ekonomiska beslut under risk
• De 8 vanligaste misstagen jag och andra investerare gör och har gjort - Misstag till följd av psykologiskt beteende "behavioral gap" som kostat mig flera hundratusen
• Misstag som jag har gjort med mina pengar och förlorat på - Många misstag som de flesta investerare har gjort eller fortfarande gör

Tänkte så fröet till förändring hos min partner, men hen kontrade med och sa att din ekonomi säkerligen varit mycket bättre när du började än vad vår är nu.

Det här tyvärr en ganska vanlig fråga – eller rättare sagt invändning – som jag får. Den gör mig ibland lite ledsen för att det blir nästan som en ursäkt för att inte sätta igång. Det är mycket enklare att avdömma det hela med att säga; ”Det är enkelt för X, han har/hade Y medan jag har en helt unik situation för jag har Z”. Sedan har jag verkligen hört allt under de senaste åren när det gäller Y och Z. Ett av de bästa (mest tragiska?) exemplet har jag beskrivit i artikeln: ”Brister i mitt Kiyosakis/Babyloniernas koncept”.

Oavsett så har det har varit förklaringar kring:

• Ålder
• Barn
• Utbildning
• Startförutsättningar
• Kontakter
• Tur
• etc

Grejen är att inget av det är särskilt sant. Särskilt det med barn är roligt. För när jag började bloggen 2008 så hade jag inga barn. Då fick jag alltid höra ”Vänta tills du får barn så ska du se att det inte är så lätt. Då har man minsann någon annan man ska ha ansvar för. Då kan man inte göra det som du gör…”. Grejen är att sedan 2011 så har jag barn. Dessutom gör jag EXAKT samma sak – tvärtom skulle jag säga att jag gör dessutom mer av det nu, eftersom det är ännu viktigare för mig – t.ex. med barnsparande.

Det argumentet om barn fungerar ganska dåligt numer av uppenbarliga skäl. Däremot så hindrade det inte en person att berätta för mig: ”Vänta bara tills du har två barn, då ska du få se att det inte är så lätt…”. Ja, jag vet inte, jag har ju inte två barn så det är svårt att uttala sig. Men där är något som säger mig att det inte handlar om antalet barn som man har…

Saker kommer inte gratis

Som jag har skrivit många gånger innan. Jag har inte fått några saker och gratis och jag tror inte heller på att det finns. Problemet många gånger är att man bara ser resultaten hos andra (framgångsrika) människor. Man ser sällan arbetet bakom. Ett av mina ”ordspråk” eller attityder som jag nästan alltid kommer tillbaka till är:

Champions are not made in tournaments. Champions are made in trainings.

Det är bara det att träningarna syns sällan. Det är sällan man är sugen att ställa sig upp och berätta om alla gånger man har misslyckats, trillat och slagit knäna. Det är inget kul. För ett par veckor sedan skrev jag om det här och här i samband med att jag misslyckades 6 gånger i rad(!) med skjutprovet på min jägarexamen.

I lördags sa Avanza upp samarbetet där jag var med på deras blogglista på grund av nättroll och mitt samarbete med BG där jag försöker göra världen till en lite bättre plats. Det gjorde ont, riktigt ont. Inte minst eftersom där verkligen inte finns någon substans och jag inte har gjort något fel. Det kändes så orättvist att jag var av banan och är det fortfarande delvis. Det enda som just nu håller mig på banan är att jag fick så översvallande respons av er/dig som läser bloggen.

Jag tror att skillnaden således är att jag är ute på spelplanen mer än de flesta. Det gör att jag också får stryk mer än de flesta. Samtidigt har jag människor som bryr sig väldigt mycket om mig och hjälper mig upp när jag trillat och frågar mig som min fru gjorde i lördags:

Så vad är det mest fantastiska med allt det som händer just nu?

Istället för att berätta för mig att jag borde sluta. Det går inte att ”inte trilla av hästen”, det enda man kan mäta är hur snabbt man kommer på hästen igen. Det är det här jag egentligen önskar att folk berättade mer om, särskilt framgångsrika människor – för de har alla, utan undantag, jobbat hårt för sin framgång. Men det känns som att det i samhället idag lever en sanning om att vi ska få, uppnå eller lära oss saker utan ansträngning. Jag tror inte inte på det, eller i alla fall har det aldrig fungerat för mig.

Det handlar om att jobba hårt. Riktigt hårt.

Ska jag vara helt krass, så tror jag att min framgång beror på att jag verkligen tog till mig min amerikanske coachs råd för att bli framgångsrik, det löd:

Work hard. Really hard.

Jag jobbar hårt. Jag jobbar mycket och jag har gjort det konsekvent de senaste åren. Där är vissa saker som jag gör och andra jag inte gör. En stor insikt för mig 2008 var när jag tog mig an att tidrapportera hela min vakna tid (inte bara tiden som konsult) och insåg att jag lade 3 timmar om dagen på TV. Jag började titta på TV på TV4-nyheterna kl. 1900 och sedan fortsatte jag titta fram till 2200 när jag gick och lade mig.

Det låter inte mycket men t.ex. 3 timmar TV om dagen är över 1 095 timmar på ett år. Sätt det i relation till en normal arbetsmånad som är 167 timmar. Det betydde att jag mer eller mindre tittade 6.5 månader (heltid!) på TV per år. Tro fan att man kan göra andra saker 6 månader om året. Där slängde vi ut TV och har inte haft en sådan sedan dess. Det är bara ett exempel.

I sammanhanget här vill jag betona det här ”jobba hårt” inte är jobba hårt som att ”förlora energi” eller ”ta energi”. Många av de ”jobb” som jag har – t.ex. att blogga är inte ens ett jobb utan något jag älskar att göra. Det är något jag skulle göra (och har gjort länge) utan att få betalt för det. Så det ger andra värden också. En mer korrekt översättning kanske skulle vara ”Ansträng dig. Ansträng dig mycket” eller gör ditt bästa.

Kort kommentar kring mina förutsättningar

Ålder

Ja, jag började min resa som ung. Dock kan jag säga att det inte alltid har varit en fördel. Jag har till och med fått kommentaren från banken ”Du, lilla gubben, den där typen av affärer är till för våra mer seniora kunder.”. Jag är alltid yngst i nästan alla sammanhang jag rör mig oavsett om det är Connects Affärsänglar, min korta sejour i Rotary eller motsvarande. Jag tror inte där finns någon perfekt ålder. Antingen är man ung och då har det sina för- och nackdelar eller så är man äldre och det har sina för- och nackdelar. Gräset är inte grönare på andra sidan.

Utbildning

Sedan jag var 5 år gammal har jag fått höra; ”Var duktig i skolan så att du kommer in på ett bra gymnasium, var duktig på gymnasiet så att du kommer in på en bra utbildning, var duktig på din utbildning så att du får ett bra jobb, var duktig på jobbet så att du får behålla det…” . Klart som tusan att jag var duktig. Jag tror jag hade 4.6 i snittbetyg från grundskolan, jag hade 19.2 i betyg från gymnasiet och jag läste civilingenjörsprogrammet med inriktning mot teknisk fysik på LTH i Lund (F00).

Om jag ska vara krass – det enda som jag använder den utbildningen till idag är att imponera på folk. Jag skulle inte valt om den. Inte för att den var dålig, verkligen inte, utan för att grejen var att jag brann inte för det utan jag gjorde det för att jag trodde att jag var tvungen och jag vågade inte hoppa av. Hade jag valt om skulle jag idag valt psykolog, nationalekonomi eller en egen kombination av kurser. Du som känner mig vet också att det är väldigt få saker från utbildningen som jag använder förutom kunskapen att kunna sätta sig in i nya saker snabbt och insikten ”Klarade jag tentorna i Elektromagnetisk fältteori och Fasta tillståndets fysisk så klarar jag vad som helst.”  för det var verkligen en pärs för mig med måånga omtentor.

Grejen är snarare att jag idag är duktig på att be om hjälp. Det är långt viktigare än någon utbildning. Jag ber om hjälp nästan varje dag. Aktivt och medvetet. Det är nämligen bara att gå tillbaka till dig själv. När bad du om hjälp senast?

Mina (ekonomiska) startförutsättningarna – vi började med -450 000 kr (alltså en halv miljon back)

När jag började min ekonomiska resa, så började jag på noll. Rent krasst så började jag inte ens på noll, jag började på minus på grund av CSN-lånet.

Efter studierna flyttade jag och min flickvän till Malmö och vi hade inte råd med bostadsrätt för att vi hade inte pengar till handpenningen och vi hade inte riktigt möjlighet (och viljan) att låna av våra föräldrar (och jag hade vissa åsikter om bostadsbubblan redan då). Min frus första jobb var som doktorand med en lön på ca 20 000 som var på stipendie, det vill säga inte ens pensionsgrundande eller inom socialförsäkringssystemet. Min första lön var på 25 000 kr. Vi fick ett bidrag från min mor på 30 000 kr för att möblera lägenheten. Balansräkningsmässigt låg vi ca -450 000 kr med avseende på CSN-lånet. Så började vi 2005.

Jag inser också att det finns folk som har det värre, men det finns lösningar på det också. Lösningar som dessutom ofta går ganska snabbt – jmf. t.ex. Lyxfällan på tv.

Andra förutsättningar

Ett litet sidospår när det gäller förutsättningar. Jag tror att det viktigaste är att man inser och värderar de förutsättningar som man själv har och gör det bästa av dem. En kompis som är yrkesmilitär han sa till mig vid ett tillfälle: ”Jag får utkämpa striden med den armé som jag har, inte den jag önskade att jag hade.” . Det vill säga att vi har fått en uppsättning kort i vårt liv och det är bättre att spela den handen än att ha åsikter om den.

Där finns en helt fantastisk bok på det här ämnet som heter ”David and Goliath: Underdogs, Misfits, and the Art of Battling Giants (annonslänk)” av Malcolm Gladwell. Jag kan verkligen varmt rekommendera den. Den handlar just om det här att utnyttja sina egna förutsättningar till max. Den visar människor, som de flesta av oss hade tyckt har fått riktiga skituppsättningar av kort i livet, har vänt det till att verkligen få fantastiska resultat i sina liv.

Ska jag titta på mina ”orättvisa fördelar” eller mina kort som jag har fått i mitt liv så skulle jag säga att de egenskaperna är:

• Jag vill vara omtyckt och jag gillar hjälpa andra
• Jag har relativt enkelt för att förklara svåra saker på ett förståeligt sätt
• Det är viktigt för mig att ta hand om dem som jag bryr mig om (därav t.ex. barnsparande, pengamaskin etc)
• Min pappa dog när jag var liten så jag fattar att jag inte kommer att leva för alltid
• Jag är skiträdd för att dagen innan jag dör tänka tanken ”tänk om jag hade gjort X då…”

Det är vad som brukar komma fram i olika personlighetstester, där jag ofta får profilen ”The Guardian” och olika kombinationer av entreprenör/hjälpare.

Kontakter

Det här har faktiskt varit en av mina stora ”ursäkter” när jag varit oansvarig. Jag har tänkt ”Det är enkelt för X för de har föräldrar som driver företag, känner X och så vidare”. Särskilt kring personer i min egen ålder som kommit längre än jag själv.

Mina föräldrar kommer nämligen från gamla Tjeckoslovakien och kom hit i början av 80-talet. De hade ingenting och byggde upp allt från scratch. Vi hade inte det supergott ställt när jag och min bror växte upp, men vi saknade aldrig något heller. Jag kan idag inte ens föreställa mig hur det måste ha varit för mina föräldrar – det enda jag minns är att när jag var riktigt liten så jobbade de hemma extra på kvällarna så att vi skulle ha lite extra pengar.

Min pappa gick dessutom bort 1994 i hjärtinfarkt, knall och fall över en natt och mamma har jobbat i kommunen i snart 30 år. Det betyder rent krasst – jag har inte fått en enda kontakt gratis. Jag har ingen släkt här i Sverige och de mina föräldrar kände har jag inte kunnat utnyttja. Det betyder att hela det kontaktnät jag har idag på över 1 000 människor som jag mer eller mindre kan ringa idag har jag byggt upp över åren helt och hållet själv. Jag har gått på mingel, jag har socialiserat, jag har engagerat mig, jag har hjälpt till, jag har varit och är i olika nätverk, jag har lunchat och en massa andra saker.

Har jag gjort det medvetet? Absolut. Men, återigen – inget har kommit gratis.

Tur

Finns inte så mycket att säga om tur annat än Stenmarks: ”Det verkar att ju mer jag anstränger mig, desto mer tur verkar jag få.”. Jag själv tror inte så mycket på tur som jag tror på hårt arbete.

Slutord

En annan av mina favorit attityder eller ”sanningar” lyder så här:

Antingen har du resultat i ditt liv eller så har du ursäkter och förklaringar.

Det är verkligen något som är sant för mig. Jag har hittat på att jag är ansvarig för allt som händer och inte händer i mitt liv. Det är ett tveeggat svärd – samtidigt som det ger mig möjligheten att påverka allt eftersom det är upp till mig, så gör det också att jag från tid till annan mår ganska dåligt när det går mig emot. Jag ser dock inget annat alternativ än att leva på det här sättet eftersom fördelarna ändå är större än nackdelarna.

Samtidigt så blir det också så svårt att ibland hjälpa andra människor eftersom vi generellt sätt är väldigt glada för och har ett samhälle där normen är att man kommer med ursäkter och förklaringar. Det är bara att verkligen lyssna på folk du möter under en dag. Enklaste exemplet är, när hörde du någon säga sist: ”Jag är ledsen att jag är sen. Jag planerade dåligt.” Det som i 9 fall av 10 följer är alltid en ursäkt eller förklaring som skyller på någon annan till varför man är sen.

Problemet här är att det ofta dyker upp som ursäkt till att inte göra något – att inte sätta igång ett sparande till sig själv eller barnen. Det är enklare att avdömma och förklara än att ta ansvar. Det gäller både i stort och smått. I skrivande stund så spelar våra folkvalda politiker det här spelet med ursäkter med avseende på extra valet 2015. Samma sak i det lilla med de hot och tråkiga kommentarer jag fick i förra veckan.

Det är enklare för folk att peka på mig, säga att jag har fel, att jag är dum, att det inte går, att jag har X som inte de har och en massa andra saker istället för att se det från ett annat perspektiv. Hjärnan och således även vi tar alltid den enkla vägen. Den enkla vägen är att fortsätta att göra samma sak som man alltid har gjort (även om det på sikt inte kommer att ge de resultat man önskar).

Kombinerat dessutom med den generella kortsiktigheten i vårt samhälle där allt ska ske nu, nu, nu så blir det att man kommer inte igång. Det är extra synd, särskilt i området ekonomi, sparande och investerande, där den absolut viktigaste faktorn är ”kom igång idag”. Jag har hundratals exempel i det här området. Tyvärr.

Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan. Det näst bästa tillfället är idag.Kinesiskt ordspråk

Ovanstående citat såg jag på en Malmö Aviation-flight till Stockholm och jag gillade det så himla mycket. Saken är nämligen att vi ofta kommer på tanken: ”Det där skulle jag gjort för 10 år sedan.” och sedan avfärdar vi den. Vad vi många gånger glömmer bort är att, om vi om 10 år tittar tillbaka, så kommer vi ju att titta på dagen som är idag.

Someday never comes.

Det finns ingen bättre eller viktigare dag än idag. Så mitt tips, min inbjudan och starkaste rekommendation är – sätt igång med det som är viktigt och gör det idag. Det kommer inte att komma något bättre eller sämre tillfälle. Ta ett första steg och lita på de resterande stegen kommer att ge sig längs vägen.

Lycka till!

Relaterade artiklar

• Funderingar kring min mening i livet…
• Därför har jag fel i det som jag säger – Brister i mitt Kiyosakis/Babyloniernas koncept
• Mästarna skapas inte på mästerskapen, mästarna skapas på träningarna
• Det är svårt att lära sig nya saker och se snygg ut samtidigt
• Boktips: David and Goliath: Underdogs, Misfits, and the Art of Battling Giants (annonslänk)

Jag har ju min dotter Freja, 3.5 år, hemma och hon misslyckas ju hela tiden. Dessutom med ett stort leende många gånger. Jag minns särskilt när hon skulle lära sig att gå. Hon kröp, försökte ställa sig, trillade, kröp lite till, ställde sig upp, stod upp ett par sekunder innan hon satte/trillade ner igen. Hur förhåller jag mig till henne? Ja, handen på hjärtat inte direkt på samma sätt som till mig själv.

Det är nästan som att det är mer okej att misslyckas som barn, men som vuxen då ska man minsann kunna allt. Helst redan innan man har satt igång. För barn är det på något sätt okej att man inte kan, att man försöker, får lite tröst, uppmuntran när det inte fungerar, man försöker igen och efterhand som förmågan och erfarenheten ökar så lyckas man.

Tittar man på det som en process så är det faktiskt exakt samma process för att lära sig vilken färdighet som helst – oavsett om det handlar om att tjäna pengar, lära sig ett yrke, vad helst nu man vill lära sig – eller som i mitt fall att göra något som jag aldrig gjort förut.

Jag kanske generaliserar grovt, men för mig är det ovant att uppskatta att vara nybörjare och misslyckas. Jag försöker just nu ta min jägarexamen och det är något som är långt utanför min trygghetszon (det är flera meter från datorn och mina excelkalkyler). Jag har misslyckats med det praktiska provet tre gånger i rad i skrivande stund.

Det har stundtals känts riktigt jobbigt. Särskilt när jag börjat med dumheten att jämföra mig med andra – något jag logiskt vet att jag inte borde göra, men automatiskt känslomässigt verkar göra ändå. I skrivande stund har jag flera gånger fått stryka, sudda och motstå den naturliga viljan att ”förklara”, ”ge ursäkter” och peka på andra framgångar för det känns så jobbigt att inte ha lyckats.

När jag klarar att dissociera mig lite från det så inser jag dessutom att det här med jägarexamen är ju inte ens särskilt viktigt mer än som mitt eget spel. Det är inget i min framtid eller någon annans som hänger på det, mer än att jag för några veckor sedan bestämde mig för att göra det. Tänk då hur det sannolikt skulle vara om det dessutom var avhängt saker på riktigt.

Jag har ju verkligen fått betydligt mer än jag ”bargained for” så att säga. Nästan bara den här resan att få möjligheten att se på mig själv under misslyckande, stress, nervositet och inte minst besvikelse och lycka när jag faktiskt klarade de andra proven. Sist jag kände så här var väl inför och efter tentorna i fasta tillståndets fysik och elektromagnetisk fältteori som jag skrev gissningsvis 5-6 gånger.

Där är ju dessutom ett viss mått av ironi kring just det här med att misslyckas. För att citera Gretzky nedan, om jag är rädd att misslyckas och jag inte försöker, så har jag ju de facto misslyckats redan innan jag startar.

Du missar 100 % av alla de skott som du inte skjuter.Wayne Gretzky

För att citera Anders Haglund på samma ämne:

Det är som att vi med åren tycker att misslyckas inte längre är lärdomar på vägen till våra mål, utan något som ska undvikas. Som att vi borde kunna klara oss utan sådant trams och gå rakt på framgång om vi bara väntar på rätt tillfälle. Så vi öppnar inte munnen på utlandsresan om vi inte tror oss vara flytande på språket (eller har hällt i oss tillräckligt med flytande för att våga).

Spelar ingen roll att vi ser att det är just det som håller oss ifrån att lära oss språket. Att man måste göra misstagen och ju mer barnsligt villiga vi är att göra dem desto fortare går det. Nej, det vore ju att träna och någon som öppet gör det kallar man lite nedlåtande för en ”träningsprodukt”. Som att den enda riktiga framgången ska komma av ren och skär medfödd talang.

Mitt mål är faktiskt just nu att försöka njuta av processen också – inte bara resultatet. Att istället för att spela spelet kring resultat – för ett resultat är ju bara ett resultat – spela spelet att få vara en nybörjare. Att få misslyckas – i mitt fall att inte träffa den siamesiska älgen. Att få be om hjälp. Att bryta ner målet i mindre delar och fira dessa. Att träna på att inte bry sig om vad andra tycker och tänker.

I mitt specifika fall handlar det ju faktiskt om att jag behöver träna, träna och träna ännu mer. Det får mig att tänka på vad Åge Hareide, MFF-tränaren, berättade på en lunch i förra veckan om när han träffade Ole-Gunnar Solskjaer. Efter varje träning stod han och sköt bollar mot mål där han hade satt upp två rutor där bollarna skulle genom. Varje skott antecknade han i sin svarta notatbok som han hade med sig. Det påminde mig (återigen) om att mästare, skapas verkligen inte i de stora matcherna eller på de stora turneringarna.

Mästarna skapas de där bleka tisdagarna där man står i sin ensamhet. Man försöker, misslyckas (eller var det lyckas missa?), tar feedback, försöker igen. Gång, på gång på gång.

Jag kan inte avsluta det här bättre än Anders gör i sitt senaste nyhetsbrev:

Inbjuder dig därför denna vecka att misslyckas snabbare. Att pröva mer, gråta en skvätt och ställa dig upp igen. För det är en myt att om vi bara var bra nog skulle vi inte behöva göra det. Men på varje nivå är den mänskliga inlärningen densamma och kommer aldrig att vara något annat. Inte för dig, inte för mig och inte för någon annan på planeten.